Ett spårbyte kommer att kosta många miljarder euro och ta lång tid, men det är hög tid att börja planera för det, enligt Lulu Ranne (Sannf).
– Vi har redan beslutat att vi ska starta detta. Nu handlar det bara om vilken tidtabell och vilken finansiering, säger hon till HBL.
Lulu Ranne framhåller att Moldavien och Ukraina håller på att anpassa sin spårvidd och att gemensam järnvägsstandard är högprioriterad på EU-nivå.
– Om vi gör det nu sker det kontrollerat och vi kan använda all möjlig EU-finansiering. Kommissionen väntar på att Finland ska gå framåt i det här, säger hon.
I projekteringsläget kan gemensamma EU-pengar användas för 50 procent av kostnaderna. När själva bygget kommer i gång kan EU finansiera 30 procent.
Hon anger järnvägen norr om Uleåborg som prioriterad. Enbart de spåren väntas kosta runt 1,5 miljarder euro.
– Vi minimerar riskerna för hela projektet genom att ta ett steg i taget.
Regeringen ser investeringen som avgörande för försvaret, men räknar med att den även gynnar det privata näringslivet. Inom kort kommer en rapport där kostnaderna, tekniken och tidtabellen utreds närmare.
Universitetslektorn Per Skoglund på svenska Försvarshögskolan är specialist på logistik- och infrastrukturfrågor. Också han är tydlig med vad som behövs för att klara försvaret.
– Allra viktigast är att Finland på ett antal järnvägssträckor får europeisk spårvidd, säger han.
Huvudscenariot är att om Finland behöver Natoförstärkning så kommer den till isfria hamnar i Norge och transporteras genom Sverige. Då är det önskvärt att slippa en omlastning i norr av soldater och materiel.
– Man vill inte ha tåg stillastående, säger Per Skoglund och jämför med Ukraina, där tågen är i rörelse hela tiden.
En annan variant är att binda samman ett finländskt spår med Europavidd till järnvägen Baltic Rail, som knyter ihop de tre baltiska staterna med Polen.
Per Skoglund understryker att nya spår måste utgå från näringslivets intressen.
– Det går aldrig att göra en sådan investering enbart baserad på försvarets önskemål. Det finns helt enkelt inte så mycket pengar.
Han vill se all-europeisk spårstandard i nordsydlig riktning, där avstånden är stora, och nämner ett spår från norr via Tammerfors till Helsingfors och ett spår som följer kustlinjen.
I väst-östlig riktning är avståndet kortare. Då är det inte lika akut att byta ut spåren eftersom även vägtransporter fungerar, enligt Skoglund.
Läs mer:
Rysk spårbredd hotar Natoförstärkningar till Finland
Här är infrastruktursatsningarna som behövs nu när Sverige är med i Nato
Försvarsmakten vill satsa på Inlandsbanan – lärdom från Ukrainakriget
