Ordet är märkligt men träffande. ”Hämndutsläpp”.
Det var inte länge sedan vi stötte på fenomenet senast. Då började det i Kina, med en mikroskopisk varelse som satte skräck i världsekonomin. Covid-19 ledde till en aldrig tidigare skådad global nedstängning. Världens börser rasade. Ekonomier tvärnitade.
Strax därefter kom en rad hoppfulla nyheter. Som CNN uttryckte saken: ”Det finns en osannolik vinnare på coronaviruset: planeten”.
Nedstängningen fick utsläppen att sjunka som en sten. Närmast konstanta dimmor av svaveloxider skingrades över Podalen i Italien och över Kina. Utsläppen av växthusgaser minskade kraftigt. Världen blev renare.
2020 blev också det första året sedan världens klimatarbete inleddes som utsläppen minskade i det tempo som krävs för att den globala uppvärmningen ska kunna begränsas till 1,5 grader, med 7 procent på årsbasis.
Men sedan kom de, hämndutsläppen. Ekonomiska stimulanser östes över världsekonomin. Konsumtionen och energianvändningen sköt i höjden. Utsläppen ökade i rekordtempo.
Förhoppningarna om att pandemin skulle bli en historisk vändpunkt för utsläppen kom snabbt på skam.
Nu är det som att inget hänt. 2023 var utsläppen av växthusgaser ungefär en miljard (!) ton högre än 2019.
Så har det sett ut i samband med varje ekonomisk nedgång i modern tid. Utsläppen sjunker när ekonomin bromsar in, men studsar snabbt tillbaka igen när ekonomin börjar växa.
Tillbaka till 2025. Nu är det en mer omfångsrik varelse som orsakar den ekonomiska frossan, men effekten på utsläppen lär bli densamma. Världens största kommersiella bank, JP Morgan, bedömer att risken för en global recession under 2025 nu är 60 procent. Om recessionen blir verklighet kan vi räkna med en tvärnit även för utsläppen.
Men luras inte av de kommande hoppfulla rubrikerna om att handelskriget kan vara bra för planeten. Visst kommer konsumtionen gå ner och fabriker börja gå på halvfart, men hämndutsläppen lär ta kål på klimatvinsten. Den här gången finns också två nya risker ur europeiskt perspektiv, nämligen att billiga kinesiska prylar som egentligen skulle till den amerikanska marknaden, översvämmar Europa. Donald Trump har också uppmanat EU att köpa amerikansk kol, olja och gas som ett sätt att minska tullarna.
Och än viktigare: det är inte bara utsläppen som tvärnitar när ekonomin går i baklås. Även klimatarbetet gör det.
Det syns redan i EU. Politico rapporterade nyligen, med hänvisning till väl insatta källor, att Bryssel tittar på att försvaga det föreslagna klimatmålet till 2040. En väg kan vara att tillåta högre utsläpp under 2030-talets första del och att minska utsläppen mer längre fram. En annan väg föreslås vara att tillåta klimatkompensation, alltså att EU betalar andra länder för att minska utsläppen där istället för inom unionen.
Samtidigt luckras utsläppskrav på bilindustrin upp i konkurrensens namn, både i EU och på andra håll. På måndagen meddelade den brittiska regeringen att klimatkraven på bilindustrin ska försvagas. Målet att landet enbart ska producera elbilar senast 2030 ligger kvar, men böterna för tillverkare som missar kravet ska sänkas. Dessutom ska plug in-hybrider tillåtas till 2035. Små biltillverkare, som Aston Martin, Bentley och McLaren, undantas också från kraven.
I värsta fall leder detta i sin tur till kaskadeffekter i den globala klimatpolitiken. EU och Storbritannien anses vara världsledande på klimatpolitik och när ledarna bromsar in finns en risk att mindre ambitiösa länder tvärnitar.
Och där finns den största risken för klimatet av Trumps handelskrig. Utsläppen kanske minskar tillfälligt – men vi riskerar också en global recession för klimatarbetet.
Läs mer:
EU-kommissionen backar om klimatkrav på bilar
Experternas varning: Världen kan hamna i ekonomisk kris
Carl Johan von Seth: Börspaniken handlar inte om tullar – den handlar om Trump
