Det är populärt att utnämna sig till museum, även om man inte är det. Fotografiska i Stockholm kallar sig till exempel för ett samtida museum för fotografi, konst och kultur. Men ett riktigt museum har något som Fotografiska saknar, nämligen samlingar. Fotografiska är en konsthall, en plats för evenemang, inte ett museum. Med ArkDes är det tvärtom. Det är ett arkitekturmuseum med fantastiska samlingar som helst vill vara något annat. Lite oklart vad.
Det började 1962. Sveriges Arkitekters riksförbund insåg att ritningar, modeller och fotografier från framstående arkitekter riskerade att gå till spillo när de la ner verksamheten eller avled. De började samla in materialet och bildade en privat stiftelse, Arkitekturmuseet. Museet öppnade 1966 i det gamla sjökarteverket på Skeppsholmen i Stockholm. 1978 blev det ett statligt museum.
Problemen för museet började, ironiskt nog, med att de fick ett specialritat hus av en framstående arkitekt. När arkitekttävlingen om den nya byggnaden för Moderna museet genomfördes 1990 ingick även nya lokaler för Arkitekturmuseet i programmet.
Vinnaren, Rafael Moneo, struntade dock av någon anledning i att rita in lokaler för Arkitekturmuseet i sitt vinnande förslag. Men när bygget genomfördes fick museet ändå, förutom utställningssalar där Moderna tidigare huserat, ett specialritat hus åt museets personal.
Sedan dess har tyvärr fokus hamnat på allt annat än samlingarna. Både chefer och utställningar har avlöst varandra i en lång rad utan att lämna några betydande spår.
I stället blev museet något av en leksak för utredare och likställda som varit mer intresserade av arkitekturpolitik än av arkitektur. En konsekvens var att museet 2013 bytte namn till ArkDes.
Ett av de få undantagen bland museets utställningar är den lysande satsningen på arkitekten Sigurd Lewerentz som gjordes under den senaste chefen, den nu avgångne Kieran Long. Utställningen byggde på samlingarna och visade vad arkitekturmuseet skulle kunna vara om de plockade fram sina skatter ur arkiven.
Det viktigaste om ArkDes slås ihop med Moderna är att samlingarna kommer i trygga händer. Kanske kan vi till och med få se dem utställda med jämna mellanrum?