10-åriga Mohammed siktar på DN:s utsända med sitt gevär i svart plast.
– Boom! säger han och avfyrar en gul plastkula.
Hans pappa rufsar honom i håret.
– Sikta inte på henne, förmanar han.
Den israeliska närvaron på den ockuperade Västbanken är massiv. Så här har det inte sett ut på länge – det talas om över 20 år. På varje väg och i varje kurva står ett militärfordon och soldater med automatvapen redo.
Militäroperationen som inleddes i början av veckan beskrivs som den största i Palestina sedan den andra intifadan i början av 00-talet. Tusentals soldater har skickats till området, där parallella räder också har utförts i de nordliga städerna Jenin, Tulkarem och Tubas. 20 personer har dödats, hundratals palestinier har gripits.
– De tog min man, han har aldrig gjort något. Jag vet inte var de har fört honom eller om han kommer tillbaka, säger Khitam.
Hon håller i sin makes telefon i hopp om att någon ska ringa till den och ge henne nyheter. I hennes lägenhet, där rutorna har sprängts sönder, väntar fyra barn på sin pappa.
10-åriga Mohammed står med sitt leksaksvapen i grus och rasmassor medan den palestinska räddningstjänsten och civilförsvaret går igenom Tulkarems flyktingläger för att inspektera skadorna. Israeliska militären, IDF, drog sig ut ur hans kvarter bara några timmar tidigare.
Ahmad al-Gool, befälhavare inom de palestinska styrkorna suckar tungt.
– Vi går igenom hus för hus och säkrar dem, säger han.
Egentligen får IDF inte gå in i Tulkarem. Det är en palestinsk stad på Västbanken inom området som på pappret styrs av den palestinska myndigheten. Ändå rullar IDF in när Israel känner att det finns ett behov. Ahmad al-Gool och hans kollegor kan inte göra annat än att vänta på att IDF-soldaterna är klara.
Det är en av orsakerna till att grupper som Islamiska Jihad är så starka i Tulkarem. Anhängarna, beväpnade av bland annat Iran, är de enda som gör motstånd när IDF gör sina räder. Under den här pågående operationen vill IDF sätta stopp för det.
– Men varför går de in i mitt hus? Jag är FN-medarbetare, säger abu Salim och håller upp en ljusblå FN-väst inne i sitt sovrum.
I hans hus har alla ägodelar kastats omkring. En gitarr har knäckts, en krycka har böjts sönder. På en av väggarna har någon skrivit ”abu Shuja din hund” på hebreiska.
– Jag heter inte abu Shuja, så varför skriver de det på min vägg? undrar abu Salim.
Inte för att han är särskilt förvånad. Hans hus har genomsökts och vandaliserats två gånger tidigare. På en dörr står det: ”Vi kommer tillbaka. Mohammed är bög. IDF.” Också med hebreiska bokstäver.
– Där fattar jag inte riktigt vad det står, men jag antar att de kommer tillbaka? säger abu Salim.
Kanske inte. För mannen som troligen åsyftas sägs vara död. Igen.
Den israeliska räden koncentrerades till Tulkarems flyktingläger Noor Shams. Som de flesta andra palestinska flyktingläger ser det ut som en nedgången förort och ligger precis intill Tulkarems stadskärna. Här har människor bott sedan de fördrevs från sina hem när staten Israel utropades 1948, många av dem utan annan försörjning än olika bidrag.
På flera väggar i Noor Shams sitter affischer med Hamas-ledaren Yayha Sinwar och den dödade Hamas-ledaren Ismail Haniya. Tulkarem-borna är inte så sugna på att översätta den arabiska texten på affischen.
– Det står ingenting särskilt, säger en kvinna.
– Det är skrivet på gammeldags arabiska, säger en man.
Att stöd till Hamas är kontroversiellt i internationella ögon är ingen hemlighet i Tulkarem. Många tycker också att det är pinsamt att affischerna finns, de vill inte förknippas med Hamas. Men till sist berättar en ung kille vad det står.
– Det är ett ordspråk som betyder att varje efterträdare blir ännu starkare än sin företrädare, säger han.
