Bilderna gick rakt igenom rutan.
Det var den 24 januari i år, och Felix Monsén skrek ut både lättnad och glädje i målfållan i klassiska Kitzbuhel.
Efter år av skador och motgångar satte han personbästa i alpina världscupen som tia i super-G.
Utan stöttning från landslaget.
Har det funnits en känsla av ”jag ska visa dem”?
– Främst vill jag ju bevisa för mig själv att jag kan nå de målen jag har, säger Sveriges ende fartåkare med chans på OS i Italien i februari.
– Alltså, jag bryr mig egentligen inte om vad någon alpinchef på förbundet tycker om min åkning. Men det är klart att det smakar bättre när folk säger att de inte tror på en och så motbevisar man dem.
Han tillhörde den fartsatsning som för tio år sedan startade i Svenska skidförbundet men totalfallerade. Efter en allvarlig knäskada i december 2021 visste han inte om han skulle ha ett lag att komma sig tillbaka till. 2023–24 fick han träna med Norge. Men inför fjolårssäsongen petades Monsén ur svenska A-landslaget och tvingades själv samla ihop pengar för att fortsätta.
Läget är detsamma inför OS-jakten 2025–26, som startar i amerikanska Copper Mountains super-G i veckan. Förbundet ger honom i år visst stöd, bland annat kring transporter. Men resten behöver fartkanonen samla ihop själv, med hjälp av sponsorer och samarbeten.
Det senaste året har han fått lära sig att vara chef. Teamet med egne tränaren Michi Ortner har den här säsongen utökats med en serviceman (Ziga Rosina), och då har kostnaderna gått upp: Från runt 1,4 miljoner kronor i fjol till 2,4 miljoner i årets kalkyl.
Allt för OS-drömmen.
– Jag har ju två anställda och måste betala löner på totalt 7 500 euro i månaden. Det har varit det mest stressiga, säger Felix Monsén inför säsongsstarten.
– Jag måste ju liksom ha ett cashflow för att kunna klara det. Men just nu känns det nog som att jag kommer få in det jag behöver.
Ett träningsläger i Chile under hösten kostade bara det 270 000 kronor, berättar svensken. Utöver stressen kring pengar tillkommer planering, förhandlingar och ansvar som få kollegor på touren handskas med.
För många skulle det vara övermäktigt.
Felix Monsén har bestämt sig för att vända på tankarna – och gått vidare från besvikelsen:
– Jag har gillat det här, det måste jag ändå säga. Jag har tyckt att jag har mått bra i det och i och med att jag har mått bra så har jag kunnat prestera bra också.
– Och sen har jag ju haft turen att jag har familj och vänner som har velat stötta upp.
Hur har det här utvecklat dig?
– Jag har lärt mig mycket. På ett sätt är jag glad att jag utsatts för det här. För jag tror att jag kan ta med mig mycket till mitt liv efter karriären. Inte bara det ”businessaktiga” att få in pengar och vara lite av en säljare, förhandla med förbund och så – utan också att ta hand om ett lag, vara chef över anställda, kunna ta beslut utifrån det och kanske ta risker ibland.
Det stresspåslag som det innebär att åka störtlopp i 150 kilometer i timmen har gett honom en viss tålighet också utanför backen, fortsätter han.
– Men jag ska inte sitta här och säga att jag har riskerat allt. För jag har också en familj som har sagt att de kan stå där som en målvakt, och det är jag väldigt tacksam för.
Hur är det att vara chef?
Nu får han gå sin egen väg, säger Monsén.
– Det är inte så att jag liksom dirigerar de andra utan vi pratar väldigt ofta med varandra och jag försöker lägga mycket kring allt som har med skidträningen att göra på tränaren, liksom ”var vi ska träna, vilka vi ska träna med?” Och min serviceman ansvarar för allt som har med materialet att göra.
– Men visst, det blir ju i slutändan jag som har sista ordet, eftersom det är jag som betalar för allt.
Upplägget kan vara nyckeln till karriärens första OS.
– Jag har alltid känt att jag har en ganska bra magkänsla, men man har alltid blivit styrd av någon annan – som nästan påtvingat sin kunskap på en fast man kanske känner att man vill göra tvärtemot.
– Nu har vi en öppen diskussion i laget – och jag kan göra på mitt sätt.
Läs mer:
Petade fartåkaren kritisk mot Skidförbundet: ”Får inte fram de åkare vi behöver”
Nya ”trenden” – privata pengagåvor till vinterstjärnorna: ”Det är inte så himla glammigt”
Shiffrin besegrade PTSD – här är allt inför alpina världscupsäsongen
