I dag är det arbetsgivaren som bestämmer hur mycket tid en lärare ska få lägga på sin undervisning.
Men redan nästa höst kommer en nationell reglering av lärares arbetstid, hur mycket som ska gå till undervisning, planering och efterarbete.
På tisdagen blev detaljerna klara, vilket DN rapporterat om.
Sveriges lärares ordförande Anna Olskog har kallat det ”seklets viktigaste reform”.
Blev det som du hoppades?
– Ja, det här är en historisk reform, med en helt ny spelplan som arbetsgivaren måste följa, säger en glad Anna Olskog när DN når henne på telefon.
Egentligen är det en självklarhet att det sätts gränser för hur mycket en lärare får arbeta och med vad, menar hon.
– Alla vet att god undervisning kräver tid till förberedelser och efterarbete. Därför är det här vad en kunskapsnation som Sverige behöver, säger hon och tillägger:
– Egentligen helt galet att det har varit oreglerat så länge.
Regeringen har avsatt 2,6 miljarder kronor årligen. Men enligt Sveriges kommuner och regioner, SKR, behövs det ytterligare 5,6 miljarder kronor om året för att kostnaderna ska täckas.
– Risken är stor att kommunerna kommer att tvingas antingen göra andra besparingar i skolan eller att höja skatten, säger SKR:s ordförande Anders Henriksson, som är starkt kritisk till den förändrade spelplanen.
Under flera år har lärarfacken försökt få till en förhandlingsuppgörelse med arbetsgivarna om en central reglering av lärares undervisningstid utan att lyckas.
– Men att staten går in och reglerar en yrkesgrupps arbetstider på det här sättet är ett intrång i den svenska modellen, säger Anders Henriksson.
Att lägga fler uppgifter på lärarna har blivit arbetsgivarens sätt att spara pengar på skolan, argumenterar utbildningsminister Simona Mohamsson (L).
– Vår bild är inte att skolan varit utsatt för besparingar, utan ofta undantagits. Men med den här reformen har risken snarare ökat för att det blir besparingar eller skattehöjningar, säger Anders Henriksson.
Även Anna Olskog ser en risk för att arbetsgivarna inte sätter av de pengar som krävs.
– Det är inte bara staten som måste ta ansvar, även kommunerna och huvudmännen måste bidra, säger Anna Olskog.
Kommunerna gjorde en vinst på 32 miljarder förra året och har pengarna som krävs, enligt Simona Mohamsson.
– Man måste skilja på det som är ettåriga resultat och en mer långsiktig ekonomisk utveckling. Det gör att den här reformen kommer att vara underfinansierad under lång tid framöver, säger Anders Henriksson.
Särskilt svårt kommer det att vara att få ekonomin att gå ihop i små kommuner som är stora till ytan men har en liten befolkning, menar Anders Henriksson.
– De riskerar att hamna i ett läge där de inte hittar de lärare de behöver och tvingas rekrytera obehöriga och öka klasstorlekarna, säger Anders Henriksson.
Friskolornas arbetsgivarorganisation Almega utbildning är inne på samma linje som SKR: att reformen riskerar att leda till fler besparingar och färre undervisningstimmar med behöriga lärare.
– Om undervisningstiden ska vara densamma för eleverna och lärarna ska undervisa mindre finns risken, i och med att vi har en lärarbrist, att det blir fler obehöriga lärare och sämre kvalitet i undervisningen, säger Marie Pilfalk som är ordförande för Almega utbildning.
Hon är också skolchef på aktiebolagsägda Broholmskolan i Lidköping där hon tidigare varit rektor och lärare.
– Vi jobbar mycket med delade grupper, halvklass och lite mindre undervisningsgrupper. Risken är att vi måste jobba mer med större klasser, säger hon.
Även Anna Olskog ser riskerna.
– Därför behövs en utredning om klasstorlekarna i skolan och skarpa förslag som kan genomföras skyndsamt, säger hon.
Läs mer:
Så ska lärare slippa rastvakta och städa