Prisvärda skidorter i polska Tatrabergen

Polens vinterhuvudstad Zakopane är porten till Tatrabergen, som ibland kallas ett Alperna i miniatyr. Hit kommer man för att åka skidor, men även för att vandra, bada i badhus och ta del av nöjes­livet. Orten lockar stadsbor från Warszawa och Krakow och många har semesterhus här, andra har stående bokningar hos pensionaten i området.

Zakopane är inte en skidort i sig, utan ligger i mitten av ett kluster av små skidorter. Vi inleder vår skidvecka i Bialka Tatrzanska, en halvtimme med bil från Zakopane. Det är egentligen tre skidresorter i en: Kotelnica, Bania och Kaniówka. Här finns alltifrån enkla gröna backar till ett par lite mer krävande röda, även om de är ganska korta. Pisterna som ligger utspridda över flera dalar, består av cirka 21 kilometer mestadels ganska breda, trädkantade backar med lagom utmanande lutningar. För en erfaren skidåkare låter det inte särskilt mycket, men för nybörjare och medelgoda åkare är terrängen både givande och underhållande, med vacker utsikt mot de höga Tatrabergen i söder.

Ju längre bort från huvudbacken i Kotelnica vi kommer, desto glesare med folk är det. Backarna håller öppet även kvällstid för den som vill nöta in sin teknik efter att skidskolan har stängt. På toppen av den stora stolliften ligger värdshuset Kotelnica där det grillas på en enorm kolgrill vid uteserveringen. En rejäl korv eller fläskkarréskiva, bakad potatis, en skål surkålssoppa och en stor öl smakar ljuvligt i solen och kostar under 150 kronor per person, betydligt billigare än i Alperna.

Vill man besöka två länder på en resa går det också utmärkt. Bara en timmes bilfärd från Zakopane kan man åka över gränsen till Slovakien utan någon passkontroll eller annat krångel. I Bachledka finns en mindre resort som ingår i Tatry super ski pass, ett liftkort som ger tillgång till 81 kilometer pistade nedfarter i Polen och Slovakien. Här finns också mycket att göra för barnen med en pulkabacke, minislädturer och en sagostig.

Området nedanför Tatrabergen är välsignat med varma källor, även om de ligger så djupt ner i marken att det inte finns några naturliga pooler. Men man har borrat rejält och byggt upp en hel industri av termiska badhus och vattenparker. De flesta är välbesökta familjeanpassade anläggningar med barnpooler. Vi rundar av skiddagen på badresorten Chocholowskie Termy för att besöka den betydligt lugnare spaavdelningen som har utomhuspooler, bastu, bar och avkopplingsrum. Spaavdelningen är dock mixad och badkläder är förbjudna, upplyser en vakt oss om så snart vi stiger in. Men att vara naken bland främlingar är helt enkelt inte för alla, så vi återvänder i stället till hotellets spa där badkläder är tillåtna.

Längs vägarna och vid varenda shoppinggata, bytorg och skidområde finns små stånd där man säljer ost. Den traditionella fårmjölksosten oscypek pressas i cylindriska formar med intrikata mönster och röks därefter i små rökbodar, vilket ger den en vacker, gyllengul färg och en djup smak. Osten som grillas hastigt och serveras med tranbärssylt påminner om halloumi.

Från hotellet Aries nära Zakopanes centrum promenerar vi ner på stan senare samma kväll. Den trädkantade gatan Krupówki är flankerad av butiker, skiduthyrare, ljusslingor, souvenirförsäljare, ångande bagerifönster där glaserade munkar ligger staplade och marknadsstånd som säljer grillad ost och hett vin. Den skulle kunna ligga i vilken skidort i Alperna som helst, även om de mest exklusiva märkena lyser med sin frånvaro.

