Siarhej Tsichanouski är 192 centimeter lång och väger 77 kilo. Ögonen ligger djupt i sina hålor. Överarmarna är smala som stickor. När han slår sig ner i soffgruppen ber han om att få ett äpple till kaffet.
– Jag försöker äta så hälsosamt jag kan. Det är annars typiskt för frisläppta fångar att de sväller upp och blir feta. För när de äntligen får äta kan de inte sluta.
Den utmärglade Tsichanouski undviker alltså kex och choklad till kaffet. Disciplin, kunde man kalla det. Det var också vad som räddade honom under fem år i Aleksandr Lukasjenkos fängelser.
Att tvinga sig själv att tänka positivt, i strid mot allt förnuft, kräver disciplin.
Det hjälper även att läsa klassiker.
– Jag plöjde igenom allt som fanns i fängelsebiblioteket. Theodore Dreiser, Remarque och Hemingway.
DN träffar den 46-åriga Siarhej Tsichanouski i Litauens huvudstad Vilnius. Han tar emot på sin hustrus kontor. Svjatlana Tsichanouskaja blev den belarusiska oppositionsrörelsens ansikte utåt medan hennes man satt i fängelse. Litauiska regeringen bekostar hennes arbetsutrymmen.
Tsichanouskaja utmanade Aleksandr Lukasjenko i presidentvalet i Belarus år 2020. Tiotusentals belarusier lyckades då med hjälp av fredliga demonstrationer nästan störta diktatorn.
Nästan.
Under tiden satt Siarhej Tsichanouski redan i häkte.
– Fängelsevakterna sade senare till mig: Det var inte långt ifrån att ni klarade det.
Inför valet i augusti 2020 hade han seglat upp som en av landets mest populära Youtubebloggare. Tsichanouski reste land och rike runt för att rapportera om korruption och inkompetens. Hans Youtubekanal hade på mindre än ett år fått fler prenumeranter än den statliga tv-kanalen Belarus 24:s.
Valmyndigheterna vägrade registrera honom som kandidat i presidentvalet. Då ställde i stället hustrun Svjatlana upp. Hon blev oväntat populär och drog stora folkmassor på sina valmöten.
Lukasjenkoregimen manipulerade valet grövre än någonsin förr. Under hösten 2020 genomförde polis- och säkerhetsorgan en besinningslös våldskampanj mot fredliga medborgare. Svjatlana tvingades lämna landet, medan hennes man Siarhej år 2021 dömdes till 18 år i fängelse för uppvigling.
Den 21 juni i år släpptes Tsichanouski och 13 andra politiska fångar fria. I gengäld fick Lukasjenko träffa det amerikanska Ukrainasändebudet Keith Kellogg.
Nu sitter Tsichanouski i en bekväm fåtölj, klädd i jeans, t-tröja och gympadojor. Kläderna är nya. När han anlände till Vilnius för tio dagar sedan hade han inget bagage.
Allt blev kvar i Belarus – bostad, företag, egendom, besparingar. Familjens lägenhet i Minsk har Lukasjenkoregimen sålt på auktion.
Oppositionsledaren är blek och avmagrad, men surfar på en våg av adrenalin. Vila finns det ingen tid för.
– Det är alltför många som har förväntningar på mig. Jag hinner inte ens umgås så mycket som jag borde med mina barn. Just nu är världen intresserad av Belarus, det måste vi utnyttja.
Tsichanouski driver kampanj för att få resten av de politiska fångarna frigivna. Belarus har över tusen politiska fångar. De flesta är inte lika kända som Tsichanouski och därmed skyddslösa.
– EU ska inte tala med Lukasjenko. Inte förhandla, inte avskaffa sanktioner. Det finns inget att tala med honom om. Att Trump lyckades få oss befriade handlade om hans förhållande till Putin, det har med kriget i Ukraina att göra, säger Tsichanouski.
Siarhej Tsichanouskis politiska uppvaknande kom sent. Fram till 2019 var han en framgångsrik företagare med ett eget produktionsbolag. Han hade kontor i Minsk, Moskva och Kiev, organiserade konserter, drev nattklubbar och producerade reklamfilmer.
– Vi var ju inte politiska från början. När ryska tv-kanaler började sprida lögner om fascister i Ukraina trodde vi dem. Vi hade tidigare åkt på semesterresor via Kiev, nu började vi undvika det, konstaterar Tsichanouski.
