Bilderna är fruktansvärda att se. Ett jättelikt brungrått moln forsar ner längs bergssidan. När allt är över är den tidigare idylliska byn Blatten, med en vacker vit kyrka omgiven av gamla trähus, nästan helt täckt av lera och vatten.
Kamal Kishore, FN:s särskilda rapportör för katastrofförebyggande, uttryckte på torsdagen bestörtning över det som skett.
”Förlusten av denna fridfulla by, i ett område som klassas som världsarv av Unesco, är en förlust för hela världen”, skriver han i ett uttalande.
Katastrofen i Blatten är uppseendeväckande på flera sätt. Den är en dramatisk påminnelse om hur oerhört snabbt Alpernas glaciärer försvinner just nu. I Schweiz har glaciärerna tappat mer än hälften av sin volym mellan 1931 och 2021.
Den inträffade också med en kuslig tajmning, som om den var en brutal kommentar till ett tyskt domslut tidigare samma dag.
Glaciärkollapsen i Schweiz var, enligt flera experter, ingen vanlig naturkatastrof. Kopplingen till klimatförändringarna är tydlig. Det handlar inte bara om att glaciärerna smälter bort. Alpernas permafrost – permanent frusen mark som fungerar som ”lim” för både glaciärer och bergssidorna – tinar också mycket snabbt. Och det är det sistnämnda som blev en dödsdom för glaciären Birch ovanför Blatten. Mer än två miljoner kubikmeter stenar och bråte bedöms ha lossnat från bergstoppen och fallit ner över glaciären, vilket till slut fick den att kollapsa.
Lyckligtvis hade myndigheter och forskare varnat för vad som var på väg att ske. Byns 300 invånare och boskap hade evakuerats innan katastrofen ägde rum – endast en person saknas.
Det sätter fingret på ytterligare en fråga: vikten av att vara förberedd på de kommande klimatkatastroferna.
Varningssystem räddar dock främst människoliv (och i fallet Blatten kossor, som lyftes bort med helikopter). Infrastruktur, människors hem, jobb och i vissa fall deras framtid kan dock fortfarande förstöras när katastroferna slår till.
Och här kommer det tyska rättsfallet in i bilden. Vem borde egentligen betala priset när oskyldiga människor drabbas av klimatkatastrofer? Och vem borde betala för de skydd som måste till?
I över tio år har en peruansk bonde, Luciano Lliuya, processat om den frågan i Tyskland. Han bor i Huarez i de peruanska bergen, där glaciärerna liksom i Alperna smälter mycket snabbt. Det har fått en sjö i bergen ovanför Huarez att växa kraftigt – nu riskerar en naturlig fördämning att brista, vilket kan få staden att svämmas över.
Med hjälp av organisationen Germanwatch har Luciano Lliuya stämt den tyska energijätten RWE, som enligt stämningsansökan orsakat runt 0,5 procent av de globala utsläppen historiskt, på bolagets beskärda del av kostnaden för ett översvämningsskydd.
På onsdagen avslog en tysk domstol stämningsansökan, eftersom översvämningsrisken mot Luciano Lliuyas hem inte ansågs vara tillräckligt stor.
Men samtidigt öppnade domstolen en juridisk dörr. Bolag kan hållas ekonomiskt ansvariga för de skador som människor drabbas av som en konsekvens av bolagens utsläpp, enligt domen. Beskedet firades som en stor seger av klimataktivisterna.
Det är ännu för tidigt att se vad det får för konsekvenser framåt. Men en sak är säker: världen är i stort behov av ökat skydd mot klimatkatastrofer. Det kostar pengar – och kraven att de som orsakat krisen nu betalar notan lär bli en allt större fråga framöver.
Läs mer:
90 procent av schweiziska byn förstörd i raset
Värsta regnet i ”mannaminne” i östra Australien
Peter Alestig: Nu kommer klimatkrisens kostnader landa på husägare
