I USA pågår den intellektuella självproletariseringen för fullt. Sedan Trump svors in som president i januari har landets främsta universitet blivit av med miljarder dollar i federalt stöd. Tusentals forskare tvingas lämna sina jobb, mångåriga projekt läggs ner från en dag till en annan. Ett flertal doktorander har deporteras på grund av sin faktiska eller påstådda inblandning i campusprotester mot Israels krigsbrott i Gaza.
Det senaste diktatet från Vita huset riktar in sig på Harvard, ett av de ledande lärosäten som har gjort motstånd. Universitetet nekas plötsligt att ta emot internationella studenter. Förbudet gäller med omedelbar verkan och berör även de 27 procent av de nu inskrivna studenterna som tillhör denna grupp. Dessa nästan 7 000 unga människor från hela världen måste byta universitet direkt för att inte riskera sina uppehållstillstånd.
Harvard har kallat beslutet för ”olagligt” och meddelat att man kommer att vidta rättsliga åtgärder. Det kan förhoppningsvis innebära att åtminstone de nuvarande studenterna sitter säkert. Men att administrationens slakt på amerikansk högre utbildning kommer att upphöra finns det inga skäl att tro. Inrikessäkerhetsminister Kristi Noem, den där skräckinjagande människan vars entré i världspolitiken genast upphävde den gamla doxan om att inte kommentera kvinnors utseende, menar att hon ämnar straffa alla som underlåter att följa regeringens direktiv. Strunt i vetenskaplig integritet och högkvalitativ forskning – här gäller det att ”utrota den ondska som är antiamerikanism och antisemitism”.
Det finns en hel del att säga om den tragiska ironin i att ”antisemitism” är dagens ledord. Till exempel att det börjar bli trångt bakom täckmanteln. I Tyskland – internationell mästare i denna specifika form av hyckleri – stoppade Berlins förvaltningsdomstol nyligen den planerade deportationen av fyra studenter, tre EU-medborgare och en amerikan, som deltagit i propalestinska protester vid Freie Universität. Ingen av studenterna har dömts för något brott. Ändå menar senaten att de ska ut ur landet: de innebär nämligen ett ”säkerhetshot”.
Det vore dumt att dra för entydiga paralleller mellan Trump-administrationens unikt våldsamma kampanj och Tysklands på det stora hela välfungerande utbildningssystem. Men det vore lika dumt att tillskriva en enda regering världens samlade ondska, och låta Trump överta den syndabocksroll som Hitler länge har spelat i den liberaldemokratiska mytologin. Till repressionens obligatoriska kännetecken hör varken mustaschen eller concealern.
Läs fler texter av Rebecka Kärde