Patrik Oksanen är författare och säkerhetspolitisk debattör, knuten till tankesmedjan Frivärld och Försvarshögskolan.
I början av april släppte han boken ”Rysslands hemliga krig mot Sverige”, i hopp om att förklara för läsare vad begreppet ”hybridkrig” innebär i praktiken. Kort sammanfattat handlar det sabotage, cyberattacker samt om påverkansoperationer på nätet, i medier och politiska grupper.
– Ryssland har en stor palett av verktyg, konstaterar Oksanen.
Han listar bland annat spridningen av desinformation, som i ett första steg sker genom trollfabriker eller personer som tycks ta order nästintill direkt från Kreml. I ett sista steg sprids de vidare av så kallade ”nyttiga idioter” – personer som inte alltid vet att de sprider rysk propaganda.
Ett annat verktyg som Kreml använder sig av i flera länder är det rysk-ortodoxa Moskvapatriarkatet. I Sverige har lokala medier skrivit om hur kyrkan försöker komma åt lokaler vid strategiskt viktiga platser som skjutfält och flygplatser. Oksanen listar också ökade digitala angrepp, även om det inte är bekräftat att alla händelser beror på rysk påverkan.
– Påverkan är mer omfattande än den vi ser. Vi ser toppen av ett isberg. Vi har brutit loss en bit av isberget – den uppmärksamhet som Moskvapatriarkatet fått gör det svårare för Kreml att använda det verktyget, säger han.
Enligt honom är Rysslands målsättning med hybridkrig att påverka länders förmåga att agera. Med desinformation kan de spä på polarisering och genom återkommande sabotage minska förtroendet för institutioner och myndigheter. Resultatet blir en handlingsförlamning som gör att länder inte kan stå i vägen för Rysslands utrikepolitiska mål.
– Nu har vi kommit till en punkt där vi ser att den här typen av attacker börjar göra ont och påverka oss, säger han.
Han syftar bland annat på den ökade polariseringen i Sverige och Europa, som förvisso inte enbart kan tillskrivas Kreml. Men Oksanen påpekar att Ryssland har som mål att försvaga västvärldens enighet. Att han sedan sett att det finns rysk manipulation på båda sidor av det politiska fältet i Sverige och Europa, handlar troligtvis inte om en slump enligt Oksanen.
– Framgångar för radikala rörelser i olika länder innebär en svårare politisk situation.
Andra skador mot Sverige, säger han, beror på cyberattackernas intensitet, även om det inte alltid framgår vilka som ligger bakom. De innebär stora kostnader för företag och konsumenter. Dessutom undergräver attackerna förtroendet för samhällssystem. I längden tror han att det kan påverka investeringsviljan i landet.
Efter kalla kriget, påstår Oksanen, tappade stora delar av världen förståelsen för staters propagandakrig, infiltration och desinformationsattacker. Men i Ryssland låg kunskapen vilande och när aktiviteten började öka så småningom togs länder som Sverige på sängen.
– Åtgärderna mot hybridkriget har kommit ganska sent och långt efter att det borde ha varit uppenbart vad som hände, säger han.
Oksanen var tidigt ute och skrev om säkerhetspolitik i sitt jobb som ledarskribent på lokaltidningar. Samtidigt påpekar han att det inte går att tro att Kreml har en finger med i exakt allt, för det riskerar återigen ökad splittring.
– Vi måste vara försiktiga och vara tydliga med vad vi vet och inte. Annars riskerar det att dra iväg för mycket, där halva befolkningen tror att Ryssland ligger bakom varenda olycka och andra halvan inte tycker att Kreml ligger bakom något. Sedan börjar vi bråka sinsemellan och blir handlingsförlamade – det vore ett ultimat utfall för Ryssland.
