Trots att vi lever på ”den blå planeten”, som till allra största delen täcks av vatten, så är färskvatten en begränsad resurs. Nästan allt vatten är salt. Mindre än tre procent utgörs av sötvatten, som till största delen är bundet i glaciärer och polernas väldiga ismassor.
Den andel som är tillgänglig för att dricka och för konstbevattning inom jordbruket utgör bara några promille av allt vatten på jorden.
Det senaste årtiondet har den andelen minskat stadigt. Det framgår av rapporten ”State of Global Water Resources” från Meteorologiska världsorganisationen WMO, som summerar vattensituationen för förra året och ger en mer omfattande överblick av läget.
Rapporten visar också att jordens glaciärområden har minskat påtagligt fyra år i rad. Förra året försvann sammanlagt omkring 408 miljarder ton is, vilket direkt bidrog till att höja världshavens yta med 1,1 millimeter.
Det vi måste förstå, skriver WMO:s generalsekreterare Celeste Saulo i ett pressmeddelande, är att vattnets kretslopp på planeten består av en snabb och en långsam del. Den långsamma delen – grundvatten och glaciärer – fungerar som ett slags sparkapital. Det kan täcka upp när det råder brist på nederbörd och markfuktighet i det snabba kretsloppet.
Men nu håller vi på att tömma sparkapitalet, tillägger hon. Klimatförändringarna driver på förlusten av glaciärer över hela planeten. Och vi pumpar upp vatten från grundvattenreservoarer i högre takt än de hinner förnyas, för storskalig bevattning, växande städer och industrier. När brunnar sinar exploateras nya grundvattentäkter, i stället för att hushålla med vattnet som en begränsad resurs.
”Nästan två tredjedelar av alla övervakade grundvattenbrunnar i världen uppvisade onormala nivåer under 2025, och balansen försköts ytterligare mot underskott jämfört med 2024 – inte mot återhämtning” säger Celeste Saulo.
Ett grundproblem, skriver rapportförfattarna, är att klimatförändringarna har förändrat vattnets kretslopp så att det har blivit mer oregelbundet och oförutsägbart. Det pendlar nu mellan för lite och för mycket, jämfört med ett tidigare normalläge.
Det innebär att samtidigt som stora delar av världen på lång sikt går mot vattenbrist, så kan samma områden drabbas av kraftiga översvämningar på grund av extremväderhändelser. Det vattnet hinner dock inte nå grundvattnet, utan rinner snabbt ut mot det salta havet igen.
Förutom att skapa en beredskap och hållbarare system för vattenhantering är det enligt rapportförfattarna viktigt att kontinuerligt övervaka utvecklingen, för att veta vad som händer.
– Vi kan inte hantera det vi inte känner till, säger Wayne Jenkinson, chef för WMO:s avdelning för hydrologi och kryosfär vid en presskonferens.
Ett problem är att övervakningen än så länge är bristfällig i flera av de områden som drabbas extra hårt. Där utgår man i stället från beräkningsmodeller. Svenska SMHI är en av tretton aktörer som bidrar med sådana globala vattenberäkningar.
– Jättekul att vi kan hjälpa till med bättre förståelse av den globala vattenbalansen, så att man kan börja fundera på lösningar, säger Berit Arheimer, professor i Hydrologi vid SMHI.
Läs mer:
FN-rapport varnar för vattenkollaps – matförsörjningen hotas
Stark El Niño håller i sig till februari