Ljudvolymen ökar markant när grupper med barn och ungdomar från sex olika fritidsklubbar i Stockholm intar Annexet. De ska testa olika stationer som byggts upp i arenarummet. Det finns parkour, en station med passningsövningar, hinderbana och ett bord med material för att rita.
Aktivitetsdagen är ett samarbete mellan Svenska handbollförbundet, Tim Bergling foundation, som jobbar med barns psykiska hälsa, och Stockholms stad. I centrum finns konceptet ”Hand the ball” som ska uppmuntra rörelse även hos barn som inte spelar handboll organiserat.
En grön, mjuk boll som är lättare att hantera än en vanlig handboll paras ihop med övningar som fokuserar på att få barnen att våga uttrycka sina känslor.
Ambitionen är att det ska ge fritidsklubbarna – den öppna verksamheten för mellanstadieelever efter skoldagens slut – fler verktyg för att erbjuda en aktiv och meningsfull fritid.
– Direkt när vi fick chansen att komma hit sa vi ”ge oss 50 biljetter, vi ser till att vi fyller upp dem”, säger Jones Jebali, som är socialpedagog och jobbar på fritidsklubben på Bäckahagens skola i Stockholm.
Han har kommit med en grupp i den kritiska åldern 10–13 år, då vissa har fullt av aktiviteter och andra mest sitter still.
– Vi har ändå många som kommer till oss. Men vi har även de som inte kommer alls. Det finns ju riskfaktorer för dem, som kanske hänger någon annanstans, men annars är det många som går hem för att gejma, säger Jones Jebali.
– Det är en utmaning att få i gång dem med aktiv rörelse.
Femteklassarna Jon Wernald och Jonah Höglund har testat hinderbanan, och prytt sig med gnuggisar som Tim Bergling foundation delar ut. Båda sysslar redan med idrott efter skolan, spelar handboll och fotboll, och har lätt att uppskatta de fysiska lekarna.
Vid en av stationerna som fokuserar mer på att lyfta samtalet kring psykisk ohälsa har Thea Hill och Emilia Milovanovic, som går i sexan på Bäckahagen, skrivit vad de behöver för att må bra på stora canvastavlor.
– Musik, mat, mina ”pookies” i A-klassen och vissa i 6B, säger Thea Hill och syftar på kompisarna i samma årskurs.
– Jag skrev dumplings. Och sen vänner och familj, fyller Emilia Milovanovic i.
Att prata mående och känslor är tjejerna vana vid från skolan, även om det inte alltid är lätt att kunna öppna sig på beställning.
– Det gäller att hitta någon man litar på. Man kanske inte litar på alla och då kan det vara jobbigt att berätta för dem, säger Thea Hill.
Just behovet av trygga platser med chans att få bli sedd av bekräftande vuxna har av Tim Bergling foundation identifierats som det absolut mest avgörande för ungdomars psykiska välmående.
Jennie Linnell är projektledare för ”Hand the ball” på Svenska handbollförbundet. Hon är också förbundskapten för F19-landslaget och mental rådgivare på uppdrag av Riksidrottsförbundet. Hon ser potential i idrottsrörelsen att kunna skapa sådana trygga miljöer, och inte bara vara en plats för att kasta boll.
– Jag tror väldigt mycket kan göras av våra ledare runt om i landet. Och gör de det inte nu tror jag inte att det är för att de inte vill, utan för att de inte har verktygen eller kunskapen om hur, säger hon.
”Hand the ball” startade för att utbilda handbollsledare som skulle ut på olika projekt i skolor, för att de skulle kunna möta barn som har svårt att eller inte vågar vara med i fysiska aktiviteter på ett bra sätt. Med tiden kom även delar kring känslohantering och trygghet med – och då blev även skolorna intresserade av materialet.
– Så vi har nu utbildat över 150 skolor också, vilket är jättehäftigt för oss. För de kör ju någon typ av handboll, men just den här viljan av att lära sig inkluderande aktiviteter, det är det som skolorna vill åt, säger Jennie Linnell.
När aktivitetsdagen i Annexet lider mot sitt slut kan socialpedagogen Jones Jebali konstatera att alla mellanstadieeleverna han hade med sig deltagit i övningarna och utmaningarna som erbjöds.
– De har haft jättekul – men jag har aldrig sett det här tidigare. Det är första gången jag får se alla göra något sånt här samtidigt, säger han.
Jones Jebali och hans kollegor har nu fått gå en utbildning under Handbollförbundets initiativ. De har också fått med sig de gröna bollarna och annat ”Hand the ball”-material, för att kunna sätta i gång lekar och övningar. En del handlar om att hitta rörelseglädje, andra om att få barnen att reflektera kring sina känslor. Ett uppdrag som ledarna får smyga in utan att det blir alldeles för uppenbart vad som pågår.
– Har man som ledare rätt energi men kanske inte avslöjar för mycket så tror jag att man får med dem. Men det viktigaste är att om kidsen märker att det är någon av deras kompisar som gillar det som händer, då gillar de det också. Det blir en dominoeffekt.
Läs mer
”Idrottsföräldrar kan inte göra barn motiverade”
