En rödblond man med underbett väcker intresse i Natos stora rådssal i Bryssel. Det är februari 2026, och möte med alliansens försvarsministrar.
Mannen som drar till sig blickarna är USA:s biträdande försvarsminister. Han ser avspänd ut, med vänsterhanden i kostymfickan. Högern är upptagen med alla som vill hälsa.
– Det är en ära att vara här, säger Elbridge Colby.
Framför ministrarna sätter han ord på Vita husets nya vision: ”Nato 3.0”, där Europa tar hand om sitt eget försvar, så att USA kan gå vidare till andra områden.
Efteråt träffar han Sveriges försvarsminister Pål Jonson (M). De talar bland annat om hur länderna kan fördjupa det transatlantiska samarbetet.
Några månader senare bjuder USA och Colby in en exklusiv krets allierade: Bergengruppen.
Den träffas första gången i juni 2026, och består i dag av sju Natoländer. Det är USA, Tyskland, Polen, Nederländerna, Norge, Finland – och Sverige.
– Vi vill naturligtvis ha inflytande och kunna påverka USA som en viktig allierad i Nato, säger Pål Jonson till DN.
Tempot i USA:s omställning har ökat efter att försvarsminister Pete Hegseth i somras uppgav att USA inlett en granskning av sin militära närvaro i Europa. Översynen ska vara klar innan jul, och den som leder arbetet är Elbridge Colby.
Försvarsdepartementet Pentagon har skickat ut ett frågeformulär, som tolkats som ett lojalitetstest av allierade. Det är frågor av typen: Köper ni amerikanska vapen? Står ni bakom USA:s utrikespolitik? Får USA använda baser och luftrum i era länder?
Sverige har svarat på formuläret. Men innehållet är sekretesstämplat.
– Mycket av fokus har legat på den amerikanska ombalanseringen och ett ökat europeiskt ansvarstagande, säger Pål Jonson om diskussionen i Bergengruppen.
Det är en hisnande utveckling för Sverige som tog klivet in i Nato så sent som den 7 mars 2024. Men utvidgningen hade brett stöd i USA. Sveriges statsminister Ulf Kristersson hyllades med stående ovationer i den amerikanska kongressen.
Trump tar nästa steg i relationen till Sverige.
– Bergengruppen är ett konkret uttryck för att Trump-administrationen är mycket otålig och handlingsinriktad, säger Tormod Heier, professor vid försvarshögskolan i Oslo.
Makthavarna i Washington vill ha en fördelning, där Europa ansvarar för konventionell strid, medan USA stöttar med bland annat kärnvapenavskräckning och ledningssystem. Då väger svensk försvarsindustri tungt.
– Det bästa sättet att beskriva gruppen är att länderna som deltar utgör en militärindustriell kärna. Detta skulle vara helt avgörande i händelse av krig med Ryssland, säger Tormod Heier.
Han ser stora möjligheter med samarbetet.
– Det skulle kunna leda till industriell massproduktion av konventionell försvarsmateriel, vilket de europeiska Natoländerna behöver för att kunna ta ett större ansvar vid hantering av incidenter och kriser – liksom vid högintensiva stridsoperationer – mot ryska styrkor.
Kartan är ett annat skäl till att Sverige hamnar i finrummet: Bergengruppen representerar en av Natos mest sårbara frontlinjer, på gränsen till Ryssland, med Östersjön och utloppet till Atlanten samt Arktis där USA vill dominera.
Iro Särkkä, seniorforskare vid Finlands utrikespolitiska institut, ser ett nordligt säkerhetskomplex.
– USA har ett större intresse av den här delen av världen än för 20-25 år sedan, när kriget mot terrorismen efter 11 september-attackerna pågick som mest intensivt. Man skulle kunna hävda att tyngdpunkten när det gäller säkerhet i Europa har förskjutits, från södra och Centraleuropa till den norra flanken, säger hon.
Hon beskriver Bergengruppen som en sluten krets av allierade som USA vill ha särskilt goda relationer med.
