– Jag blir så arg. Deras skylt är inte ens nere!
Jonas Attenius (S) är ordförande i kommunstyrelsen i Göteborg och den som ska företräda partistyrelsen under vårens kongress på områdena migration och integration. Inte sällan skäller han på regeringen.
Den här dagen är det dock en annan del av statsapparaten, Jämställdhetsmyndigheten, som får en släng av hans slev. För att den har dragit härifrån.
Högt upp på byggnaden vid Angereds torg hänger den sju år gamla myndighetens vita skylt kvar.
Det var ingen slump att den sattes upp just här. Under invigningsceremonin 2018 sa dåvarande jämställdhetsministern Åsa Regnér (S) att placeringen följde regeringens målsättning att statliga jobb och arbetsplatser skulle finnas i olika delar av städer och av landet.
Nu passar inte Angered dem längre, anser generaldirektören. Myndigheten hänvisar till att den behövde lokaler som ”ger god säkerhet samt har en tydlig hållbarhetsprofil” och för att kunna ”rekrytera och behålla medarbetare”.
Jämställdhetsmyndighetens adress sedan i höstas: Ett stenkast från centralstationen i Göteborg.
Till Angered tolv kilometer nordost om centrala Göteborg, ett stadsdelscentrum omgivet av tre av Göteborgs fyra så kallade särskilt utsatta områden, söker sig få som inte bor där för att ta en fika, kolla på kultur, handla – eller jobba.
En annan bild såg Jonas Attenius föregångare, stadssekreterare Torsten Henrikson, framför sig när han mötte pressen en julidag 1962:
– När vi nu har fem år på oss är jag övertygad om att vi kommer att kunna bygga en av Västsveriges vackraste städer, sa han till hänförda reportrar.
Det skrevs om att bondbyn Angered kunde få 150 000, 250 000… kanske 300 000 invånare.
Då: Ett rekordsnabbt byggande av prefabricerade hyreshus, de nyinflyttade skulle ha bil och köra till jobben, inte minst Volvos fabrik i Torslanda – via den nya Angeredsbron högt över Göta älv.
Nu: En kraftigt förändrad demografi. I Angereds centrum hade 2022 84 procent av invånarna utrikes bakgrund. Relativt sett få äger en bil. Arbetslösheten i nordost, där Angered ligger, är mer än dubbelt så hög som i Göteborg som helhet.
Upplevelsen i kommunledningen är att det pekar åt rätt håll i flera andra miljonprogramsområden, som Tynnered, Biskopsgården, Hisings-Backa och Bergsjön.
Gemensamt för dem är att det etablerats samverkan med företag som investerat i bostadsmiljön och jobbmöjligheter. ”Handslag” har tagits med Volvo Cars, Stena, AB Volvo, Saab, kommunala AB Framtiden, Balder och Willhem.
Nu, efter ansträngningar med visionsprojekt och pengar ur EU:s strukturfonder har Göteborgs kommun beslutat ta ett nytt grepp om Angered – där fler arbetsplatser är i fokus.
Den som närmast har bollen, tillsammans med allmännyttan, är Patrik Andersson, vd för kommunens bolag Business Region Göteborg.
– Jag blir besviken om vi inte har ett handslag även om Angered och övriga nordost före halvårsskiftet, säger Patrik Andersson.
Men Angered har två speciella utmaningar.
Den första handlar om avstånd och geografi.
– Stadsdelar som Biskopsgården, Backa och Tynnered är rent geografiskt i klart högre grad integrerade delar av stan, säger S-ledaren Jonas Attenius och fortsätter:
– Men att få till den förlängningen upp mot Angered tar oöverskådligt lång tid. Då måste Angereds centrum bli en tydlig nod. Det behövs ett stadsliv där med företag, verksamheter, ett myllrande folkliv.
Men hur komma dit?
– Till exempel genom fler behöriga lärare i skolorna där, vi behöver en stärkt förskola, få föräldrarna i arbete, och vi behöver ha staten med oss med till exempel fler arbetsmarknadsutbildningar.
Den andra utmaningen för Angered utgörs av ett släktbaserat kriminellt nätverk och dess inflytande över stadsdelen.
Nätverket beskrevs i Johanna Bäckström Lernebys fem år gamla bok ”Familjen” och dess inverkan på Angered är fortfarande påtagligt enligt lokalpolisområdets chef Fredrick Boström.
