Drygt tre månader efter mordnatten väljer åklagaren att lägga ner utredningen av dödsskjutningen som kostade Hugo Mosshagen livet.
Familjen hade fått beskedet ett par timmar tidigare. Men det var ändå svårt att ta in polisens pressträff, berättar pappan Joakim Gunnarsson.
– Det var nästan absurt att det handlade om min egen son.
Han tar emot nyheten med blandade känslor. Polisen anser det utrett vem som utförde mordet, men eftersom den misstänkte är död finns det ingen att åtala.
– Jag hade önskat ett avslut så att vi hade kunnat sörja på ett normalt sätt.
På grund av sekretess är polisen förtegen om motivet. Myndigheten har däremot gjort klart att det inte var Hugo Mosshagen som var den egentliga måltavlan. De fyra skotten tros i stället ha varit avsedda för en annan person som fanns på platsen.
– Det finns så många följdfrågor om varför. Men oavsett får jag inte tillbaka min son.
DN träffar Joakim Gunnarsson på skolan där han är resurslärare. Bara ett par minuter bort ligger parkeringen där skotten föll. I samma område finns idrottsanläggningen som var Hugo Mosshagens andra hem.
Omklädningsrummet på Trängens IP var en av 20-åringens favoritplatser. Här hänger hans röda målvaktströja fortfarande kvar som ett minne för medspelarna i fotbollslaget BK Forward.
Innan varje träning och match går kaptenen Josef Ibrahim ett varv i omklädningsrummet för att hälsa på lagkamraterna. Rundan börjar alltid vid Hugo Mosshagens plats.
– Jag klappar om den för att känna att han är med mig. Det är ett par jobbiga sekunder. Men sen kör jag på för Hugos skull.
2026 skulle bli 20-åringens år. Efter en bra försäsong hoppades han få chansen som förstamålvakt. Bara en vecka före seriepremiären inträffade skjutningen som skakade om hela klubben.
Att förlora sin lagkamrat har fört gruppen närmare varandra än tidigare, enligt Josef Ibrahim. Sorgen efter sin målvakt har de bearbetat tillsammans.
Kaptenen tycker att killarna nu har något extra att spela för. Efter en hackig start på säsongen har segrarna radat upp sig.
– Vi springer för Hugo. Han får oss att vilja göra det lilla extra.
I tre år var Josef Ibrahim och Hugo Mosshagen lagkamrater. Målvakten var så positiv att det inte går att sluta le när han tänker på honom.
På begravningen var lagkaptenen en av kistbärarna. Nu minns han alla timmar tillsammans i omklädningsrummet. Duon var ofta de sista spelarna att lämna Trängens IP efter träning och match.
Han tänker särskilt på ett samtal de hade bara några dagar innan skjutningen. Lagkaptenen går över det kaklade golvet för att visa var vännen stod.
– Vi pratade om mina tatueringar och han sade att han ville göra en själv. Det skulle vara något kopplat till hans tro. Men några dagar senare var han borta.
Nu pryder tatueringen i stället en annan överarm. Efter skjutningen hittade familjen sonens egna skisser i hans mobiltelefon. Några dagar efter begravningen bokade Joakim Gunnarsson en tid.
Det har varit en svår vår för familjen, konstaterar pappan.
– Det är som att köra bil med tre hjul när man förlorar ett av sina tre barn. Det kommer alltid att finnas ett före och ett efter.
– Man måste hitta en ny vardag, men det här finns hela tiden i bakhuvudet. Så kommer det nog alltid att vara.
Läs mer: Förundersökningen om mordet på Hugo, 20, läggs ner