”Vi har vunnit.”
Så skrev opinionsbildaren Amit Segal i dagstidningen Israel Hayom, ord som den israeliska regeringen i två år drömt om att få uttala. Med fredsuppgörelsen mellan Hamas och Israel kom äntligen läget att utropa seger.
Själv har jag svårt att fira. Av de 251 gisslan som togs den 7 oktober har 160 kommit hem levande. Resten är döda. Flera bedömare menar att en räddningsaktion hade kunnat utföras betydligt tidigare och räddat fler liv. Att kalla det för en seger framstår som ett hån för de anhöriga till de döda, många vars kroppar är så tilltygade att de kanske inte ens går att samla ihop inför en begravning och en normal sorgeprocess.
Har Israel utplånat Hamas, som varit den övergripande målsättningen och alltså värt offrade judiska liv? Troligen inte. Som USA:s tidigare utrikesminister Anthony Blinken konstaterade: ”Hamas har rekryterat nästan lika många nya soldater som de har förlorat.” Det sägs också att alla de rester och fragment av bomber och annan krigsteknologi som fällts över Gaza samlats ihop för återbruk för nya attacker. Inte mycket till triumf. Desto viktigare var det för regeringen Netanyahu att hålla god min och feststämningen uppe inför Donald Trumps besök.
Detta är tortyr – ett övergrepp som borde ha utlöst ramskri hos den svenska ambassadpersonalen och en diplomatisk kris mellan länderna
Samtidigt som den sista handen lades på fredsavtalet utspelades helt andra scener som omvärlden inte fått insyn i förrän i dag, då Greta Thunberg berättar om dygnen efter tillfångatagandet i Aftonbladet (15/10). Soldaterna, berättar hon, sparkade på henne varje gång flaggan snuddade vid hennes ansikte, hon bakbands och släpades till ett hörn i hamnstaden Ashdod. Den israeliska flaggan virades runt hennes kropp och under flera timmar var hon bakbunden och med bindel för ögonen.
Detta är tortyr – ett övergrepp som borde ha utlöst ramskri hos den svenska ambassadpersonalen och en diplomatisk kris mellan länderna. Israel som förväntar sig internationell respekt och som ständigt påminner omvärlden om att vara Mellanösterns enda demokrati. Soldaterna ska också ha tagit selfies med de brutala scenerna i bakgrunden.
Det märkligaste av allt är ändå besöket från högsta ort. Medan Netanyahu minglade med Trump i Knesset, lät han sin minister Itamar Ben-Gvir, som så sent som i våras krävt att ”öppna helvetets portar över Gaza”, att åka till Ashdod för att personligen delta i förnedringen av Greta Thunberg och de andra tillfångatagna i flottiljen. Terrorist, kallade han henne där hon låg på marken. ”Du dödar judiska spädbarn”. Att låta en så hög minister göra sig besväret att ta sig till flottiljen, för att förnedra en ung, svensk aktivist är givetvis förfärligt men också diplomatiskt självskadebeteende.
För det här är ett krig utan vinnare. Ett land som länge velat framstå som demokratiskt och civiliserat står nu moraliskt bankrutt
För vem är det egentligen som låter sig förnedras? De bilder som framträder i Greta Thunbergs vittnesmål säger långt mer om Israels belägenhet än den småleende Netanyahu i Knesset. För det här är ett krig utan vinnare. Ett land som länge velat framstå som demokratiskt och civiliserat står nu moraliskt bankrutt, symboliserad av resväskan Greta fick med sig hem: nedklottrad med ordet ”whore” och en erigerad penis.
Läs mer: Vilka frågor kommer Sveriges regering att ställa om Greta Thunberg?
