Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Käre Fares Fares, grattis till filmframgången! Såg i TV4:s nyheter att du är irriterad på kulturministern för att hon valde att delta vid Gastronomiska akademiens belöningshögtid i måndags istället för att gå och se dig på Guldbaggegalan. Du sa: ”Vad är det för åtagande hon är på ens? Har det något med kultur att göra?”
En bra fråga – har mat och gastronomi något med kultur att göra? Jo, absolut.
Vid sidan av språket är mat och dryck mänsklighetens vanligaste kulturuttryck. Människor gestaltar varje dag sina värderingar med hjälp av det som de väljer att äta men också delar tillsammans med familj och släkt för att bli just en gemenskap. Vi äter det som är kulturellt okej (även om vi vardagligt kallar det för ”gott”).
Om du undrar vem du är så kolla ned på din tallrik – där gestaltar du dig själv och alla de kulturella värderingar du står för. Varje dag. Mat, matlagning och måltider är inte oväntat ett mycket vanligare kulturellt uttryck för mänskligheten än vad filmskådespelandet är.
Men precis som med filmen kan mat konsumeras professionellt utförd som på restaurang i gastronomiskt högkvalitativa gestaltningar (ibland lika skickligt gjorda som det du gör på film). Men vanligt folk gestaltar även sina kulturella värderingar med varje dags köttbullar, bantningssallader, skolans korvstroganoff eller varför inte genom mammas kibbeh eller en meze. Däremot spelar folk sällan in filmer för att gestalta sina kulturella värderingar. Till det har vi filmproffsen.
Matkulturområdet från jord till bord sysselsätter i dag fler än 300 000 svenskar och omsätter nästan 600 miljarder kronor. Förstås är en ministers skyldighet i tjänsten att ständigt läsa av tidsandan för att se om den påverkar det egna ansvarsområdet. Endast så kan kulturpolitiken bli relevant för framtiden.
















