– Jag tycker egentligen att jag borde fungera bra med ston, men likväl har det alltid varit valacker som jag har haft mest framgång med, säger Peder Fredricson som är en lyhörd ryttare med en mjuk och följsam ridstil vilket ston brukar uppskatta.
Samtidigt går det inte generalisera hela vägen. För plötsligt kan det hända att hoppryttaren som tror att hen är skapt för att rida ston springer på en valack eller hingst som galopperar in i deras hjärtan.
Det gör att valet av vilken häst som ryttaren ska tro och satsa på – och någon annan ibland ska betala dyra pengar för att köpa – stundtals kan vara svårt.
– I slutändan handlar det om vilken häst man klickar med, och det är ju alltid en subjektiv upplevelse, säger hopplandslagets förbundskapten Henrik Ankarcrona som har ett förflutet som ryttare på hög nivå.
– För egen del kunde jag tycka att det inte alltid var lika enkelt att skapa den där kontakten med ston som är så viktig. Startsträckan för att komma underfull med dem var längre. Men när jag väl skapade en bra relation med dem var jag väldigt förtjust i de ston som jag red.
Gemensamt för ston och hingstar är att hormonerna ibland tar överhand, och deras humör kan vara minst sagt varierande.
– Det kan som sagt vara mycket hormoner som far i kropparna, så det får man vara beredd på, säger landslagsryttaren Erika Lickhammer van Helmond med ett skratt.
När hon var yngre red hon en hel del hingstar, men numera finns det ingen i hennes stall.
Förbundskaptenen Henrik Ankarcrona skrattar också när han säger:
– Nu ska vi akta oss för att gå in i en för djup könsdiskussion här, men samtidigt måste man säga att det är skillnad. Hos en hingst är vissa instinkter väldigt starka, och jag brukar säga att instinkterna hos en häst ska vi inte försöka ta bort. I stället måste ryttaren försöka komma hästen så nära att de kan förstå och läsa av dem, och på så sätt få dem att känna sig trygga.
– Men med både hingstar och ston kan det som sagt vara lite svårare. Med valacker har man tagit udden av det något genom att man har kastrerat dem. I min värld kan de på så sätt också få ett litet behagligare liv, ungefär på samma sätt som en kastrerad hund kan vara lugnare än en som inte kastrerad.
För hästens ägare, på den högsta nivån är det väldigt sällan ryttaren som äger hästen, kan det dock finnas en ekonomisk fördel att satsa på en hingst eller ett sto eftersom de också kan verka i aveln.
Även om hingstar är i minoritet hos de svenska landslagsryttarna, finns det exempel på svenska ryttare som kan få den mest testosteronstinna hingsten att bli harmonisk.
Till exempel nådde Rolf-Göran Bengtsson stora framgångar med hingsten Casall, som han tävlade tillsammans med i över tio år. I OS i Paris var Rolf-Göran Bengtsson tillbaka i hetluften med en annan hingst Zuccero, som Bengtsson med varsam hand lotsat till de högsta klasserna. I våras gick de två dock skilda vägar sedan ägaren bestämt sig för att sälja hästen.
I nutid har bland annat Henrik von Eckermann en spännande hingst Minute Man som han tror mycket på.
– När man pratar med ryttarna kan man få väldigt olika svar om vad de gillar bäst, och mycket handlar så klart om vilka erfarenheter man har. Får man ett fint samarbete från början med till exempel ett sto bär man ju sedan med sig den känslan när det är dags för en ny häst, säger Henrik Ankarcrona.
För Erika Lickhammer van Helmond, som sedan många år tillbaka bor i Nederländerna men som den här veckan är hemma i Sverige för att tävla i de internationella ridsporttävlingarna på Strawberry arena i Solna, har ston alltid haft en speciell plats i hennes hjärta.
Det började redan när hon red ponny, och därmed passar hon in i förbundskapten Ankarcronas bild om att tidigare erfarenheter påverkar ryttarna.
Hennes största fyrbenta kärlek är för närvarande tolvåriga EM-hästen Tessa som hon har fött upp tillsammans med maken Joris.
– Det kan ta lång tid att på riktigt lära känna ett sto, det är som om de är födda lite mer reserverade. Men när du har blivit ”deras person” är det som om de uppskattar att du har kommit på hur de fungerar och gör efter det det där lilla extra för dig, säger Erika Lickhammer van Helmond.
– Men jag ska också säga att ibland kan jag tycka att det är jätteskönt att få in en valack i gänget, nu har jag en äldre och två sexåringar. Det har hänt att jag bara har haft ston och hur mycket jag än tycker om dem kan ett sto som sagt ha väldigt många olika humör. En valack är däremot den som den är varje dag.
Trots att Peder Fredricson, som i helgen vann lagfinalen i Global Champions Tour med 15-årige valacken Alcapone des Carmille, inte riktigt har fått det att klicka med ston har han inte helt gett upp.
– Jag köpte faktiskt ett sto för ett tag sedan så nu kanske det vänder, berättar Peder Fredricson.
– Fast funkar det inte den här gången är det mitt sista försök, fortsätter han med ett skratt.
Det där sista ska nog tas med en nypa salt. För man vet som sagt aldrig vem man klickar med.
Läs mer:
Peder Fredricson: ”Mycket i livet handlar om att hitta rätt människor”
