På senare år har en rad filmer kretsat kring den plågade amerikanska mamman. Kvinnliga regissörer skildrar moderskapet inte som något heligt, utan som en erfarenhet som tär, förvrider och driver kvinnor till bristningsgränsen – något deras huvudpersoner uthärdar utan att be om ursäkt.
I Marielle Hellers surrealistiska satir ”Nattbitchen” löses Amy Adams förortsvardag upp i moderskapets absurditeter. I Lynne Ramsays ”Die my love” drivs Jennifer Lawrences nyblivna mamma mot psykisk kollaps på Montanas landsbygd. Och i Maggie Gyllenhaals ”The lost daughter” kämpar Jessie Buckleys unga mamma med en roll hon inte förmår bära.
”If I had legs I’d kick you” tar temat ännu längre. Här når moderskapet en nästan outhärdlig nivå av stress och ångest. Rose Byrne, ofta förknippad med komedi, kastar sig rakt in i en helvetisk mammaroll på randen till kollaps.
– Egentligen kan alla som haft en dålig dag, upplevt ångest eller något trauma relatera till filmen. Men tack och lov kommer de flesta mammor inte att uppleva det så här, säger Rose Byrne på lyxhotellet under New Yorks filmfestival.
Genom de stora fönstren breder Central Parks oktoberskrud ut sig i rött och guld. Byrne bär en lång brun läderjacka och blå jeans, och hennes australiska dialekt bryter mjukt genom hotellrummets dämpade sorl.
Den nervkittlande filmen är allt annat än lågmäld. Sedan världspremiären på Sundance har den fått publikens puls att rusa, och Rose Byrnes elastiska rolltolkning har redan belönats med flera priser, däribland en Golden Globe-statyett och en Oscarsnominering. I filmen gestaltar hon terapeuten Linda, vars dotter (Delaney Quinn) lider av en mystisk sjukdom och måste sondmatas, medan maken – en fartygskapten (Christian Slater) – är bortrest.
När ett stort hål plötsligt öppnar sig i taket i familjens lägenhet i Montauk på Long Island och översvämmar hemmet, tvingas Linda och dottern flytta till ett motell. På bara några dagar tycks hela deras tillvaro rasa samman.
– Jag undrade hur jag skulle få grepp om den här kvinnan. Jag hade aldrig läst ett liknande manus. Hur hamnade hon här? Det var en enorm kreativ utmaning, både skrämmande och spännande. Men Mary Bronstein fick mig att kasta mig in i rollen. Mitt adrenalin var skyhögt under inspelningen, och jag befann mig i en känslomässig berg- och dalbana. Det blev mitt jobb, säger Byrne.
Bakom berättelsen står filmskaparen Mary Bronstein, som hämtar ur egna erfarenheter och gör en cameo som läkare. Byrne är mest känd från komedier som ”Bridesmaids” och ”Spy”, men slog igenom redan med skådespelarpriset på Venedigs filmfestival för den australiska ”The Goddess of 1967” (2000). Sedan dess har hon etablerat sig i Hollywood, i allt från ”Troy” till ”Marie Antoinette”, och på tv gjort avtryck i serien ”Damages” (2007–2012). Parallellt har hon stått på New Yorks teaterscener, bland annat som en modern Medea mot maken Bobby Cannavale.
– Inför ”If I had legs I’d kick you” repeterade jag och Mary som om det vore just en teaterpjäs. Vi satt i flera veckor vid hennes köksbord och pratade. Utan det hade jag känt mig otämjd. Filmen trotsar alla genrer och har humor. Hamsterscenen är en slags komisk scenografi, i manuset beskrevs den som Jack Nicholson i ”The shining” som försöker bryta sig igenom väggen, säger Byrne med ett leende.
I filmen prövas Linda oavbrutet av sin omgivning. För att dämpa stressen smyger hon ibland ut för att dricka en flaska vin eller röka på. Kameran ligger tätt inpå henne, ringlande genom scenerna som en nervös orm.
– Det är därför det känns så obehagligt, det är radikalt. Allt berättas ur hennes perspektiv. Att se en kvinna misslyckas som förälder är djupt obekvämt. Publiken får aldrig se barnet, utan stannar helt i Lindas verklighet, säger Rose Byrne, själv tvåbarnsmamma.
Att Linda själv arbetar som terapeut gör ironisk nog situationen ännu mer komplex. Hon har dessutom en egen terapeut på samma klinik spelad av en nedtonad Conan O’Brien.
– Det var en verklig kreativ risk att ta med honom. Han är ju något av en komisk nationalskatt. I verkligheten är han väldigt empatisk och tar hand om en – raka motsatsen till rollfiguren, som har många begränsningar och gör ett fruktansvärt jobb. Linda beter sig nästan som en tonåring i deras möten. På sätt och vis är scenerna med honom filmens kärlekshistoria, säger Byrne.
Filmen rymmer fler oväntade möten. Rapparen A$AP Rocky spelar Lindas antites – en avslappnad och jordnära motellgranne.
– Mary är så punkrockig. Hon ville ha oförutsägbara personer utan att det skulle kännas som bara en kul grej. Det är spännande för publiken att se någon som får en att tappa hakan. A$AP Rocky har den effekten. Hans rollfigur är också filmens mest nyfikna och vänliga person och undrar uppriktigt: vad är det egentligen med den här kvinnan? säger Byrne.
I Lindas kaotiska vardag öppnar filmen dörrar till ett surrealistiskt landskap. Drömsekvenserna inspirerades av Luis Buñuel och David Lynch, medan den panikfyllda energin har jämförts med bröderna Safdies filmer; Josh Safdie är producent till denna. Det stora hålet i taket tycks framstå som en portal till Lindas inre.
– Hålet skulle kunna ses som en undergångens födelsekanal. Vad är det egentligen? Det är precis så lynchianskt. Filmen bjuder in till många tolkningar, och jag upptäcker själv nya detaljer hela tiden. Den har något trotsigt över sig, redan titeln är antiauktoritär. Man vet aldrig vad som väntar runt hörnet.
Fakta.Rose Byrne
Australiensisk skådespelare. Född 1979 i Sydney. Har två barn tillsammans med kollegan Bobby Cannavale.
Fick sitt genombrott med dramafilmen ”Two hands” (1999) och blev internationellt känd genom tv-serien ”Damages” (2007–2012).
Har även medverkat i filmer som ”Bridesmaids” (2011), ”Insidious” (2010), ”X-Men: First Class” (2011), ”Neighbors” (2014), ”Spy” (2015) samt tv-serier som ”Physical” (2021–2023) och ”Platonic” (2023-2025).
Har belönats med flera priser, bland annat två Australian Academy Awards, och har varit Golden Globe- och Emmy-nominerad.
Oscarsnominerades för rollen i ”If I had legs I’d kick you” som har svensk premiär den 27 mars.
Rose Byrne: ”Jag kände mig helt avväpnad av Asap Rocky”
