Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Den här gången är nyheten vad som inte hände. Förra veckan gick Djurens rätt i hyfsat vanlig ordning ut med ett pressmeddelande. I år om misstänkt djurplågeri på fyra svenska gårdar i Västra Götaland.
Man kan ställa klockan efter aktivisternas utspel. Alltid inför jul, när svenskarna är i färd att julhandla.
Målet är förstås att ge oss dåligt samvete. Det ska vända sig i magen, när vi står i butiken och väljer julskinka.
Riksmedier har som tradition att lyfta dessa nyheter om djurplågeri kopplat till våra högtider: grisarnas liv och död till jul, fjäderfänas dito till påsk.
Den här gången: tystnad.
Stillbilderna och filmerna visar: smutsiga grisar i trängsel, skadade grisar som ser ut att lida, grisar som har dött
En genomgång av undertecknad visar att inga etablerade medier tog upp saken. Trots att Djurens rätt hade serverat sitt avslöjande tillsammans med statistik från länsstyrelserna, som enkelt går att faktakolla.
Stillbilderna och filmerna visar: smutsiga grisar i trängsel, skadade grisar som ser ut att lida, grisar som har dött.
Enligt Djurens rätt kan 120 000 grisar ha passerat anläggningarna under de tio senaste åren. Medan myndigheter endast har kontrollerat gårdarna vid enstaka tillfällen.
Bror Duktig kanske säger: Medier kan med säkerhet inte säga att bildmaterialet kommer från just de gårdarna, man kan inte publicera om man inte kan verifiera.
Det stämmer, men tidigare år och tillfällen har det gått utmärkt att publicera.
Visst. Djurrättsaktivister har en tendens att agera svartvitt. De vill hellre att vi skippar skinkan och griljerar en kålrot.
Hur som helst: För drygt en månad sedan fick en bonde i Mellanskåne djurförbud. Detta efter att aktivister med dold kamera hade filmat missförhållanden på hans slakteri. Redan i fjol hade bonden dömts för djurplågeri i samband med slakt av kor och grisar, rapporterade Skånska Dagbladet.
Myndigheternas kontroller visar också en del. I höstas skickades högdräktiga grisar till slakt i Umeå. Vissa av fostren var över 30 centimeter långa, enligt Folkbladet.
I somras skrev samma tidning om ”extremt avmagrade och uttorkade grisar”, på en annan gård, som höll på att självdö. Ägarna åtalades för djurplågeri.
Under sommaren hittade myndigheterna även misshandlade och skadade grisar på Gotland och i Kristianstad. I våras slog en privatperson larm om en lantbrukare i Hässleholm. En miljöinspektör åkte dit och fann 90 mumifierade grisar. De hade legat där i cirka två år, enligt Norra Skåne.
Fast den här gången behöver ingen oroa sig över huruvida julskinkan tillhörde en gris som var glad eller en som led
Det är främst lokalmedier som rapporterar. Riksmedierna verkar inte längre intresserade. Kanske av den enkla anledningen att få längre bryr sig?
För några år sedan sprang medier i flock för att förklara att minskad köttkonsumtion kunde rädda klimatet och människors hälsa. Allt skulle vara grönt. Vegetariska måndagar i skolan och veganska musikfestivaler var framtiden, och alla som motsatte sig var bakåtsträvare. ”Köttskam” blev ett begrepp.
Detta var också oproportionerligt.
Nu när vinden har vänt bemödar sig riksmedierna knappt att uppmärksamma djurplågeri, vilket ganska få accepterar. Två av tre svenskar vill att deras julskinkegris ska ha gått ute, enligt Krav. Det har färre än en procent av alla grisar gjort, uppger organisationen.
Fast den här gången behöver ingen oroa sig över huruvida julskinkan tillhörde en gris som var glad eller en som led.
Eftersom få, förutom nitiska läsare av Djurens rätts pressmeddelanden, har hört talas om saken.
Läs fler texter av Patrik Lundberg















