Mord, grov våldtäkt och grov våldtäkt mot barn är de tre brott som polisen från och med 1 juli kan börja använda släktforskning för att utreda. Polisregionerna har gått igenom vilka fall som skulle kunna vara aktuella, och till att börja med kommer omkring fem fall att köras samtidigt.
– Vi vet inte hur många ärenden det kan röra sig om än, utifrån att inventeringen pågår, säger Niclas Andersson vid polisens Nationella operativa avdelning.
Vilka de inledande fallen blir vill polisen inte säga, för att inte varna en eventuell mördare eller våldtäktsman.
– Så att inte någon undanröjer spår eller försvinner eller på annat sätt försvårar för oss, säger han.
Det krävs en mer avancerad dna-analys än den som polisen gör i vanliga fall och spåret måste innehålla ”dna av tillräcklig mängd och kvalitet”, enligt Erik Borendal, chef för laboratorieenheten vid Nationellt forensiskt centrum (NFC).
– Här handlar det om att kartlägga en betydligt större del av dna-genomet än vad vi gör i normala fall på NFC.
När analysen väl har gjorts laddas den upp mot de släktforskningsdatabaser som samarbetar med polisen. Om någon eller några släktingar till gärningspersonen finns där kommer ett resultat i form av en träfflista.
– Det släktforskaren gör då är att försöka att kartlägga träffarnas anor, det vill säga förfäder, och ofta gå tillbaka mot 1700- och 1800-talet. Och sedan får man släktforska framåt igen för att hitta ättlingarna. Och det är bland de ättlingarna som gärningsmannen finns, säger Borendal.
Den som skickat ett dna-prov för släktforskning kanske aldrig får veta att en avlägsen släkting är misstänkt i ett brottsfall. Släktforskningen kan också leda till att polisen anser att flera personer i en släkt eller familj behöver testas, enligt Andersson.
– Det skulle i praktiken kunna bli så att man behöver det för att säkerställa och utesluta. För metoden kan även användas för att utesluta ett antal personer som är misstänkta i ärendet.
