”Jag eleverar!” utropar den svårt cancersjuke Antonio då han, oförmögen att resa sig ur sängen, lyfts upp medelst sjukvårdens hjälpmedel. ”Jag eleverar!” viskar han och får då, för en svindlande minut, en vy över sitt levda landskap, över flydda möjligheter, tillkortakommanden men också ögonblick av glädje. En sista flygtur före det stora mörkret.
Och eleverar gör även vi, publiken i Teater Galeasens gradänger, för Oskar Thunbergs nyskrivna pjäs ”Romantiken” är en betraktelse över jordelivet sedd uppifrån. Ja, även från sidan och underifrån, intet i vår prosaiska tillvaro är för futtigt för Oskar Thunberg att precist, ofta komiskt detaljrikt, synliggöra genom dockspel och text.
Här, liksom hos kreativa scenkonstellationer i landet som Malmö dockteater och Orionteatern, är det dockorna som har huvudrollen
Här är det de små mänskliga pinsamheterna, den kroppsliga genansen, de trubbigt oförlösta beröringarna som förmedlar den stora dramatiken. Här, liksom hos kreativa scenkonstellationer i landet som Malmö dockteater och Orionteatern, är det dockorna som har huvudrollen. Det blodomlopp dockspelarna delar med sina meterhöga, fullt ut längtande och inte sällan desillusionerade, dockkaraktärer, sätter ljuset på vår egen åtrå efter själslig gemenskap, efter hud och lust, efter förlåtelse och intellektuell kommunikation. Liksom efter den individuella frihet som tyvärr ofta visar sig bli en återvändsgränd.
Det kan synas en aning banalt, för att inte säga taffligt, när dockorna figurerar kring varandra. Men deras ibland ryckiga och fördröjda rörelser lägger bara ännu en dimension till det faktum att det är ett helsike att vara människa. Vi skevar oss fram. I ensemblens händer tilldelas ofullkomligheten värdighet.
Själv försöker Christer stjäla sig till ny spänning hos unga receptionisten Jennifer. Hon vars namn får hustrun att frusta av skratt, men likafullt ger Christers förvirrade tygpenis stånd
Vi möter Antonio, 61 år och nyss lämnad av sin sambo. Likt ett avlövat träd står han och skälver i hallen hos vännerna Johanna och Christer. Inför deras undringar försöker han dölja genans och misslyckande bakom det eviga donandet med skodon som ska av på hallmattan. Själv försöker Christer stjäla sig till ny spänning hos unga receptionisten Jennifer. Hon vars namn får hustrun att frusta av skratt, men likafullt ger Christers förvirrade tygpenis stånd.
Är det allt vi dockor tillika människor kan begära? Vi hoppas och rycker i kopplet. Men oftast landar utbrytningsförsöken, och drömmen om den eviga kärleken, tillbaka på ruta ett. Under den trevande vägen vidare i livet, som skildras i ”Romantiken”, uppstår ändå berörande ögonblick av närhet.
Dockspelarna/skådespelarna Eva Rexed, Jonatan Rodriguez och Tobias Almborg ger oss en magnifik uppvisning av hur gränsen mellan spelare och docka totalt utraderas. I Oskar Thunbergs regi synliggörs hur oändligt stort vårt lilla liv ändå är. Stort, men knappast romantiskt.
”Romantiken” spelas på Galeasen till och med den 16 april, sedan på Östgötateatern i Norrköping den 7–16 maj och nästa vår på Folkteatern i Göteborg.
Läs också:
Hormonstinna ”Oxytocin” är omistlig dockteater om existensen
