Felix Monsén petades från landslaget i fjol men valde att satsa vidare på egen hand.
Det tog honom både till VM och till ett personbästa i världscupen som tia (super-G). Men för att få det hela att gå runt krävdes att han samlade ihop miljonbelopp, och det blir likadant i år.
Visserligen får Sveriges ende fartåkare på elitnivå den här säsongen mer stöttning från Svenska skidförbundet – enligt tillförordnade landslagschefen Per Jonsson bland annat kring fordon, material och transporter:
– Men problemet är att vi helt enkelt inte har resurser att sätta upp en hel landslagsverksamhet runt honom.
30-årige Monsén har i år anställt en egen serviceman till sitt team och räknar med att säsongen kommer att kosta honom runt 2,4 miljoner kronor.
Efter förbundets stöd och privata sponsorer saknar han ungefär en miljon.
– Det krävs fortfarande väldigt mycket jobb av mig själv för att kommande säsong ska bli av, säger han.
Han är ensam kvar från den offensiv på fartgrenarna som inleddes av förbundet för tio år sedan. Målen var skyhögt satta, men satsningen avvecklade sig själv, åkare slutade och pengarna tog slut.
Den havererade fartsatsningen har skapat rubriker genom åren. Så även fjolårets pressade ekonomiska läge i alpin-Sverige, missnöje bland landslagsåkare och byten i ledarstaben.
Med din blick lite från sidan, hur mår svensk alpinskidåkning just nu?
– Jag skulle nog säga att den mår ganska dåligt, säger Felix Monsén.
– Den ekonomiska sitsen är ju också ett tecken på att vi inte har gjort resultat de senaste åren. Vi har några få som har gjort fantastiska resultat, men som hel trupp är det ju inte bra alls.
Han fortsätter:
– Vi får inte fram de åkarna som vi behöver. Jag vet inte vad det beror på för vi är fortfarande en skidåkande nation och vi har väldigt många bra unga åkare – men det handlar om hur vi tar tillvara på deras åkning.
– Jag tror att vi någonstans har gått fel. Och att åkarna kanske känner mer press än stöd från förbundet.