I Zakopane får man inte missa att besöka ett lokalt, traditionellt värdshus – karczma. På Bakowo Zohylina Niznio är i princip allt utom besticken och spetsdukarna gjort av trä. Längs väggarna sitter uppstoppade djur, servitörerna bär folkdräkt och en grupp spelmän underhåller med traditionell folkmusik framför eldstaden där en stor brasa sprakar. Det polska höglandets matportioner är stora och man får mycket för pengarna. Jag beställer förrätten grillad stensopp för 95 kronor och får en stekpanna full med vitlöksfräst svamp och en halv uppskuren limpa. Till huvudrätt beställer vi fläskfilé i svampsås för 120 kronor. En halvliter öl kostar 40 kronor och en flaska gott rött vin går på drygt 180 kronor, så vi kommer definitivt billigare undan än vi skulle ha gjort på valfri restaurang i Alperna. Söker man något mer elegant finns till exempel hotell Aries restaurang Halka där man serverar lokala råvaror med modern touch, eller italienska Trattoria Adamos vällagade pasta och pizza i mysig miljö.

Nattlivet i Zakopane och de omgivande byarna är en stor anledning till att många söker sig hit. Längs gatan Krupówki finns mängder av barer och nattklubbar. Lämnar man Krupówki om så bara några meter kan man hitta riktiga guldkorn. Ingången till baren Cafe Tygodnik Podhalanski ligger på baksidan av en livsmedelsaffär. Fyra trappor upp serveras härliga drinkar, och barens uteservering bjuder på stans bästa utsikt över Tatrabergen. Mysiga Cafe Piano Zakopane ligger i en gränd runt hörnet från Krupówki. Med gungor som barstolar, kubansk musik i högtalarna, hjälmar till låns för långa gäster som riskerar att slå i takbjälkarna, är det här ett favoritställe bland lokalbor. Det är lätt att få kontakt och prata med Zakopanebor som är nyfikna, öppna och pratar bra engelska.

På förmiddagen nästa dag far vi genom pittoreska byar och snöiga skogar. Vi har siktet inställt på berget Kasprowy Wierch i nationalparken Tatrzański i de respektingivande Tatrabergen. Inne i nationalparken är privatbilar inte tillåtna, i stället får man parkera en bit utanför och hoppa in i en minibuss som tar passagerarna till linbanan på cirka fem minuter.

I linbanan upp till toppstationen på 1 959 meters höjd inser jag att vi nästan är de enda med pjäxor och skidor, övriga besökare har promenadskor och stadskläder.

– Kasprowy är en populär destination bland turister från storstäderna, förklarar Michal Slusarczyk som är vår guide för dagen.

– De flesta promenerar längs bergskammen och åker sedan tillbaka ned med linbanan igen.

Härifrån har man dock bara blygsamma tre kilometer pister att åka i.

– Den främsta anledningen till att de polska Tatrabergen inte är särskilt utbyggda är att de till stor del är en nationalpark, och de hårda reglerna har förhindrat utbyggnad av skidområdet, förklarar Michal.

Men det gör också att man kommer väldigt nära naturen. I bergen finns björn och varg, även om de är relativt skygga djur. Vanligare är att man ser murmeldjur. Vi ser en räv slinka i väg mellan några stenblock, och örnar som patrullerar ovanför oss.

Solen skiner och de vykortsvärdiga bergs­topparna runtomkring är magnifikt ståtliga. Vi är nästintill ensamma i backarna här uppe. Kasprowy är framför allt en destination för de lite mer avancerade åkarna. Alla nedfarter från den högsta punkten är svarta, och först en bit ner, under trädgränsen, blir de röda och blå. Backarna är breda och branta, men relativt lättåkta för att vara svarta, även om det här och där finns lite isfläckar när vi åker.

– Här uppe är det enbart natursnö, snökanoner är inte tillåtna i nationalparken, berättar Michal.

Nära bottenstationen ligger restaurang Leśniczówka bland träden. Namnet betyder skogsvaktarens stuga och det är ett mysigt, modernt lunchställe. Här serveras traditionell mat på ett fräscht sätt – perfekt efter en dags skidåkning.

Här hittar du våra resereportage.