”På en halvtimme löste AI:n det jag försökt under hela min karriär”

Artikeln i korthet

● AI har för första gången hittat ett oväntat resultat inom teoretisk fysik.

● AI kan nu lösa avancerade problem som forskare gått bet på i flera år.

● Forskare som inte använder AI riskerar att hamna efter redan i år, tror fysikern Alex Lupsasca.

– Vi bevittnar en brytpunkt för vetenskapen. Under 2026 kommer AI att förändra forskning på samma sätt som AI förändrade programmering och mjukvaruutveckling under 2025, säger Alex Lupsasca vid institutionen för fysik och astronomi på Vanderbilt University i Nashville i USA.

Han och hans medarbetare har med hjälp av AI kunnat visa att så kallade gluoner, klisterpartiklar som håller ihop protonerna och neutronerna i atomkärnan, kan påverka varandra under förhållanden där den gängse uppfattningen bland fysiker är att de inte kan göra det.

– Så vitt jag vet är det första gången ett problem av den här kalibern har lösts av en AI.

Några av forskarna bakom studien hade ägnat ett år åt att försöka bevisa matematiskt att påverkan är möjlig, utan att lyckas. Det var först när de matade in frågan till företaget Open AI:s senaste AI-modell, som de fick fram ett bevis i form av en enkel formel.

– Vi verifierade formeln för hand. En stor del av artikeln är vårt bevis för att formeln stämmer, säger Alex Lupsasca.

Studien finns på databasen Arxiv och presenterades vid vetenskapskonferensen AAAS i Phoenix i USA.

För ett år sedan skulle Alex Lupsasca själv ha beskrivit sig som AI-skeptiker.

– Jag tänkte att Chat GPT är ett jättebra verktyg för att korrekturläsa e-postmeddelanden och anslagsansökningar. Men det kommer aldrig att vara användbart för det jag gör: mycket, mycket avancerad matematik, säger han.

När han försökte beskriva ett magnetfält vid en så kallad pulsar, en roterande neutronstjärna, fick han fram en lång och besvärlig ekvation.

– Det jobbiga är att man aldrig vet om det är möjligt att förenkla en sådan ekvation. Ibland går det, ibland inte. Och det tar väldigt mycket tid.

Alex Lupsasca bad om hjälp på webbsidan Mathoverflow, där matematiker hjälper varandra med svåra problem. På försök skickade han även frågan till en vän som hade tillgång till Open AI:s nyaste modell, som kallas o3.

Han fick en lösning, både från AI:n och från en matematiker på webbsidan.

– Det lustiga var att AI:n funderade i elva minuter innan den gav mig svaret. Jag hade aldrig sett en AI tänka så länge, säger Alex Lupsasca.

AI-svaret var inte helt rätt. Men det visade att han behövde använda ett resultat som hade publicerats i en liten matematisk tidskrift i Norge år 1957 för att lyckas.

– Det var första gången jag insåg att AI kanske kan klara även det som en teoretisk fysiker gör, säger Alex Lupsasca.

Den avgörande vändpunkten för Alex Lupsasca kom i juni förra året. Han hade lyckats visa varför en måne som går i bana runt ett svart hål inte kan orsaka tidvatteneffekter på samma sätt som månar runt planeter gör, och lagt ut resultatet på Arxiv.

– Det tog mig många veckor att komma fram till det, men det är också något jag har tänkt på under hela min karriär. Så man kan säga att det har tagit mig tio år att nå dit.

Enligt Alex Lupsasca finns det högst tio personer i världen som skulle kunna lösa problemet.

– Därför är jag väldigt stolt över det här resultatet, säger han.

Fakta:Arxiv

Arxiv (skrivs vanligen arXiv) är en öppen databas där forskare delar forskningsresultat inom bland annat fysik, matematik, astronomi, datavetenskap och statistik innan de skickar in dem till en vetenskaplig tidskrift. Studier där är alltså ännu inte formellt granskade av andra forskare.

När Open AI släppte en ny version av Chat GPT gav han problemet till den. AI:n funderade i 18 minuter. Sedan gav den honom samma ekvation som han själv hade kommit fram till.

– Du kan föreställa dig hur jag kände mig. Jag har ägnat hela mitt liv åt att bli bäst inom just det här fältet. Jag är elit-matematiker. Och på under en halvtimme klarade maskinen det som jag har försökt göra under hela min karriär.

Alex Lupsasca kontaktade Open AI för att be dem kontrollera om AI:n hade haft tillgång till hans artikel. Men den hade precis publicerats och ingick inte i programmets träningsdata. Det hade räknat ut allt på egen hand.

– Sedan dess har jag sett andra gå igenom samma sak. Det brukar ta tre dagar att lugna ner sig, och det liknar de fem faserna med sorg, acceptans och förnekelse, säger Alex Lupsasca.

Till slut började han själv se möjligheterna. Sedan oktober är han en del av Open AI:s nya avdelning för vetenskap.

AI-utvecklingen går nu så snabbt att den helt kommer att förändra vad det innebär att vara fysiker, menar Alex Lupsasca, på samma sätt som datorer och beräkningsprogram har gjort under de senaste 50 åren.

– En teoretisk fysiker eller matematiker som använder AI i dag för att göra beräkningar är en tidig pionjär. Men jag förutspår att den som inte använder AI vid årets slut kommer att börja hamna på efterkälken.