Det handlar om ledare som Narendra Modi, 75, premiärminister i Indien, Kinas Xi Jinping, 72, USA:s och Rysslands presidenter, Donald Trump, 79, och Vladimir Putin, 73.
De är mäktiga äldre män i färd med att försöka sätta bestående avtryck i sina nationers historia, innan de lämnar denna jord. Även om vissa av dem sinsemellan talat om utsikten att bli 150 år gammal.
För drygt tio år sedan styrdes endast ett av världens tio folkrikaste länder av en ledare över 70 år.
Äldst av alla är i dag 92-årige Paul Biya, som varit Kameruns president i 43 år. Innan dess var han landets premiärminister från 1975, under en tid när Mao Zedong fortfarande ledde Kina.
Världens yngsta aktiva ledare är Islands statsminister Kristrún Frostadóttir, 37, som tillträdde i fjol.
I slutet av året fyller Sveriges statsminister Ulf Kristersson 62 år. Då uppnår han medianåldern för världens ledare.
– Det här med ålder är ganska nytt inom forskningen. Man har tänkt att det inte är något problem eftersom alla blir äldre. Om man diskrimineras i ung ålder så kommer det att jämnas ut med tiden, säger Aksel Sundström, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, som forskar om politisk representation med särskilt fokus på kvinnor och unga runt om i världen.
Han tror att något avgörande hände med den globala diskussionen om ålder efter Joe Bidens tv-duell med Donald Trump inför valet förra året. Biden byttes ut och undersökningar visade att amerikanska väljare ifrågasatte båda kandidaternas hälsa och deras mentala lämplighet för jobbet.
– Det blev tydligt att det är orimligt att ha så gamla politiska ledare, särskilt när diskrepansen i ålder till väljarna växer.
Åldersskillnaden mellan ledare och väljare har ökat det senaste årtiondet både i demokratier och i auktoritära system. Inte minst i Kamerun där den 92-årige presidenten styr en befolkning där hälften av invånarna är 18 år eller yngre.
Nyligen beslutade Djibouti på Afrikas horn att ta bort åldersgränsen på 75 år. Därmed öppnas dörren för den 77-årige Omar Guelleh, som varit president i landet sedan 1999, att bli vald för en sjätte period nästa år.
– Framför allt ser vi åldersskillnaden som ett problem i mer vitala demokratier, där väljarna antas utkräva ansvar av sina ledare. Biden var dubbelt så gammal som medianväljaren i USA. Detsamma gäller nu Trump som närmar sig 80, säger Aksel Sundström.
Han talar om en växande grupp unga väljare i världen som tittar på sina äldre politiker utan att förstå vilken politisk kamp de pratar om. Unga kan inte identifiera sig med dem och känner sig inte representerade av dem. Följden blir att den unga generationen i större utsträckning än andra väljargrupper avstår från att rösta.
Valdeltagandet bland unga är lägre än i andra åldersgrupper, det gäller runt om i världen. 44 procent av unga vuxna, 18–29 år gamla, sade i en några år gammal FN-undersökning i 33 länder (däribland Sverige, Tyskland, Sydafrika, Brasilien, Japan och USA), att de alltid röstar i val, jämfört med 60 procent för hela befolkningen.
Positivt med äldre politiker är deras goda nätverk och att de vet hur de ska få saker gjorda.
– Men forskningen pekar på att gamla politiker inte lyckas entusiasmera den unga delen av befolkningen, säger professorn vid Göteborgs universitet.
När världen förändras ifrågasätter yngre invånare hela systemet. Särskilt om äldre politiker ska tackla problemen och sakfrågorna kanske handlar om teknik och framtid.
– Åldersfrågan kan bli brännande när det gäller klimatkrisen – som i högsta grad berör generationer som inte riktigt är representerade i besluten, säger Aksel Sundström.
Nyligen har flera länder skakats av ungdomsprotester, bland annat Nepal. Demonstranterna har vänt sig mot mygel och korruption högt upp i samhället, och ledande politikers bristande förmåga att skapa arbeten åt den unga befolkningen.
