Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Nu är det jul igen och kvinnor är projektledare igen, som sig bör.
Fackliga TCO har undersökt saken och åtta av tio kvinnor med hemmavarande barn uppger att de är julens huvudsakliga projektledare.
Motsvarande självskattning bland män med partner och barn är blott 15 procent.
Inte mycket har hänt sedan fjolårets mätning, vilket är goda nyheter för alla män som hellre jobbar hela vägen fram till Bingolottos uppesittarkväll.
Ett väl utfört arbete ger, som bekant, en inre tillfredsställelse och är den grund varpå samhället vilar.
Därför förtjänar husbonden att ta långhelg med en whiskypinne i horisontalläge. Han ska trots allt tya smyga ut i kylan och köpa kvällstidningen på julafton.
Så här kommer ett anspråkslöst förslag, för att upprätthålla könsnormerna och alla de privilegier som vi män annars riskerar att förlora.
Metoden är inte lika krånglig som i Jonathan Swifts klassiska satir från 1729, i vilken han försökte sätta svälten på Irland i blixtbelysning. Swift föreslog att fattiga kunde sälja sina barn som delikatesser till rika.
Amatör.
Det här är enklare: Gör så lite som möjligt.
Patriarkatet är snillrikt, eftersom det enbart kan upplösas genom aktiva val. Ett exempel: 37 procent av människorna som syns och hörs i svenska medier är kvinnor. Detta enligt den färska rapporten ”Räkna med kvinnor”.
Trots obalansen är Sverige i framkant, globalt ligger siffran på 26 procent. Det beror på att svenska medier arbetar systematiskt med att jämna ut representationen. Om ingenting hade gjorts, hade Sverige sannolikt legat i paritet med resten av världen.
Ungefär likadant funkar löneskillnaderna. Enligt Medlingsinstitutet är löneskillnaden mellan män och kvinnor 10,2 procent.
En förklaring är att kvinnor i högre utsträckning väljer låglöneyrken och deltidsarbete, men inte bara. Det finns en för vetenskapen ”oförklarad löneskillnad” på 4,6 procent.
Forska för Guds skull inte mer på den saken. Risken är att någon hittar systemfelet och att vi män tvingas acceptera en reallönesänkning.
Vilket också påverkar vilken pension vi får. Det, och vårt uttag av föräldraledighet. Kvinnors totala pension är runt tre fjärdedelar av mäns dito. Om vi män inte ska bli omsprungna bör vi inte ta ut en för stor andel av föräldradagarna.
Mäns andel har genom åren ökat från runt 0,5 till 31 procent av dagarna. Vilket ändå känns rimligt. Det är manligt att vara pappaledig, vi behöver lära känna våra barn, uppfostra dem till trygga individer. Särskilt under nästa sommar när det är fotbolls-VM.
Allt som allt har vi tiden på vår sida. Under 2010-talet förändrades många parametrar för jämställdhet till kvinnors fördel, men sedan decennieskiftet har utvecklingen stagnerat. Antagligen för att detta aktiva arbete har avstannat.
Görs ingenting, händer ingenting; vi får behålla våra privilegier.
Detta tar oss till julfirandet. Och för all del alla andra firanden. Ja, egentligen allting som måste planeras.
Kom igen nu, gubbar: Förhala!
Eftersom kvinnor har mer empati än vad vi har – det måste vi ändå ge dem – kommer de förr eller senare att utföra sysslan.
Kanske skäller de på oss. Det kan det vara värt, eftersom de snart inser att de själva måste göra jobbet, om det ska bli gjort.
Hur ofta blir man inbjuden till ett barnkalas av pappan i familjen? Exakt.
Blir det strul kan ni med lugn och dov röst förkunna: ”Säg bara till mig vad jag ska fixa, så fixar jag det.”
















