Två viktiga rapporter har publicerats de senaste veckorna. Säkerhetspolisens (Säpo) och den militära underrättelse- och säkerhetstjänstens (Must) årsrapporter. Dessa är sällan svindlande läsupplevelser, utan budskap på byråkratsvenska inom ett eget terminologiskt universum.
Det finns dock all anledning att lyssna på deras budskap. Till skillnad från dem är vi som hörs i debatten inga underrättelsetjänster. Det finns inte hundratals analytiker, hemligt material och särskilda källor bakom de slutsatser vi bidrar med.
Historiskt sett har underrättelsetjänsternas kommunikation slagit över åt det försiktiga hållet. Det är naturligt när slutsatserna ska ha bred acceptans och inte skapa politiska problem. Nu finns det ett annat klarspråk.
Portalparagrafen från Säpos årsrapport är att läget är allvarligt och att det finns en ”påtaglig risk att säkerhetsläget kan försämras ytterligare och det kan ske på ett sätt som är svårt att förutse”. På samma sätt anger Must att ”säkerhetsläget är mycket allvarligt och hoten mot Sverige är breda och komplexa”.
Det största hotet är, så klart, Ryssland. Säpo beskriver att landets alltmer aggressiva linje har medfört en mer instabil situation i Europa och i Sverige. Must skriver att den ryska ledningen betraktar det som att de befinner sig i en strategisk konflikt med väst, vilket präglar deras handlande och omstöpning av det ryska samhället. Rent militärt utspelar sig konflikten i Ukraina, men Ryssland agerar med så kallade hybrida åtgärder mot Nato och EU.
Det är också just de ryska underrättelse- och säkerhetstjänsternas agerande mot väst som ökar. Både Säpo och Must vittnar om ett mer offensivt och riskbenäget Ryssland som uppviglar, saboterar och begår teknikspionage. Det inkluderar även dold och förnekbar politisk påverkan som syftar till att ”skapa social och politisk oro”.
Det varnas även för en ökande användning av ”förbrukningsagenter”. Det är ofta ungdomar som rekryteras via sociala medier för att genomföra uppdrag såsom våldsdåd, sabotage eller terrorism. Förbrukningsagenter behöver man inte ta något större arbetsgivaransvar för utan blott betala och sedan glömma.
Vi vet precis hur Ryssland ser världen, och har en god idé om vilka verktyg de använder för att nå sina mål.
Slutligen understryker Must att den militära komponenten – samt effekterna av hybridkrigföringen – är centrala för Ryssland. När kriget i Ukraina minskar i intensitet eller når ett stillestånd kommer Ryssland omdisponera resurser till vår region. Den danska militära underrättelsetjänstens bedömning är att Ryssland kan vara redo för ett krig mot en eller flera Nato-medlemmar i Östersjön två år senare.
Det är svårt att överdriva allvarsgraden av de varningar som kommer. Omvärldsläget är mycket oroande, men det finns en påtaglig risk att det blir värre. De icke-militära hoten manifesteras sig löpande mot vår politiska självständighet, försvarsvilja och konkurrenskraft.
Lika oroväckande som underrättelsetjänsternas rapporter om ryska intentioner är signalerna från Washington. Oavsett vad som sker de närmaste veckorna har Trumpadministrationen otvetydigt visat att de är ointresserade av europeisk säkerhet. Deras frånfälle försvagar vårt militära försvar likväl som det icke-militära, där amerikanskt samarbete och avskräckning varit viktiga komponenter.
Den enda saken jag inte håller med om i rapporterna är att säkerhetsläget kan förvärras på ett sätt som är svårt att förutse. Tvärtom vet vi precis hur Ryssland ser världen, och har en god idé om vilka verktyg de använder för att nå sina mål. Vi har också en god idé om hur Trumpadministrationen ser på europeisk säkerhet.
Före den 11 september var det tydligt att al-Qaida ville genomföra terrorbrott mot USA (det hade de gjort innan), att flygplan kunde användas som substitut för en bomb (det hade det varnats för och exempelvis skrivits om av tankesmedjan RAND), och att World Trade Center var ett potentiellt mål (ett terrorattentat genomfördes där 1993).
Före den 24 februari 2022 hade USA och Storbritannien varnat i månader för vad som var på väg att ske i Ukraina. Vissa ville inte tro det. Andra tyckte att antalet soldater var för skralt för ett storkrig. Det var visserligen korrekt, men också irrelevant för den statskuppsplan som den ryska ledningen baserade hela kriget på.
Min poäng är inte att framtiden är enkelt överblickbar, men de stora dragen är tillräckligt tydliga. Europa behöver försäkra sin säkerhet utan att förlita sig på USA. Det mest optimistiska utfallet är att det blir samma berg- och dalbana som under Trumps förra presidentskap: upp och ned, lite hisnande, men i slutändan kom tåget dit det ska vara. Men det kan inte vara det vi utgår från.
Det är nu Europas tid, det kan vi förutse.
Läs mer:
Erik Helmerson: Jag blir chockad av SVT:s porträtt av Jan Stenbeck
Amanda Sokolnicki: I Europa kliver ledarna fram – i Sverige klafsar de runt i skandaler
