Medan Socialdemokraterna fortsätter att förborgerligas med krav om hårdare straff och mer pengar till militären, avskrev helgens kongress i Göteborg det förslag som hade kunnat göra dem till något annat än ett högerparti.
Förslaget som låg på bordet var att sänka arbetstiden till 35 timmar i veckan år 2035. Med tanke på att S redan för 50 år sedan var för 30 timmars arbetsvecka hade Annika Strandhäll rätt när hon före kongressen kallade förslaget ”fegt och urvattnat”.
Att ett sådant förslag kunde väcka tumult inom partiet säger något om dess raka kurs högerut. I Danmark har man normalarbetstid på 37 timmar i veckan samt ofta inkluderad lunchrast. Hur det kunde anses djärvt att först om tio år genomföra vad man i Danmark redan realiserat, förstår inte jag. ”Fegt och urvattnat” är en bra beskrivning.
Det förslag som under helgen klubbades är något svårare att etikettera. Socialdemokraterna vill ha kortare arbetstid, men de vill inte besluta något. ”Parterna” ska göra det, säger de med hänvisning till den svenska modellen som de uppenbarligen inte vet något om.
Arbetstidsfrågan handlar om de som garanterar vårt välstånd – arbetarna – och som i kapitalismen tenderar att ha det sämst
Alla större arbetstidsförkortningar har i Sverige skett genom lagstiftning eller, ibland, genom hot om lagstiftning. För att en arbetstidsförkortning alls ska vara möjlig måste de politiska partierna besluta om den. Det gäller även om ”parterna” sköter det hela, eftersom de politiska partierna själva är parter när de till exempel företräder Sveriges Kommuner och Regioner som förra året vägrade när Vårdförbundet ville korta arbetstiden med en kvart.
Att införa kortare arbetstid genom lagstiftning är också att föredra eftersom arbetstidsfrågan alltid handlat om klass. Vi med hobbyjobb som kan arbeta hemifrån och som inte har någon som klockar vad vi gör, klarar oss relativt bra. Arbetstidsfrågan handlar om de som garanterar vårt välstånd – arbetarna – och som i kapitalismen tenderar att ha det sämst.
En som verkar nöjd är oavsett Annika Strandhäll. Hon kallar S-kongressens beslut om att inget göra för ”historiskt”, och mer än så: ”ett väldigt tydligt budskap från S om att arbetstiden behöver kortas.”
Och medan partipiskan ven i Göteborg fröjdades man på Svenskt Näringsliv – också för att juni stod för dörren då de själva fick gå ner till 32 timmar i veckan.
Läs fler texter av Roland Paulsen