I Nepal tröttnade de på att vänta på vallöften som aldrig infriades och gick ut på gatorna för att göra sin röst hörd.
I auktoritära länder ingår det i kalkylen att invånarna inte kommer att få sin vilja igenom, men att diktaturen i alla fall levererar trygghet, mat och arbete, säger Aksel Sundström.
– Fast när de rigida systemen inte fungerar blir det väldigt känsligt att ha en äldre ledare som tappat verklighetsförankringen. En sådan ledare, som lever som i en bunker, får svårt att övertyga massorna.
Andra bedömare menar att äldre ledare i dag bidrar till att göra världen till en mer osäker plats. I första hand inte på grund av deras vacklande hälsa utan för drivkraften att forma sina eftermälen.
Ledarna skyndar sig helt enkelt på för att sätta betydande avtryck, innan det är för sent för dem. Vilket betyder att ålder som brukas sammankopplas med försiktighet och självbehärskning i stället gör dem till otåliga risktagare.
Vladimir Putin drömmer om ett historiskt Stor-Ryssland, som återfår sitt forna omfång och inflytande. Xi Jinping har gjort sig till enväldig ledare och drivs av tanken att Kina ska få tillbaka sin rättmätiga plats i världen. Taiwan upplever ett växande hot.
Donald Trump hastar för att träffa avtal i världens olika konflikter, till synes driven av möjligheten att få Nobels fredspris. Men har också signalerat att han vill utvidga USA:s territorium genom att lägga beslag på Grönland och införliva Kanada.
Varför är politiska ledare äldre i dag än tidigare?
– Man kan reflektera över att fler länder i världen gått i autokratisk riktning. Den demokratiska förnyelsen, som var ett hopp för 10–20 år sedan, har stannat av. I diktaturer sitter ledarna ofta kvar så länge de kan. Men det har inte forskats mycket på det här området och troligen finns det olika förklaringar i olika fall.
I allmänhet är det oerhört svårt för en ung politiker att ta sig upp till toppen, konstaterar statsvetarprofessorn.
– Att driva kampanj i en valdemokrati är dyrt, i USA är det fruktansvärt dyrt. Det finns ingen vanlig person som kan ta sig hela vägen. I en autokrati krävs kanske i stället ett familjenamn eller att man föds in i en klan för att ta sig fram.
Idéerna om vem som är mogen och vuxen nog att axla det politiska ansvaret har i många länder lett till åldersgränser på 30–40 år för att kandidera till olika val. En ung och välutbildad elit väljer då en annan yrkesbana efter universitetet.
En världsdel utmärker sig, Europa, där många politiska ledare den senaste tioårsperioden varit förhållandevis unga.
Emmanuel Macron blev president vid 39 års ålder, den yngsta ledaren i Frankrike sedan Napoleon. Samma år, 2017, utsågs Sebastian Kurz till Österrikes förbundskansler, endast 31 år gammal. Han var då världens yngsta ledande politiker. År 2019 blev Volodymyr Zelenskyj president i Ukraina när han var 41, medan Sanna Marin bara var 34 då hon blev Finlands statsminister. Rishi Sunak, den tidigare premiärministern i Storbritannien, var 42 år när han tillträdde sin post 2022.
Varför så unga i Europa?
– Det enkla svaret är att det beror på att de europeiska demokratierna är mer hälsosamma än andra. Partierna är öppna för förnyelse och det är inte så dyrt att driva kampanjer. I många länder gynnar partisystemet en flora av partier.
I Sverige har flera politiska partier lyckats föra fram nya förmågor som partiledare och ministrar. Enligt Aksel Sundström, delvis beroende på starka ungdomsförbund. Kritik har i stället ibland riktats mot att riksdagen är exceptionellt ung. Med för få äldre ledamöter.
Men vi har en ganska hälsosam situation i Sverige, som speglar väljarna, anser statsvetaren vid Göteborgs universitet.
– Ute i kommunerna har vi inte en särskilt stor andel unga politiker. Där är det i stället svårt att få dem att stanna.
