Mordet på en 60-årig kvinna på Ica Maxi i Botkyrka söder om Stockholm på tisdagen har skakat Sverige. Utredningen är fortfarande på ett tidigt stadium men teorin hittills är att händelsen är ett så kallat vansinnesdåd där den misstänkte gärningspersonen – en 26-årig man utan någon kriminell bakgrund – valde ut sitt offer på måfå.
Den senaste tiden har det rapporterats om flera andra våldsamma händelser som har benämnts i liknande termer, bland annat mordet på en kvinna i 30-årsåldern vid ett knivöverfall i Märsta norr om Stockholm och mordet på en 74-årig kvinna i Gnosjö i november 2023.
Den till synes ökande frekvensen av denna typ av brott har troligen ingen grund i verkliga förhållanden, enligt Axel Haglund, överläkare i rättspsykiatri. Han bedömer att dessa dåd totalt sett utgör en mycket liten del av det samlade dödliga våldet i Sverige.
– Det kan vara en tillfällighet att det finns flera sådana uppmärksammade händelser. Tittar man på det över tid så finns inga tecken på att det är en trend att det skulle öka, säger han.
Axel Haglund är bland annat verksam vid Rättsmedicinalverket där han gör psykiatriska bedömningar av personer som misstänks för allvarliga brott, exempelvis de brutala mord som leder till stora tidningsrubriker. Enligt hans erfarenhet är det inte heller vanligt att gärningspersonerna inspireras av tidigare uppmärksammade våldshändelser, ofta beskrivet som copycat-fenomen.
– Det är ett känt fenomen, men det har en ringa betydelse i den svenska kontexten så vitt vi vet, säger han.
Finns det någon gemensam nämnare för personer som genomför vansinnesdåd?
– Det är en förhållandevis brokig skara som begår den här typen av udda våldsbrott. En viktig komponent är att personen ofta har varit psykotisk, och därmed haft svårt att värdera verkligheten, lider av paranoia eller har märkliga tolkningar av omvärlden, säger Axel Haglund.
Personer i denna grupp döms i typiskt sett till rättspsykiatrisk vård, och kan då få effektiv behandling.
– Psykostillstånd kan vara ganska tacksamma att behandla. En person som är paranoid och kommer till oss har vi en ganska god prognos att behandla på ett framgångsrikt sätt. En teori är att många sådana här fall av vansinnesdåd skulle kunna undvikas om bara personerna hade fått vård i ett tidigare skede, säger Axel Haglund.
Förutom gärningspersonerna som lider av psykotiska tillstånd finns de som inte uppfyller kriterierna för en allvarlig psykisk störning som skulle motivera rättspsykiatrisk vård. Denna andra grupp utgör enligt Axel Haglund en bred kategori.
– Gemensamt för de här personerna är att de är ganska isolerade, de har ibland odlat en aggression mot samhället i stort, och kanske har haft svårt att komma in i samhället. Det kan vara brister i integration både arbetsmässigt och socialt, säger han.
Tillhör så kallade incels denna grupp?
– De kan omnämnas här, men vi har inte haft så många fall i Sverige med en tydlig sådan koppling, säger Axel Haglund.
Även personer med olika typer av personlighetsproblematik eller exempelvis autism återfinns i denna grupp. Däremot menar Axel Haglund att personer som populärt benämns som psykopater typiskt inte återfinns här.
– Det karakteristiska för det våld som psykopater ägnar sig åt är kanske inte det här oväntade våldet. Snarare ägnar de sig i så fall åt instrumentellt våld, för att nå ett visst syfte, säger han.
Två av de händelser som har uppmärksammats stort gällande dödligt våld är två fall med pappor som under förra året dödade sina barn – båda tragedier som utspelade sig i Södertälje. I det ena fallet dömdes pappan till rättspsykatrisk vård eftersom han bedömdes lida av en allvarlig psykisk störning vid tillfället för gärningen. I det andra fallet hade pappan återkommande hänvisat till att han under lång tid hade lidit av en depression och avsett att även begå självmord – men i detta fall dömdes pappan i stället till livstids fängelse.
Axel Haglund betonar att han inte uttalar sig specifikt om de enskilda fallen, men berättar att allvarliga depressioner ibland kan vara grund till att en gärningsperson får rättspsykiatrisk vård.
– Vid svåra depressioner kan det förekomma psykos. Men även i fall där det inte finns psykos med i bilden men depression med uttalad självmordsbenägenhet kan det röra sig om en allvarlig psykisk störning. Men det är väldigt ovanligt att depressionssjukdomar i sig leder till allvarliga våldsbrott, säger han.
Finns det risk för en stigmatisering av personer som lider av psykisk ohälsa i dessa sammanhang?
– Enligt min erfarenhet är det vanligt att patienter tar väldigt illa vid sig när personer med samma diagnos utför grova våldsdåd och att diagnosen är något som lyfts fram i media. Många sådana tillstånd kan snarare vara riskminskande, säger Axel Haglund.
Förebyggandet av vansinnesdåd är svårt eftersom personerna som begår gärningarna kan försöka hålla planerna hemliga för andra. Men det finns signaler som anhöriga och utomstående personer kan ta fasta på för att se till att potentiellt våldsamma personer kan få hjälp innan de begår våldsbrott: Bristande verklighetsuppfattning, rösthallucinationer eller uppenbara vanföreställningar.
Men också mindre iögonfallande signaler kan vara viktiga.
– Om någon mår dåligt, isolerar sig eller ger uttryck för aggressivitet på olika sätt. De är tecken på att inte ge upp den här personen, utan tvärtom att försöka förstå den här personen och se vad måendet bottnar i, säger Axel Haglund.
Om personen har varit våldsam tidigare är också en viktig faktor i sammanhanget. Likaså om personen har någon form av substansproblematik. Främst gäller denna problematik narkotika, men även alkohol är en indikator.
I de händelser som har uppmärksammats är gärningspersonerna nästan uteslutande män.
Finns det något i den manliga kulturen som spelar in här?
– Där kan det absolut spela in att det finns en obenägenhet att se att problemen bottnar i ganska hög grad inom en själv med egna svårigheter. Man externaliserar problemen och skyller på annat, och säger att ”mitt liv har blivit så här på grund av andras tillkortakommanden”. Med det synsättet är det inte så troligt att man söker hjälp, säger Axel Haglund.