– Detta är ”de villigas koalition”, säger hon.
Men de nordiska medlemsländerna i Bergengruppen har olika strategier mot USA.
För Norge – som har varit med i Nato sedan starten 1949 – är gruppen en logisk fortsättning på decennier av förtroendefullt samarbete med USA. Norrmännen har rykte om sig att vara lyhörda och konstruktiva i Washington. Det märktes i april förra året, när Norges statsminister Jonas Gahr Støre besökte Vita huset och Trump strösslade beröm.
Finlands president Alexander Stubb har sin golfdiplomati – som inkluderar en runda med Trump på hans golfbana i Florida. Både Stubb och Støre finns med i diskussionerna mellan USA och Ukraina.
Sveriges företrädare håller lägre profil. Tormod Heier anser att svenskarna tycks ”hålla sig för näsan” så snart samarbetet med Trump blir alltför synligt för allmänheten.
Det finns andra metoder för att säkra en plats på innelistan. Sverige satsar stora pengar på försvaret. För två år sedan undertecknade regeringen DCA-avtalet som ger USA tillgång till 17 militärbaser på svensk mark. Försvaret har köpt amerikanska vapen, som luftvärnssystemet Patriot och raketartilleriet Himars.
– Jag tror att allt bidrar till uppfattningen om att Sverige är en pålitlig och mycket kapabel allierad, säger Stephen Flanagan på tankesmedjan Rand Corporation.
Han anser att ett av USA:s syften med Bergengruppen är att dra med sig andra allierade, och få dem att satsa på försvaret.
– Jag tror att det under den agendan också finns en fråga om att uppmuntra allierade att köpa mer amerikansk försvarsmateriel. Det är prioriterat för administrationen, säger han.
Kritikerna varnar för att Trumpadministrationen försöker splittra och försvaga Nato.
I april i år avslöjade nyhetssajten Politico att Pentagon upprättat en lista med ”naughty and nice”, snälla och stygga medlemmar i Nato.
Danmark fick ingen inbjudan till Bergen i juni. Konflikten om Grönland pekas ut som orsaken. De baltiska staterna och stormakter som Storbritannien och Frankrike står också utanför.
Pål Jonson betonar att det inte är ovanligt att man jobbar i mindre grupper i internationella organisationer.
– Så länge som man håller andra informerade tycker jag inte det är speciellt dramatiskt, säger han.
Leo Michel, säkerhetspolitisk expert på tankesmedjan Atlantic council, dömer inte ut Bergengruppen, men ser vissa varningssignaler.
– Om man talar om samarbete i norra Europa, varför inkluderar man inte de tre baltiska länderna? De är små, men de satsar på försvaret och deras soldater utsätts för risk, säger Leo Michel och syftar på närheten till Ryssland.
Han tror att gruppen blir extra känslig när inbjudan kommer från Trumplägret. USA:s respekt för folkrätten och krigets lagar har ifrågasatts under kriget i Iran och attackerna mot utpekade drogbåtar i Karibien.
– Det här är min personliga åsikt, men jag tror att det finns en oro i Europa, säger Leo Michel.
För Bergengruppen fortsätter träffarna med Elbridge Colby. Han kallade nyligen kretsens medlemmar för ”högpresterande allierade”. Ett nytt möte hålls i Polen i november.
Experterna i texten
Pål Jonson. Moderat försvarsminister i Tidöregeringen.
Tormod Heier. Professor och expert på militär strategi och operationer vid Forsvarets høgskole i Oslo.
Iro Särkkä. Seniorforskare och expert på säkerheten i Nordeuropa vid FIIA, Finlands utrikespolitiska institut.
Leo Michel. Säkerhetspolitisk expert på tankesmedjan Atlantic council. Har tidigare arbetat med Nato i USA:s försvarsdepartement.
Stephen Flanagan. Adjungerad seniorforskare vid tankesmedjan Rand Corporation. Ingick i president Barack Obamas nationella säkerhetsråd.