Nästan 9 000 individer finns kartlagda av svensk polis som delar av den kriminella gängmiljön. En bråkdel – cirka 300 – är kvinnor.
– Är de verkligen så lågt representerade? Jag tror inte det, säger Johan Sjöstrand, biträdande lokalpolisområdeschef i Göteborg Nordost.
Efter många år på andra uppdrag inom myndigheten är han är tillbaka här i Hjällbo, en stadsdel där han en gång i tiden körde radiobil. Han har inte bara bytt roll. Johan Sjöstrand säger att han också fått upp ögonen för ”den rosa lagboken”. En omskrivning för att kvinnor kan komma undan med sådant som män definitivt hade åkt dit på.
– Jag har själv stirrat mig blind på de manliga aktörerna. Under mina tio år i radiobil här har jag blivit så blåst. Men vi har ett tydligt mörkertal i Nordost, med kvinnor som kan vara både gärningsmän och anstiftare, säger Johan Sjöstrand.
I ett tvåårigt EU-finansierat projekt arbetar polisen ihop med socialtjänsten och vården för att hitta de här kvinnorna. ”En blind fläck” kallas satsningen som har tre mål: Det första är att upptäcka och stödja tjejerna, det andra är att samarbeta och hitta samsyn mellan myndigheterna, och det tredje är att sprida kunskapen vidare.
– Om vi stannar en bil och det sitter en tjej där med en väska för 20 000, märkesskor och manikyr – men utan inkomst… Jamen, någon är det ju som betalar. Och då måste vi fråga oss vem? Och vad gör du för att få de där fördelarna? säger Johan Sjöstrand.
Projektledaren för ”En blind fläck” arbetar på Socialförvaltningen i Nordost och heter Anna Byström.
– Vi ställer nya frågor nu kring vilka kontexter de här tjejerna befinner sig i. Och det är allt från de väldigt unga, där vissa groomas in lite så som vi sett med springpojkarna, till de lite äldre som kanske är tillsammans med någon och är aktiva i brottsliga aktiviteter.
Den tredje parten i samarbetet är traumautbildade barnmorskor från Sexualmedicinskt centrum – SMC Pilen. Deras kunskap beskriver Anna Byström som en enorm tillgång.
– Det som är genomgående för alla tjejerna är ett ytterligare lager av utsatthet jämfört med killarna. De når inte så högt upp i hierarkin och den sexuella utsattheten är påtaglig.
Socialtjänstens arbetar nu aktivt med 14 tjejer inom ”En blind fläck”. Projektledaren Anna Byström understryker att deltagarna inte nödvändigtvis själva är kriminella, men de befinner sig samtliga i riskmiljöer
Polisen har en liknande syn. Kvinnorna de nu fångar upp kan vara allt från offer till förövare – och ofta både och.
– En del tjejer har absolut tryckts in i kriminalitet, men andra är väldigt medvetna om sin osynlighet och drar fördelar av det, säger kommissarie Johan Sjöstrand.
Och så nämner han ett nytt färgkodat begrepp: ”gröna gummor”.
– Det är kvinnor som till det yttre inte finns i några av våra register. De har jobb och ett fungerande socialt liv och drar inte på något sätt till sig vår uppmärksamhet. ”Gröna gummor” har ju så klart ett oerhört värde för de nätverkskriminella.
Halvvägs genom projekttiden säger han att minst fyra kvinnor, under en ganska kort period nu i höst, åkt fast för olika brott som en direkt effekt av projektarbetet.
– De har varit lagerhållare av narkotika eller delar av en penningtvättskedja. Det handlar om kvinnor som är födda mellan 1995 och 2005 och som jag faktiskt inte tror hade delgivits misstanke utan vår satsning, säger kommissarien.
I november 2025 ska ”En blind fläck” gå i mål.
– Det är så klart för tidigt att redan nu utvärdera, men jag märker i alla fall en förskjutning i hur vi rapporterar, säger Johan Sjöstrand.
