Det verkar ligga i tiden att journalistiskt granska klimatfrågan från ”andra sidan”, om uttrycket tillåts. Affärsvärlden har sedan en tid tillbaka en dedikerad satsning på att granska företagen i den gröna omställningen – och i måndags publicerade Kaliber en granskning av överdrifter i klimatdebatten.
Kalibers program, i två delar, inleds med dramatisk musik och en sedvanligt dramatisk António Guterres.
”Översvämningar, torka, värmeböljor, extrema stormar och skogsbränder går från ont till värre och slår rekord med ständigt alarmerande frekvens”, sade FN-chefen i ett tal i New York hösten 2022.
Sedan tillade han att antalet väder-, klimat- och vattenrelaterade katastrofer ”har ökat med en faktor fem de senaste 50 åren”.
Den senaste tiden har effekterna av klimatkrisen synts alltmer omkring oss – som de katastrofala översvämningarna i Spanien, de turboladdade orkanerna i USA och supertyfonen Man-yi som slog till mot Filippinerna mitt under klimatmötet i Baku härom veckan.
Men ändå. En faktor fem på 50 år? Kan det stämma?
Svaret är enkelt: nej. FN:s generalsekreterare har fel.
Orsaken till hans blunder finns i databasen EM-DAT, som för statistik över katastrofer sedan 1970-talet. Utifrån deras data konstaterade FN-organet WMO i en rapport 2021 att antalet klimatrelaterade katastrofer har femfaldigats på 50 år. Därifrån kom sannolikt generalsekreterarens siffra.
Men han glömde nämna den viktigaste orsaken till den kraftfulla ökningen: att rapporteringen av katastrofer har förbättrats de senaste decennierna.
Dessutom, konstaterar WMO, har antalet dödsfall i katastroferna minskat med två tredjedelar. Plötsligt blir bilden en helt annan.
Det betyder dock inte att vi kan luta oss tillbaka. Extremvädret blir tveklöst allt värre som en följd av människans utsläpp. Vi har blivit bättre på att rädda liv, men de slås fortfarande i spillror av katastroferna. För ett par år sedan såg jag effekterna på nära håll, när jag träffade Lutfor Morol i det då nyligen tyfondrabbade Bangladesh. Familjen var på väg att ta ett ekonomiskt kliv uppåt, men tyfonen förstörde både familjens hem och deras nya räkodling. När Lutfor och hans fru inte längre hade råd med mat, valde de att gifta bort sin 13-åriga dotter så att hon kunde få mat och husrum.
Läget är katastrofalt. Varför överdriva?
När FN-chefen ändå gör det, om än bara vid något enstaka tillfälle, ger det bränsle åt dem som menar att klimatkrisen inte är någon kris. Det gynnar också de krafter som driver på konspirationsteorier om klimatet, som fossilbolagen eller diktaturer som Ryssland och Kina som sprider klimatskeptiska konspirationsteorier för att skapa splittring i väst.
Därför är Kalibers granskning viktig. Och därför är det så synd att de själva slarvar med data.
I programmet nämns till exempel att de värsta tropiska cyklonerna ser ut att bli värre i framtiden – men det är de redan enligt IPCC. Kaliber beskriver också varningar om golfströmmens kollaps som alarmism, men här pågår en vetenskaplig debatt där vissa framstående forskare menar att IPCC är alltför konservativt i sin bedömning av riskerna.
Kalibers granskning avslutas också med IPCC-chefen Jim Skeas varning att ett apokalyptiskt språk om klimatet kan leda till passivitet.
Men stämmer det med vad forskningen säger?
IPCC skriver inget om det i sin senaste rapport. Flera studier har försökt undersöka saken utan att kunna ge klara besked – men skrämmande budskap verkar i alla fall inte vara mindre effektivt än budskap om hopp. Och om man tittar på Greta Thunberg verkar rädslans taktik åtminstone stundtals fungera. I Bryssel pekade man på Greta-effekten när EU klubbade sitt klimatramverk 2019.
När DN intervjuade Jim Skea om hans uppmärksammade uttalande, var budskapet också delvis ett annat.
– Vi måste ha balans mellan de allvarliga konsekvenser av klimatförändringen som vi redan ser, som kommer att bli allt värre i framtiden, och det faktum att människor har möjlighet att göra något åt det. Det är en delikat balansgång, sade han.
