Paralympicsmedaljören tar matchen för alla synskadade

I förra veckan presenterade Internationella paralympiska kommittén de 24 största ögonblicken från sommarens Paralympics i Paris. Synskadade Nicolina Pernheim Goodrich kallas ”supermamman” och hyllas för att hon åtta månader efter att ha blivit mamma tog brons i judons 70-kilosklass i det som var hennes femte Paralympics.

Det kan ha varit hennes sista stora mästerskap.

Två månader efter hennes största framgång i en lång karriär fick hon besked om att Göteborgs stad drar in hennes ledsagning, den hon haft sedan 2011 och som hon menar är en förutsättning för att hon kunnat bedriva en elitkarriär och för att hon ska kunna satsa vidare.

– Först blev jag förvirrad, sedan ledsen och nu är jag mest arg, säger hon.

Beskedet kommer i en tid när personlig assistans åter är en het politisk fråga, där kraven ökar på att LSS (lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) ska reformeras. Regeringen har anklagats för att sola sig i glansen av en stor svensk idrottsframgång samtidigt som förutsättningarna för personer med funktionsnedsättning att få ett aktivt liv försämras på grund av kommunal spariver.

När DN följer Pernheim Goodrich under en träning i Göteborgs judoklubbs lokaler i centrala Göteborg har hon sin mångåriga ledsagare, förbundstränaren Mikaela Barrera Birath, vid sin sida. Nicolina har överklagat kommunens beslut och fått det inhiberat. Det innebär att hon får behålla sin ledsagning, åtminstone fram till att fallet avgörs i domstol.

Nicolina, som är ensam synskadad i träningsgruppen, lyssnar uppmärksamt på tränarna Malin Nordins och Roger Svedbergs instruktioner. Hon och Mikaela utför alla övningar tillsammans och med ett lätt grepp om Nicolinas axel eller hand styr ledsagaren henne rätt på mattan och till vattenflaskan när det är dags för en paus.

33-åriga Nicolina, blind sedan födseln, började med judo redan fyra år gammal. Hon tränar med ledsagning fem gånger i veckan och säger att utan LSS-timmarna hade hon inte varit elitidrottare.

Hon förklarar att hon blev förvirrad av beskedet eftersom hon haft stödet i många år och det enda som förändrats sedan hon fick det beviljat i fjol är att hon blivit mamma för första gången. Nicolina är gift med Ben Goodrich, också han synskadad, som vann en silvermedalj i judo vid Paralympics i Tokyo 2021. I januari föddes deras dotter Selma.

Ett motiv för kommunens beslut är att hon är självständig. Nicolina ler, skakar på huvudet och säger att anledningen till att hon är så självständig är att hon haft ledsagare.

Kommunen hänvisar till att samhället blivit mer anpassat för synskadade och att tekniken, till exempel i form av gps, gått framåt. Det är något som Nicolina ifrågasätter.

– Jag tycker att det är ett bra förslag som Synskadades riksförbund kom med, att de som fattar de här besluten skulle få leva som synskadade utan ledsagning och göra de saker som de tror att vi kan göra. Tekniken är jättefin, men den är långt ifrån tillräcklig, säger hon.

Som anställd som synpedagog för barn på Syncentralen anser hon sig veta vad hon pratar om.

Hon påpekar att hennes kamp inte bara handlar om henne själv och berättar om studier som visar att synskadade har en lägre aktivitetsnivå och därmed sämre hälsa än seende. Därför är hon kritisk till att många kommuner sparar in på LSS.

– Vi kan inte gå ut och jogga själva. Vi kan inte gå omkring på gymmet och fråga folk var vikterna finns. När alla vet att personer med synnedsättning rör sig mindre och mår sämre är det här helt fel väg att gå. Det kommer att bli dyrare för samhället i slutändan, säger hon.

Bronsmedaljen har skapat stor uppmärksamhet och hon har prisats som en förebild. Nicolina har märkt ett ökat intresset för judo bland personer med synnedsättningar, men tror att minskad beviljning av LSS-insatser riskerar att stoppa nyrekryteringen.

– Jag hoppas verkligen att barn med synnedsättning kommer att få möjlighet att göra allt det som jag fått möjlighet att göra, men om de inte får ledsagning kommer det inte att gå, säger hon.

Pappa Martin Pernheim hjälper henne med all pappersexercis. Först någon gång nästa år kan hon vänta ett besked från förvaltningsdomstolen.

Beslutet om indragen ledsagning har satt frågetecken kring hennes fortsatta karriär, men är inte det enda som avgör om hon kommer att satsa vidare mot Paralympics i Los Angeles 2028.

Sveriges paralympiska kommitté visade i en undersökning i somras att två av tre paralympier funderar på att lägga ner elitkarriären på grund av dåliga ekonomiska förhållanden.

Nicolina säger att hon måste få alla förutsättningar för framtiden klara för sig innan hon bestämmer sig för om hon ska satsa vidare eller inte. Hon har alltid ställt sig frågande till varför det finns ett ekonomiskt stöd till olympier men inte till paralympier.

– Paralympiska kommittén gör nog vad de kan, men förutsättningarna för oss måste förbättras, säger hon.

Läs mer: Parasporten efterlyser ny lagstiftning