Donald Trump hade analysen om Ukraina och Ryssland klar. Men även om det lät som att han beskrev kriget talade han i själva verket om sig själv.
De är som ”två små barn” som bråkar, sa han om Putin och Zelenskyj.
Det var på torsdagseftermiddagen. Bredvid sig i Vita huset hade presidenten den tyske förbundskanslern Friedrich Merz.
Trump fortsatte att utveckla sin syn, tydligt förtjust i sin liknelse med två outvecklade slagskämpar:
”Ibland ser man två små barn slåss som galningar, de hatar varandra och de slåss i en park och man försöker dra isär dem. De vill inte bli isärdragna, ibland gör man bäst i att låta dem slåss en stund och sedan dra isär dem”.
Det intressanta med denna metafor är inte hur enfaldig och falsk den är. Det är ju absurt att reducera Putins anfall på Ukraina till ett sandlådekrig. Det ena landet startade konflikten – kidnappar barn, skjuter robotar mot kyrkor, angriper civila mål. Det andra försvarar sig tappert.
Nej, det mest talande är Trumps projicering. Han pratar ju om sig själv!
Samma dag, bara några timmar senare, kunde världen se det med egna ögon. Det verbala slagsmålet mellan Trump och Elon Musk utspelade sig inför öppen ridå. Och inte bara det. Förolämpningarna övergick i en härdsmälta. Eller som tabloiden New York Post uttryckte saken på sin förstasida med en bild på de två och ett brustet hjärta: ”Jag hatar mitt X”.
Musk sa: Det var jag som fick Trump vald.
Trump svarade: Det enklaste sättet för USA att spara pengar är att avsluta Elons regeringskontrakt och bidrag från staten.
Musk: Skälet till att Epsteinfilerna inte blivit offentliga är att Trump ingår i dem.
Trump: Jag har inget emot att Musk vänder sig mot mig – men det borde han ha gjort för månader sen.
Musk: Trump bör ställas inför riksrätt!
Hade det bara handlat om Trump och Musk hade vi kunnat betrakta detta som underhållningsvåld
Vad är det som pågår? Låt oss återigen citera från Trumps så kallade analys av Ukraina: ”Man ser det i hockey. Domarna låter dem (som slåss) hållas en liten stund…. Det finns mycket ont blod”.
Skillnaden mot hockey och barnbråk är att vi här ser ett krig mellan världens mäktigaste man och världens rikaste person. Vilken domare som har befogenhet att sära på de två är oklart, i själva verket sammanfattar situationen det tragiska tillstånd som USA numera befinner sig i. Hur djupt landet har sjunkit. Hur katastrofalt rikedom, teknologi och politik har smält samman och framkallat ett haveri.
Hade det bara handlat om Trump och Musk hade vi kunnat betrakta detta som underhållningsvåld.
Det är världens mest förutsägbara skilsmässa: två sociopater som först hittar till varandra för att de känner igen sig i varandra, inleder en bromance men som aldrig haft ork eller lust att dela scenen med någon annan.
Till slut smäller det, kanske för att Elon Musk ogillar Trumps tullar och ekonomiska politik i stort. Men det är bara den utlösande faktorn. Konflikten mellan de två ligger latent i deras personligheter. De är svartvita i synen på andra. De rör sig snabbt från påstådd kärlek till hat. Båda är besatta av omgivningens bekräftelse och lojalitet. Ett mindre svek är en krigsförklaring.
Nu dras vi alla in i sociopaternas kamp
Den amerikanska nationen, liksom världen i stort, är herrarnas spelplan och collateral damage. I en normal tid hade rättsväsendet hanterat männens oenigheter och impulsivitet.
Nu dras vi alla in i sociopaternas kamp.
Fråga bara president Zelenskyj hur det var att besöka Vita huset.
För honom är detta inte ”ett spel” eller ”bra tv”. Det är en fråga om överlevnad.
Trump och hans hejdukar försökte förnedra honom. De påstod att Ukrainas president saknade ”kort” på hand, men sanningen är att Zelenskyj – till skillnad från Trump – inte ägnar sig åt att vinna höga tittarsiffror. Han försöker trycka tillbaka en invasion, och visade i veckan att Ukraina har en imponerande samling kort på sin hand.
I västvärlden och i Vita huset finns fortfarande en bild av att Ukraina är kusinen från landet, ett ganska primitivt och genomkorrupt samhälle som inte är förmöget till så mycket mer än att skicka soldater som kanonmat.
Samtidigt som Trump brottas med Musk, visar Ukraina att man i själva verket har förmågan att omdefiniera hur krig ska utkämpas.
Drönarattackerna på ryska militära mål tusentals kilometer från Kiev har utförts av ett land med hjärnkraft, teknologiskt kunnande och en avundsvärd förmåga att tänka nytt.
Ukraina har orsakat den största försvagningen någonsin av kärnvapenmakten Rysslands strategiska militära kapacitet.
I en normal tid hade det inte varit president Zelenskyj som tackat Trump
Frågan är om vi nått den punkt då Västeuropa är mer beroende av Ukraina än tvärtom.
Och ännu mer imponerande: den historiska drönarattacken har åstadkommits helt utan USA:s hjälp.
I en normal tid hade det inte varit president Zelenskyj som tackat Trump. Det hade varit USA som tackat Ukraina.
Men vi lever i den uppochnedvända eran.
Under mötet med Tysklands förbundskansler, påpekade Friedrich Merz att den 6 juni är årsdagen av D-day, då USA ”avslutade ett krig i Europa”.
Trump svarade: ”Det var inte behagligt för er. Det var inte en stor dag”.
Merz replikerade: ”Det var befrielsen för mitt land från nazidiktaturen”.
En dag kommer världen att befrias från Trump, presidenten som är ”en förolämpning” för att tala med Torgny Segerstedt. Fram till dess gäller det att hålla ut och hålla kursen.
