Förhoppningen om ett slut på Irankriget tändes igen på onsdagen, efter att USA:s president Donald Trump uppgett att kriget kommer att vara över inom två till tre veckor. Dessutom har den iranske presidenten Masoud Pezeshkian sagt att Iran är redo att avsluta kriget, på villkor att regimen får vissa säkerhetsgarantier.
Men även vid en snabb fred kan de ekonomiska effekterna av kriget bli kännbara under lång tid.
En faktor är den fortsatta osäkerheten kring Hormuzsundet. Vita huset signalerar nu att en öppning av sundet inte är ett villkor för att dra sig tillbaka från kriget, och Donald Trump har under de senaste dagarna uppgett att andra länder får klara sig själva om sundet förblir stängt.
Omkring 2 000 skepp sitter fortfarande fast i regionen enligt uppskattningar från Internationella sjöfartsorganisationen, och bara ett litet antal har tillåtits att ta sig ut genom sundet under den senaste månaden.
Flera länder har förhandlat direkt med Iran för att få ut fartyg, och enligt den statligt kontrollerade nyhetsbyrån Tasnim överväger Iran en fortsatt blockad av fartyg med koppling till länder som bedöms som fientliga samt ett avgiftssystem för passage genom sundet.
Decennier av iransk ”gästvänlighet” i Persiska viken är över enligt Ebrahim Azizi, ordförande för det iranska parlamentets nationella säkerhetsråd.
”Hormuzsundet kommer absolut att öppnas, men inte för er; det kommer att öppnas för de som följer Irans nya lagar”, skriver han i ett inlägg på X på onsdagen.
Även om Hormuzsundet skulle öppnas helt återstår dock stora utmaningar efter kriget. Den totala notan för skadorna på infrastruktur i Persiska viken uppgår till omkring 25 miljarder dollar eller cirka 235 miljarder kronor enligt beräkningar från analyshuset Rystad Energy.
Men den verkliga utmaningen kommer inte att vara finansieringen av reparationerna, utan att kunna komma över det material och den utrustning som krävs för att återställa de mest skadade anläggningarna. Ett hinder är till exempel de fortsatta sanktionerna mot Iran, som kommer att försvåra för landet att snabbt bygga upp sin infrastruktur.
”Varje dag som infrastruktur skadas eller stängs ned hamnar produktionskapaciteten innan kriget längre bortom räckhåll. Irans offshorefält South Pars och Qatars Ras Laffan-anläggningen framstår som särskilt illavarslande exempel”, skriver Audun Martinsen, researchchef för leveranskedjor på Rystad Energy, i en analys.
Just skadorna vid gasanläggningen Ras Laffan klassas som allvarliga och särskilt svåra att reparera. En anledning är att de gasturbiner som krävs för nedkylning bara tillverkas av tre företag världen över. Men samma företag har redan fulla orderböcker under de kommande åren på grund av hög efterfrågan från bland annat datacenter.
Qatars statliga energibolag har uppgett att reparationerna kan ta uppemot fem år.
Listan är långt ifrån fullständig och kan utvidgas snabbt så länge attackerna fortsätter.
Internationella energirådet uppskattade nyligen att ett 40-tal energitillgångar i regionen har skadats allvarligt eller mycket allvarligt.
Även om kriget får ett snabbt slut kommer de ekonomiska effekterna vara kännbara enligt vd:n Fatih Birol.
– Situationen är mycket allvarlig, sa han under ett framträdande i Australien förra veckan, dagar efter att attackerna mot energitillgångar eskalerat.
Det kan också ta tid att starta upp anläggningar som inte skadats direkt. Att starta upp ett oljefält där produktionen pausats för snabbt kan leda till skador, och längre produktionsstopp kan leda till problem i brunnarna.
Läs mer:
Donald Trump: Överväger att lämna Nato
Trumps nya deadline för kriget – får mothugg
