Precis som Donald Trump så blandar DN:s ledarskribent Max Hjelm ihop länder med företag, totalen med individen och ackumulerad rikedom med global jämlikhet. I frihandelssystemet finns det företag som jagar marginaler och utnyttjar det faktum att lönerna är låga i vissa länder. Tänk att det ens ska behöva sägas.
I min tidigare text om frihandelns roll efter Trumps tullar, som Hjelm nu bemöter, tog jag Lesotho som exempel, ett land som just på grund av sin fattigdom drabbats med en tull på 50 procent av Trump. Handelsbalansen är skev eftersom de syr jeans åt amerikanska företag men inte har råd att köpa något från USA. Bnp per capita är ca 10 000 kronor. De som syr byxorna tjänar 10 kronor i timmen.
Det är ett oerhört dystert och dogmatiskt sätt att se på världen.
Men Hjelms kärlek till frihandeln är så stor att han till och med vill försvara denna ordning: ”Lesotho hade inte varit rikare om internationella investeringar drog sig tillbaka”, skriver han. Det är ett oerhört dystert och dogmatiskt sätt att se på världen.
Menar Hjelm på allvar att det är Lesothos roll i världen att sy billiga jeans åt Levis? Jag skulle inte säga att det är ett utslag av ”nostalgi” att önska landets befolkning en annan roll, och en annan framtid. Till att börja med skulle de kanske kunna få bättre betalt.
Tyvärr skulle det göra Hjelms jeans dyrare, så han är nog emot det.
Läs mer:
Max Hjelm: Nostalgi är en potent kraft – Po Tidholm förblindas av den
Po Tidholm: Trumps tullar är vansinniga men frihandeln inte lösningen