Utanför moskén i Noor Shams står 11-åriga Loreen med sin yngsta syster Ariana. Ariana är bara några månader gammal och skriker för att hon får pannbandet med Islamiska Jihad-symbolen i ögonen. Småkillar med automatvapen tecknade på sina t-tröjor springer omkring, maskerade män med riktiga vapen håller vakt.
Khaleid abu al Hija har på sig en smårutig blå skjorta och torkar tårar ur ögonen. Han är inte knuten till någon terrororganisation. Det var inte hans bror Ayad heller.
– Du kan inte hitta någon här i lägret som har något ont att säga om honom. Han gjorde inte en fluga förnär, säger Khaleid abu al Hija.
Han ska precis begrava sin bror. Ayad abu al Hija sköts ihjäl av en israelisk prickskytt under räden i Tulkarem. Han var 63 år och intellektuellt funktionshindrad.
– Han föddes inte sådan, men han satt i israeliskt fängelse när han var 20. Efter det blev han aldrig normal igen. Han gifte sig aldrig, han har bott med mig i 40 år, säger Khaleid abu al Hija.
Ayads kropp bärs till moskén av starka armar medan hans åldriga mamma gråter förtvivlat. Efter den kommer svartklädda män med en egen bår. De skjuter i luften och skanderar att Gud är stor. På båren ligger en låtsaskropp.
Den ska föreställa mannen de israeliska soldaterna åsyftade med sitt klotter. Abu Shuja. Eller Mohammed Jabber som han egentligen heter.
Mohammed Jabber föddes 1998 och har varit på Israels dödslista länge. Han är en hög ledare inom Islamiska Jihad, ansvarig för Tulkarembataljonen, och misstänks ligga bakom flera terrorattacker mot Israel.
I april i år hävdade Israel att IDF hade ”eliminerat” honom. Hans pappa bekräftade att han var död.
Två dagar senare dök Jabber upp på en begravning för en annan terrorledare.
– Han är tillbaka! skanderade hans fränder och lyfte honom på sina axlar.
På onsdagen ska han ha dödats igen. Eller på riktigt, beroende på hur man ser det. Han och fyra andra från Islamiska Jihad ska ha gömt sig i en moské i Tulkarem och hittats av IDF-soldater. IDF säger sig ha Jabbers kropp.
Så i stället begravs en docka, samtidigt som 63-åriga Ayad abu al Hija. Unga män med svarta ansiktsmasker skjuter intensivt i luften när Ayad – och dockan – läggs till sin eviga vila.
Civila på begravningen vädjar till männen att sluta skjuta. Det skjuts ofta på begravningar i Tulkarem, men det är för mycket den här gången. Barnen är fortfarande traumatiserade från den israeliska räden och hoppar till för varje skottsalva.
De maskerade männen lyssnar inte. De skjuter ännu mer, så det ringer i öronen.
10-åriga Mohammed vet vem han skulle vilja skjuta. Israeliska soldater.
– Jag var rädd i går. Men i dag är jag inte rädd, säger han.
Operationen på Västbanken handlar om att utplåna hot mot Israel. Men i dess spår växer frustration, förtvivlan och ilska, särskilt hos dem som bara råkar bo i Tulkarem. De som innan Mohammed Jabber dödades (igen) talade illa om honom. De kallade honom knarkare och tyckte att han drog skam och skräck över deras kvarter.
– Du hör ingen säga något sådant i dag. I dag ser de alla honom som en hjälte. Och barnen växer upp och lär sig att våld är det enda motståndet som räknas, säger en kvinnlig fotograf från Tulkarem.
Sent på fredagskvällen utfördes två nya misstänkta terrorattentat vid israeliska bosättningar på Västbanken. Tre israeler skadades och de två misstänkta terroristerna sköts ihjäl.
Fakta.Islamiska Jihad
Islamiska Jihad är ett löst nätverk i flera länder som opererar under samma namn. Det grundades av palestinska studenter i Egypten i slutet av 1970-talet.
Palestinska Islamiska Jihad (PIJ) delar i stort mål med Hamas, nämligen att utplåna Israel och skapa en islamisk stat. Båda rörelserna är terrorstämplade av bland andra EU och USA, och har tidigare koordinerat attacker mot Israel. Hamas, med ansvar för Gaza, har stor social verksamhet, medan PIJ är en kamporganisation med fokus på fienden Israel.
