Han var själaglad i en knapp vecka. Liberalerna hade klarat sig över spärren och Simon Chrisander, toppnamn till riksdagen för Liberalerna i Malmö, såg ut att få en riksdagsplats.
– Det har varit en dröm i decennier, jag var glad som en speleman. På lördag eftermiddag faller man ihop som ett korthus, rakt ner i gyttjan. Det var jobbigt för mig personligen, säger Simon Chrisander.
Lars Leijonborg, 76 år och tidigare partiledare för Folkpartiet, norpar Liberalernas enda mandat i Malmö. Detta trots att han bor i Stockholm.
– Jag är rätt chockad. Jag hade inte en tanke på att det skulle sluta så här, utan ställde framför allt upp för att hjälpa partiet i valet, sade Leijonborg till Aftonbladet när beskedet kom.
I valkretsen Malmö kommun ställde partiet upp med två listor, en med lokala representanter, och en rikslista. Där var Lars Leijonborg på tredje plats efter Simona Mohamsson och Romina Pourmokhtari.
Lokalt var strategin att Mohamsson skulle bli en väljarmagnet. Där fick man rätt, rikslistan blev den mest populära. Simona Mohamsson fick över 5 procent av personrösterna i valkretsen, men blev invald från en annan valkrets.
Simon Chrisander fick runt 4,5 procent av personrösterna i valkretsen och landade på 446 kryss. Därmed kom han på andra plats i valkretsen efter partiledaren. Lars Leijonborg fick 31 personkryss från Malmö-distriktet.
– Vad vi inte hade förstått är att man trots det fortsätter med namnen på rikslistan, och att den lokala riksdagslistan då alls inte används. Det var inte intentionen, säger Simon Chrisander.
Sedan saken uppmärksammats i flera medier i helgen har Simon Chrisander tagit emot meddelanden och samtal från upprörda väljare.
– Många uttrycker frustration och ilska. Det är begränsad entusiasm för att en stockholmare ska sitta på ett Malmömandat. Sedan har jag inget emot Leijonborg, han har gjort mycket för partiet.
Lars Leijonborg har sagt att han har för avsikt att ta plats i riksdagen. Men Simon Chrisander har ännu inte helt gett upp.
– Det här sticker i ögonen. Min förhoppning är att partiledningen inser att det är viktigt att ha en person från distriktet, som känner till de utmaningar som finns här.
Hur skulle man lösa det, menar du?
– Man kan förändra detta, men det kräver tuffa beslut. Då behöver personerna framför mig på listan säga att de inte vill ta upp Malmömandatet.
DN har sökt Liberalernas partisekreterare Fredrik Brange och Lars Leijonborg, men enligt partiets pressavdelning finns ”inget mer att säga” om saken.
Erik Wångmar, statsvetare och docent i historia vid Linnéuniversitetet, tycker inte att situationen är idealisk.
– Det hade varit rimligt att man bor i kretsen man blir invald för, säger Erik Wångmar.
Fram till 1970 när Sverige fortfarande hade ett tvåkammarsystem fanns bostadsband för den andra kammaren. De reglerna avskaffades sedan.
– Du kan bli invald precis var som helst. Men poängen med att ha valkretsar är att olika delar av landet ska bli representerade i riksdagen, säger Erik Wångmar.
Är det viktigt med bostadsband?
– Jag tycker det, men det får jag aldrig med mig politikerna på. Det är mer flexibelt och behändigt såhär, säger Wångmar.
Känner väljarna till hur det fungerar om partierna har två listor, tror du?
– Det är nog alldeles för få som känner till det, men det är ju också upp till partierna att lyfta i sina kampanjer.
För att Simon Chrisander mot alla odds skulle få en riksdagsplats hade det krävts att först Leijonborg och sedan ungefär en handfull personer till från rikslistan hade tackat nej till att fylla Malmömandatet.
Det verkar högst osannolikt, menar Wångmar. Liberalerna i Malmö borde ha tänkt till tidigare, säger han.
– Han skulle ha bedrivit en hårdare personvalskampanj, då hade problemet varit undanröjt. Hade Chrisander kommit upp i 5 procent hade han blivit invald och gått förbi Leijonborg.