Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Det finns diplomati och så finns det rysk diplomati. I den fysiska världen kan den numera ta sig uttryck i högljudda förolämpningar, svordomar och hot. En europeisk toppdiplomat berättar för mig att han – utöver smädelser – inte fick någon mat när han satt i evighetslånga förhandlingar i Moskva efter annekteringen av Krim. Trakasserier som konflikthantering. Vem ger upp först?
På sociala medier ägnar sig Ryssland sedan invasionen av Ukraina åt oförblommerat trollande. Den ryska federationens officiella konton försöker inte ens framstå som seriösa. De har övergett alla protokoll. Eller som härskaren i Kreml uttryckte det i veckan: Europas ledare är ”små grisar”.
Det nya under 2025, som vi inte sett tidigare, är att även den amerikanska administrationen börjat anamma delar av den ryska taktiken.
Jag har inte sett några rapporter om att Vita huset svälter ut sina gäster. Men hela världen såg hur president Zelenskyj i våras råkade ut för ett överfall i Ovala rummet, omringad och angripen av världens mäktigaste mobbare.
Amerikanska diplomater förväntas ägna sin arbetstid åt att sprida vanföreställningar
Och när det gäller EU så har amerikanska toppdiplomater börjat anamma den trollning som tidigare var förbehållen ryssarna.
Sara B Rogers, som är USA:s statssekreterare för offentlig diplomati och publika frågor, gjorde i veckan ett inlägg på X där hon gick till frontalangrepp på EU.
Hon lyfte fram ett inlägg från EU-kommissionen om unionens digitala tjänstelag, och tog fasta på kritiken i kommentarsfältet: ”En hjärtskärande tråd av svar på detta nonsens. Förhoppningsvis kommer européer att tillåtas läsa”, skrev Sara Rogers.
Hennes utfall på X bör ses i ljuset av den nya amerikanska säkerhetsstrategin, som gjort vicepresidenten JD Vances bisarra attack på Europa under Münchenkonferensen tidigare i år till officiell politik.
Signalen är tydlig. Amerikanska diplomater förväntas ägna sin arbetstid åt att sprida vanföreställningar om Europa – ”censurens hemland”.
Detta sker alltså samtidigt som USA förbereder sig på att granska europeiska medborgares sociala mediekonton fem år tillbaka – för den som tänker resa in i USA.
Samma representant för det amerikanska utrikesdepartementet, Sara Rogers, poserade också nyligen på bild tillsammans med den högerextreme tyske AFD-politikern Markus Frohnmaier.
Enligt en granskning som Der Spiegel och BBC gjorde 2019, betraktade ryssarna just Frohnmaier som en politiker de kunde gynna och eventuellt kontrollera. Han sågs som Kremls förlängda arm i tysk politik.
Donald Trump har med stor sannolikhet inte läst den nya säkerhetsstrategin. ”Han undertecknade introduktionen. Jag tvivlar på att han ens läst den”, sade hans tidigare nationella säkerhetsrådgivare John Bolton nyligen.
Nato existerar fortfarande, men det går inte längre att lita på den transatlantiska länken i ett skarpt läge
Men när extrema tankar förvandlas till officiell politik har det ändå betydelse. Även om Trump inte bryr sig om institutioner och skrivna dokument behöver tjänstemän och andra förhålla sig till dem. Det blir därför tyst om diktaturerna Ryssland och Kina – precis som i säkerhetsstrategin – samtidigt som traditionella allierade i det demokratiska Europa angrips retoriskt. Och inte bara det.
I den nya doktrinen heter det uttryckligen att USA bör ”odla motstånd” mot den nuvarande politiska kursen i Europa. Det ska ske genom att stödja politiska partier som inte bara motsätter sig omfattande migration, utan också främjar ”nationalistiska och patriotiska värderingar”.
Således sniffar sig underhuggare som Sara Rogers fram till högerextrema AFD, Alternativ för Tyskland. Och hon deklarerar stolt på X att AFD – till skillnad från den kristdemokratiskt ledda regeringen – minsann står upp för yttrandefrihet.
Vad vi ser här är hur amerikanerna också på detta område inspireras av en välkänd rysk taktik: pröva att skadeskjuta den demokratiska processen, stöd extrema partier, försök att söndra den nuvarande ordningen.
Axeln Moskva-Washington har Europa aldrig upplevt tidigare, men den är nu en realitet.
Nato existerar fortfarande, men det går inte längre att lita på den transatlantiska länken i ett skarpt läge.
Putin måste ha myst när han nåddes av beskedet sent i torsdags kväll
Under 2025 har Europa fått erfara att USA inte längre är vår vän. Det är en opålitlig, skakig och kärnvapenbestyckad gigant. Det är ett land som leds av en maktfullkomlig och genomkorrupt 79-åring, som helt saknar respekt för demokratins kärnvärden och därtill har en ”alkoholists personlighet”, för att citera Trumps egen stabschef Susy Wiles. Som om detta inte var nog har USA:s vicepresident JD Vance varit ”en konspirationsteoretiker i ett decennium”, enligt Wiles.
Vår del av världen har tagit sig igenom svåra perioder tidigare. Det som är nytt här är att den mäktiga demokratin i väst sviker när hon behövs som mest.
I elfte timmen lyckades EU i veckan skaka fram pengar till Ukraina. Dock misslyckades unionen att använda de frysta ryska tillgångarna. Europa har resurserna men saknar fortfarande modet.
Putin måste ha myst när han nåddes av beskedet sent i torsdags kväll.
Den franske senatorn Claude Malhuret har formulerat vårt predikament väl: I dag är Europa i bästa fall ensamt. I värsta fall står vi mot två fiender: Ryssland och Trumpismen.
