Ett av Östersjöns problem är bristen på rovfiskar. Marinbiologer brukar kalla det för att ekosystemet har tippat över. En ohållbar fiskeförvaltning har tillsammans med övergödning från jordbruket i stället gynnat den lilla storspiggen.
Den breder ut sig som gräshoppssvärmar under ytan och trycker ned bestånden av gädda och abborre genom att sluka deras ägg och larver i grunda lekvikar.
Eftersom storspiggen dessutom äter små kräftdjur – som i sin tur betar snabbväxande trådformade lager – fylls vikarna av dessa trådalger. Det gör livet ännu svårare för rovfiskarna, och ännu mer gynnsamt för storspiggen. En självförstärkande spiral som förstärker övergödningens effekter och ger enformigare vattenmiljöer.
Men nu har forskarna upptäckt en oväntad fiende till storspiggen, som skulle kunna hjälpa till att återställa Östersjöns ekosystem – om den förvaltas väl.
– Vi kallar den för rovströmming, för den är mycket större än vanlig strömming och uppför sig som en rovfisk. Nu har vi kunnat visa att en stor del av deras diet utgörs av just storspigg, säger Ulf Bergström, marinekolog och forskare vid institutionen för akvatiska resurser på Sveriges lantbruksuniversitet.
Till skillnad från vanlig strömming, som blir 15–20 centimeter lång, kan rovströmmingen bli över 35 centimeter.
– Och man känner att den hugger som en riktig rovfisk om man får den på spö, säger Ulf Bergström.
DN har skrivit om projektet i ett tidigare skede. Men nu har Ulf Bergström tillsammans med bland andra forskarkollegan Leif Andersson, som är professor i genetik vid Uppsala universitet, analyserat sina resultat ytterligare och publicerat dem i de vetenskapliga tidskrifterna Nature Communications och ICES Journal of Marine Science.
Leif Anderssons forskargrupp har visat att det rör sig om åtminstone två tydliga bestånd av rovströmming, som skiljer sig genetiskt från andra strömmingar. Det ena lever längs bottenhavskusten norr om Gräsö i Uppland upp till Söderhamnstrakten. Det andra finns i ett område som sträcker sig från Stockholms skärgård ned till Kalmarsund.
– Det är en ny utvecklingsgren som vi ser i Östersjön, där de här populationerna av strömming har blivit fiskätare i stället för planktonätare. Det är oerhört fascinerande och något som har gått ganska snabbt, eftersom Östersjön är ett så ungt innanhav, bara omkring 8 000 år, säger Leif Andersson.
För de lokala yrkesfiskarna har dessa extra stora strömmingar länge gått under namnet slåttersill, eftersom de leker när slåtterängarna är redo att skördas strax före midsommar, och för att de är stora som sill i Atlanten och södra Östersjön (se faktaruta om sill och strömming).
Men tack vare den nya kunskapen om genetiken och födovalet blir det nu möjligt att sätta in åtgärder som kan vända den negativa utvecklingen i Östersjöns ekosystem, menar de två forskarna.
– Vi måste se till att skydda den här rovströmmingen så gott vi kan, för den spelar sannolikt en mycket viktig roll i Östersjöns ekosystem genom att begränsa mängden storspigg. Vi ser att den tycks hålla sig närmare kusten, där den jagar småfisk. Därför är det avgörande att flytta ut trålgränsen. Det storskaliga industrifisket kan slå hårt mot lokala fiskbestånd, säger Ulf Bergström.
Leif Andersson instämmer.
– Rovfiskar leder till mer stabila ekosystem, och nu ser vi hur en ny rovfisk håller på att bildas i Östersjön. Då får vi inte tråla bort den.
Fakta.Sill, strömming och rovströmming i Östersjön
● Sill och strömming är samma art (Clupea harengus). Söder om Kalmarsund är den som regel större och kallas för sill.
● Bestånden av sill och strömming har minskat kraftigt i Östersjön sedan 1970-talet, i vissa delar med upp till 80 procent.
● Sill och strömming fyller en viktig funktion i ekosystemet, genom att ibland vandra in från djupare vatten till kusten då den leker – och utgöra viktig föda för många andra arter.
● Upptäckten av rovströmming visar att strömmingen även fyller en viktig funktion som rovfisk. Det ger ytterligare stöd för att förvaltningen måste ta hänsyn till lokala bestånd.
Källa: SLU, Ulf Bergström, Leif Andersson