År 2018 var paret på genomresa i Kiev och frågade en taxichaufför om det stämde att nazisterna ordnade fackeltåg i Ukraina. Chauffören stannade bilen, ringde en bekant och sade: ”Kan du fatta? Belarusierna tror att Ukraina är fullt av nazister!”
– Efter det började jag ta reda på mer om vad som hände i Ukraina och läsa ukrainska medier. Och förstå hur det egentligen låg till.
Att många ryska medborgare väljer att tro på propagandan är inte så konstigt, säger Tsichanouski.
– Jag vet att ni i väst anser att ryssarna är skyldiga till kriget. Men de är hjärntvättade. Om du inte ser och hör något annat börjar du till sist hålla det för möjligt. De belarusiska statliga tv-kanalerna upprepar samma lögner som de ryska.
Den mördade ryska oppositionsledaren Aleksej Navalnyjs änka Julia Navalnaja gratulerade paret Tsichanouski på sociala medier då Siarhej frigavs. Men någon kontakt har de inte.
– Medan Navalnyj levde stödde han mig på sin Youtubekanal. Det var jag väldigt glad över. Men just nu finns det för många oklarheter när det gäller den ryska oppositionen. Jag vet till exempel inte vad de egentligen anser om Krim. För mig är det självklart att varje centimeter av Krim tillhör Ukraina.
Just nu ger Tsichanouski inte ens intervjuer till oberoende ryska medier.
– Det viktigaste för oss just nu är vår egen kamp. Om vi lyckas tror jag att det kommer att inspirera demokratiska krafter i Ryssland.
Ett möte med Volodymyr Zelenskyj hoppas däremot Tsichanouski på. Den ukrainska presidenten har hittills hållit avstånd till den belarusiska oppositionen. Bitterheten i Ukraina är stor över att ryska trupper anföll landet 2022 via Belarus.
– Det är inte rättvist att anklaga belarusier för att Lukasjenko har upplåtit våra territorier åt ryska trupper. Belarus är en diktatur där Lukasjenko bestämmer allt, säger Siarhej Tsichanouski.
Under de fem år Tsichanouski satt fängslad levde han på en diet av gröt, potatis och kål. Gröten var full med agnar och skräp. Två gånger i veckan fick fångarna ett kokt ägg. En gång i veckan en köttbit.
– De gav oss nästan inget protein. När jag satt i isoleringscell minskade de mina ransoner till två skedar gröt. Att skriva klagomål gick inte, eftersom de vägrade ge mig en penna. Det var under de sista två åren som jag blev så här mager.
Den belarusiska fängelseledningen har många sätt att plåga fångarna.
– Jag skulle städa cellen fyra gånger per dag. Två gånger skulle jag hålla på i en timme, två gånger i en halvtimme. När jag satt i isolationscell hade jag ingen klocka. Vakten sade att jag skulle orientera mig efter stjärnorna, trots att cellen saknade fönster.
Om Tsichanouski missade tiden fick han ytterligare femton dagar i isolationscell. Flera belarusiska oppositionsledare sitter fortfarande fängslade under samma förhållanden. De mest kända är Viktar Babaryka och Maria Kalesnikava.
– Babaryka har blivit misshandlad i fängelset. Dessutom har de även fängslat hans son. Det är bråttom att få dem frisläppta.
Då och då föreslog säkerhetstjänsten KGB att Tsichanouski skulle börja samarbeta med regimen. En av budbärarna var ingen mindre än Raman Pratasevitj. Han är en belarusisk före detta oppositionsaktivist som Lukasjenko kidnappade år 2021 genom att tvinga ett Ryanair-flyg att landa i Minsk.
– Pratasevitj besökte fängelset och föreslog att jag skulle skriva på ett papper och ansöka om benådning. Jag vägrade naturligtvis.
Tsichanouski är ändå inte upprörd på Pratasevitj.
– Jag tycker synd om honom. Det är lätt för andra att döma, men vi vet inte vad KGB gjorde med honom. Dessutom höll de samtidigt hans flickvän. Om min fru hade fängslats, om inte litauiska diplomater hade räddat mina barn, om de hade hamnat på barnhem…
För enda gången under intervjun tränger tårar fram i Tsichanouskis ögon.
–… då vet jag inte vad jag hade gjort.
Läs mer:
Revolutionens ovilliga ansikte
Belarus proteströrelse ser ”början på slutet” för Lukasjenko
”Revolutionen har förlorat – Lukasjenko har vunnit”
”Vi är en majoritet av belarusierna som slåss mot diktaturen”
