Risk för vattenbrist i sommar – då påverkas du

Flera medier rapporterade om grundvattennivåerna, som just nu är ovanligt låga för årstiden i stora delar av landet.

– Det blev lite väl braskande rubriker, kanske. Det vi försökte kommunicera var att det inte råder någon vattenbrist just nu, men att läget inför sommaren är sämre än vanligt, säger Eva Hellstrand, hydrogeolog och grundvattenexpert på SGU, till DN.

Detta är inte första gången som grundvattnet är ovanligt lågt för säsongen. På grund av lite regn och snöfattiga vintrar har framför allt södra och östra Sverige haft låga eller till och med mycket låga nivåer de senaste åren. Från Skåne upp mot södra Dalarna är nivåerna just nu mycket under det normala. I Skåne, till exempel, har nederbörden under årets första tre månader varit den lägsta på 20 år. Även Gotland har problem, där ett bevattningsförbud infördes redan den 15 april.

I övriga Sverige råder det alltså ingen vattenbrist för tillfället. Hur det blir i sommar, däremot, hänger helt på vad som händer nu i maj och juni.

– Våra simuleringar visar att om det blir en normal väderutveckling blir det låga nivåer i sommar. Om nederbörden blir större än normalt ser det ljusare ut. Men i så fall måste det regna mycket, säger Eva Hellstrand.

Orsaken till det är att bristen på nederbörd gjort marken uttorkad. Så även om det kommer regn före sommaren, är risken stor att vattnet sugs upp av den torra jorden och aldrig når ner för att bilda nytt grundvatten. Om oturen är framme sker inte nästa ordentliga påfyllning förrän i oktober, november och då kan det bli problematiskt.

– I så fall måste vi leva på det grundvatten vi har nu och då är risken stor att det inte räcker för alla i sommar då nivåerna är som lägst, säger Eva Hellstrand.

De som löper störst risk att påverkas, enligt Eva Hellstrand, är alla de som har enskild vattenförsörjning. Det vill säga de som får sitt vatten från en egen brunn, vilket i Sverige är cirka 1,2 miljoner permanentboende och ungefär lika många fritidsboende. Men även om vattnet inte försvinner helt och hållet, riskerar kvaliteten att försämras. Därutöver bor många i kommuner vars vattenförsörjning är helt eller nästan helt beroende av grundvatten. Av allt vatten som produceras av kommunala vattenverk utgör uttag av naturligt grundvatten 23 procent.

De lokala skillnaderna är dock stora. Så även mellan olika delar av landet, berättar Kenneth M Persson, professor i teknisk vattenresurslära vid Lunds universitet. Generellt sett har södra och östra Sverige mer ont om vatten, än västra och norra.

– Vi lever i ett nederbördsrikt land, så nationellt har vi ingen vattenbrist. Däremot har vi avrinningsområden där det råder konkurrens om vatten eftersom många vill använda det. Från Skåne, Blekinge, Öland, Gotland och upp längs den östra kusten ända till Roslagen är klimatet torrare. Där har vi urberg med få sprickor och ställvis tunna lager med sedimentära bergarter som inte räcker till för att hålla grundvatten så att det räcker till alla, säger han.

De flesta svenska hushåll har dock inte grundvatten i sina kranar, utan ytvatten. Exempelvis Göteborg, som tar sitt vatten från Göta älv, eller Stockholm som använder Mälaren som sin färskvattenreservoar. Av den allmänna vattenförsörjningen utgör ytvatten 59 procent. Därutöver står konstgjort grundvatten, då ytvatten från sjöar och åar filtreras genom gruslager, exempelvis en rullstensås, för 18 procent.

Men trots att vare sig Göta älv eller Mälaren är på väg att sina, anser Kenneth M Persson att det finns rejäla utmaningar för den framtida vattenförsörjningen, framför allt i södra och östra Sverige, men att vi svenskar hittills haft en ”makalöst naiv inställning” avseende vattentillgången.

– I andra länder som Danmark, Nederländerna och Tyskland är man mycket mer aktiv med att kartlägga vattentillgången och att fördela vatten mellan olika delar av landet. Man bygger också mer infrastruktur, exempelvis dammar, för att hålla kvar vattnet i landskapet, säger han.

Risken är uppenbar, menar Kenneth M Persson, att klimatförändringen kommer att förstärka de regionala skillnaderna som finns i dag ytterligare.

– Om det regnar mycket i Skåne kan det bli 900 millimeter nederbörd per år. Men ett torrår kan det bara bli 450 millimeter, vilket är en jättestor skillnad. Risken med klimatförändringen är att de här torrperioderna blir fler; att nederbörden kommer annorlunda och att avrinningen blir snabbare. Hur vi människor agerar i det här, hur vi tar ut och vårdar vattnet, kommer att ha en väldigt stor betydelse, säger han.

Fyra kommuner som har tagit den framtida vattenförsörjningen på allvar är Örebro, Hallsberg, Kumla och Lekebergs kommun i Närke. Tillsammans har de bildat bolaget Vätternvatten där den bärande tanken är att transportera dricksvatten från Vättern i en fyra mil lång tunnel till ett helt nytt vattenverk, varifrån vattnet sedan förs vidare ut till kommuninvånarna.

– Det är ont om grundvattentillgångar i området. Berggrunden i de här kommunerna är rik på metaller, vilket påverkar vattenkvaliteten. Den största möjliga vattentäkten för Örebro är Hjälmaren, men den är grund och ganska påverkad av jordbruket. Nu går de till en stor, djup sjö och tar vatten därifrån i stället. Det är smart. Alla har inte Mälaren precis i närheten, säger Kenneth M Persson.

Bolaget startade 2018 och i mitten av 2027 räknar man med att sätta spaden i marken. Allt beräknas vara klart 2035, då de första dropparna från Vättern ska börja rinna i närkingarnas kranar flera mil därifrån.

En sak som framhålls är Vätterns fina vattenkvalitet. Att vattnet är så rent och klart att det nästan går att dricka som det är, vilket underlättar reningsprocessen med färre kemikalier som följd. Dessutom är Vättern, som är Sveriges näst största sjö, djup. Någon vattenbrist lär det alltså inte bli.

– Den är nästan som en fjällsjö, säger Lisa Ahlström, biträdande projektchef på Vätternvatten AB, som ägs av de fyra kommunerna.

Bakgrunden till projektet är att Örebro kommun redan på 1990-talet började utreda möjligheterna till reservvatten, varpå man insåg att dessa inte var så goda som man hade hoppats på.

Dessutom ligger Vättern cirka 50 meter högre än Närkesslätten, vilket innebär att vattnet kommer att kunna transporteras med självfall. Detta, tillsammans med den goda vattenkvaliteten, innebär att lösningen blir både miljö- och energimässigt fördelaktig.

Men får man bara ta vatten från Vättern som ni planerar att göra?

– Man måste få tillstånd från Mark- och miljödomstolen. Det har vi inte fått ännu. Det vatten vi avleder från Vättern kommer heller inte att komma tillbaka dit, vilket innebär att vi måste ersätta kraftintresset i Motala ström för de kubikmeter som inte passerar genom deras turbiner. Men när driften väl är igång kommer vi att kunna leverera rent dricksvatten för generationer.

Läs mer:

Fyra miljarder saknar tillgång till rent dricksvatten

Till snöflingornas försvar: därför behövs riktiga vintrar