Man behöver inte vara någon Marcel Proust och doppa kakor i te för att inse att smak och lukt framkallar minnen. Det är inte ofta jag dricker te men när jag gör det påminns jag alltid om Svempa. Han bodde längst upp i huset i Björndammen och hade en schäfer som hette Fox. Han, Svempa alltså, hade en magnifik byggsats av en Lancaster-bombare som han generöst lät mig fingra på.
Vi campade en gång. Sova över fick vi inte men vi tog med oss ett tält och knatade till en sjö någonstans i Partilles vildmark. Långt från allt vad civilisation hette, det vill säga några hundra meter in i skogen. Avlägset nog för att kännas farligt, nära nog att tydligt höra glassbilens trudelutter när den passerade. Vardags-edge av bästa märke när man är nio år.
Svempa hade med sig ostmackor som hans mamma fixat och vi hade smugglat med tändstickor och gjorde upp en eld som vi värmde vatten på. I det vattnet stoppade han ner små påsar och sen drack vi te i muggar som samma morsa hade packat ner. (Hemma hos oss dracks bara kaffe. Jag hade aldrig sett en tepåse.)
Hade jag inte i skrivande stund druckit just te skulle ni inte läst ovanstående rader av den enkla anledningen att jag inte skulle kommit ihåg vare sig Svempa eller hans vovve. Lukten av earl grey tar mig alltid på minnets stigar tillbaka till tältet vid den fågelkvittriga sjön.
Jag borde kanske dricka te lite oftare, fina minnen från barndomen är en bristvara.
Mitt arbete tar mig ibland till konflikter och krig. I dessa dagar är det mycket elände och resorna tonar snabbt bort i dåtidens backspegel. Få saker väcker dem till liv snabbare än luktsinnet – vilket inte alltid är angenämt. Blodbadet efter en självmordsattack i Jerusalem, som vi med nöd och näppe undgick, ligger tjugotre år bort i tiden men kan väckas på ett ögonblick när jag passerar köttdisken i livsmedelsbutiken.
Jag kan ibland (när jag dricker te) undra hur det gick för Svempa och hans familj. Hans far som var så fin mot min mor när pappa dog. Skjutsade henne till och från jobbet när hjärtat sviktade. Hans mamma som gjorde så goda ostmackor. Med gurka på.
Om du läser detta Svempa, hör av dig så tar vi mitt tält, drar ut i skogen, festar till med en rykande kopp te och skapar nya minnen. Välkommen.
Läs fler kåserier, till exempel Palle om att försöka vara tyst i kyrkan tillsammans med en frågvis femåring.
