– Det är ingen dramatik i det här, säger Torbjörn Isaksson, chefsanalytiker på Nordea.
I de preliminära inflationssiffrorna finns inga detaljer som kan förklara vad som driver utvecklingen. Men Isaksson tror det kan handla om en höstlovseffekt – där utrikesresor kan ha tryckt upp inflationen – och ett resultat av högre energipriser.
Johan Löf, prognosansvarig hos Handelsbanken, är på samma linje som Torbjörn Isaksson.
— Det är inte helt obetydligt men man ska inte ”springa” på en månadssiffra och jag tycker att man ska ta det försiktigt. Det finns mycket i ekonomin som talar för att inflationen ska svalna av.
Johan Löf nämner där bland annat en starkare krona, en svensk ekonomi som börjar att resa sig och måttliga löneavtal.
— Det finns saker som talar för att inflationen ska gå ned och vi inte ska oroa oss alltför mycket.
I KPIF-måttet har effekterna av boräntor rensats bort och det är detta mått som Riksbanken använder i sitt inflationsmål på 2 procent.
Rensar man även bort energikostnaderna från KPIF-inflationen och tittar på den så kallade kärninflationen – ett mått som Riksbanken fokuserar mycket på just nu – steg inflationen till 2,8 procent från 2,7 procent i september, enligt SCB. Där hade marknaden räknat med en nedgång till 2,6 procent – vilket även var vad Riksbanken själv och Nordeas ekonomer hade räknat med.
Kronan stärktes något öre mot både dollarn och euron på valutamarknaden efter publiceringen av inflationssiffrorna.
De flesta bedömare räknar med att Riksbanken inte ändrar sin styrränta – för närvarande på 1,75 procent – i närtid och ligger kvar där hela nästa år. Detta är också riktningen på Riksbankens egna ränteprognos, den så kallade räntebanan.
– Men det behöver ju inte bli så, säger Isaksson.
Han pekar på att det på räntemarknaden finns en 60-procentig sannolikhet för en räntehöjning prissatt någon gång i slutet av 2026.
Konsumentpriserna jämfört med månaden före steg 0,3 procent i oktober.
SCB publicerar en ordinarie inflationsrapport för oktober nästa vecka.