– Angereds centrum behöver vara en del av staden Göteborg. Men det vi ser är ett område som är begränsat av kriminella krafter, som är strukturerade, så visst, vi har en nätverkskriminalitet som är organiserad i hög grad, säger han.
Polischefen säger att de ”behöver jobba problemorienterat och inte springa på enkla lösningar”.
– Vi kan fängsla många individer utan att lösa kärnproblemet, vi måste ”gå efter pengarna” för att stoppa drivkraften att begå brott.
Om polisen pratar pengar har politiken i decennier pratat – kampen mot – segregation. Men det är svårt att finna underlag för att den, varken etniskt eller socioekonomiskt, minskat.
– Vi ser en positiv utveckling i allmännyttans trygghetsindex i flera områden, det går åt rätt håll. Men kring Angereds centrum händer inte mycket, säger Jonas Attenius.
Han pekar ofta på beslut de fattat, som att inte placera nyanlända i stadens utsatta områden och att max var femte hyresgäst hos allmännyttan i socioekonomiskt svaga stadsdelar ska leva på försörjningsstöd.
Ni vill kraftsamla i Angered. Det har försökts förr. Vad är skillnaden nu?
– Jag tror inte att stora separata projekt är lösningen, utan Angered behöver löpande verksamheter. Men kalla det gärna att fokusera med de resurser vi redan har. Jag tror till exempel att allmännyttan behöver vara en viktig motor.
Angered var ett slags idealsamhälle för socialdemokratin på 70-talet. Vad tänker du om utvecklingen?
När DN ställer frågan tänker Attenius på 70-talet när han såg hur den 930 meter långa Angeredsbron byggdes.
– Och det var ju primärt etniska svenskar där, i Angered. Ja, jag som socialdemokratisk politiker kan inte säga annat än att vi måste ta på oss ansvaret för att så många invandrare placerats där.
– … men det har också blivit fattiga områden. I dag har många baske mig ingen egen bil, de blir mer fast i sina områden.
Du ska vara föredragande på S-kongressen i frågor om migration och integration. Är det så att partiet vill hämta inspiration från Göteborg?
– Det är hedersamt att vara föredragande när vi ska besluta om ny politik på ett område som är helt avgörande för Sveriges framtid, dessutom här på hemmaplan. Jag hoppas och tror att partiet inspireras av det vi gör här.
Ni säger att segregationen ska motverkas. Men är det inte ganska tydligt att olika etniska grupper sökt sig till varandra? Är det i så fall något som politiken ska motverka?
– Det är en jätteintressant fråga, men just Angered har en större genomströmning av invånare och en större etnisk mångfald än de flesta områden. Vilken etnisk grupp vill bo bland igenbommade butikslokaler, saboterade busskurer och klankontrollerade källarförråd? Jag har aldrig stött på dem.
Medan vi pratar om Angered har mannen med det politiska ansvaret den nyligen konkursade kroginstitutionen Bordets neddragna jalusier till höger om sig, till vänster ligger rätt nyss öppnade Baghdad Restaurang.
– Däremot möter jag många, oavsett etnisk bakgrund, som säger att de vill ha fler svenskar i området. Då måste vi göra det mer attraktivt att bo här.
Bakgrund.Marken köptes upp av ”hemligt” bolag
1962 köpte Göteborg, via det nybildade bolaget Västsvenska Bygge och Bostads AB, som ingen utomstående visste ägdes av kommunen, upp 17 kvadratkilometer mark i dåvarande Angereds och Bergums landsbygdskommuner.
Göteborg fick 39 gårdar för nio miljoner.
”Markkupp i Chicagostil klarade bostadskris”, löd en rubrik i Stockholms-Tidningen.
När grävskoporna några år senare rullade in gjordes jämförelser med Brasiliens huvudstad Brasilia, den modernistiska utopiska satelliten i en egen rymd, som kom att växa till tre miljoner invånare.
Tidningen GT skrev efter att markköpet blivit känt: ”I England uppförs nykonstruerade städer avsedda för 100 000 invånare. I Gamla världen blir Göteborg störst om en sådan stadsbyggnad, tillsammans med Brasilia störst i världen.”
Källa: Sajten Göteborgs Historia m fl.