I regeringens budgetproposition för 2025 fanns en post som kunde gå obemärkt förbi: 263 miljoner kronor är öronmärkta för ”insatser för internationella klimatinvesteringar”. Totalt öppnar regeringen för att spendera 1,5 miljarder kronor på detta fram till 2036.
Pengarna kan bland annat användas för att köpa rätten att släppa ut koldioxid från andra EU-länder. Istället för att pressa ner utsläppen i Sverige.
Anledningen till att Sverige kan behöva skicka pengar utomlands stavas EU:s klimatpaket Fit for 55, som slår fast att utsläppen i hela unionen ska minska med 55 procent till år 2030.
I paketet finns bland annat den så kallade ESR-lagen som kräver att Sverige och övriga EU-länder ska minska sina utsläpp, främst från transporter. Och den så kallade LULUCF-lagen som kräver att mer koldioxid lagras in i skog och mark.
Båda lagarna ger EU-länderna en livlina: om de har svårt att få ner utsläppen på hemmaplan kan man köpa något annat lands koldioxidpott.
Hur ska det gå till? Här är ett hypotetiskt exempel:
Säg att Polens regering inför en ny elbilspremie. Många polska bilister skrotar nu sina bensinbilar och köper elbilar i stället. Därmed minskar de polska utsläppen med 10 miljoner ton. Regeringen i Warszawa har nu gjort mer än vad EU-lagen kräver.
Nästa steg blir att Polen säljer rätten att släppa ut 10 miljoner ton koldioxid till Sverige. Nu uppfyller också Sverige sina EU-krav. Polen använder pengarna till att finansiera elbilspremien eller bygga laddstolpar.
Så långt vårt fiktiva exempel.
I dagsläget visar regeringens beräkningar att Sverige kommer att missa EU-målen i ESR och LULUCF med sammanlagt mellan 6 och 26 miljoner ton koldioxid år 2030. Men prognoserna är högst osäkra.
Här finns bara tre alternativ:
● Sverige gör ytterligare reformer som minskar utsläppen eller ökar kolinlagringen som motsvarar mellan 6 och 26 miljoner ton koldioxid.
● Sverige köper rätten att släppa ut samma mängd koldioxid från andra länder.
● Sverige bryter mot EU-lagarna.
Den svenska klimatministern Romina Pourmokhtari har inte velat ställa upp på en intervju med DN för den här artikeln. Men klimat- och näringslivsdepartementet skriver att regeringen lovar att Sverige kommer att efterleva de båda lagarna i klimatpaketet.
Vad skulle det kosta om Sverige helt och hållet satsar på alternativ två och köper upp utsläppsutrymmet?
Enligt DN:s uträkningar kan prislappen landa på mellan 4 och 42 miljarder kronor (se faktaruta).
I det bästa scenariot släpper Sverige ”bara” ut 6 miljoner ton koldioxid för mycket och skyndar sig att sluta avtal med ett annat land i Europa. Om man förutsätter ett lågt pris kan den totala kostnaden stanna på drygt 4 miljarder kronor.
I ett sämre scenario släpper Sverige ut 26 miljoner ton koldioxid för mycket. Om man dessutom drar benen efter sig och skriver avtal först 2030 tvingas man sannolikt betala ett högre pris. Då kan notan landa på 42 miljarder kronor, visar DN:s beräkningar.
Det motsvarar ungefär den årliga kostnaden för polisväsendet i Sverige.
Fakta.Så räknade vi
● I Sveriges nationella klimat- och energiplan från i somras redovisar regeringen för EU-kommissionen att man beräknar missa ESR-målet (vägtransporter, jordbruk och små industrier) med 1–9 miljoner ton koldioxid och missa LULUCF-målet (skogbruk) med 7–19 miljoner ton koldioxid. Efter höjningen av reduktionsplikten tidigare i höstas räknar regeringen med att minska utsläppen med 2 miljoner ton till 2030. Kvarstår 6–26 miljoner ton för mycket.
● Det finns ännu inga kända avtal mellan EU-länder om handel med utsläppsutrymme inom ESR och LULUCF. Därför finns det inget marknadspris. Det enda priset på koldioxid i Europa – som här får tjäna som utgångspunkt – är det pris som industrin betalar inom EU:s handel med utsläppsrätter, ETS.
● Priset för att få släppa ut ett ton koldioxid inom ETS fluktuerar från dag till dag, men stiger stadigt över tid i takt med att utsläppsrätter tar ur systemet. Det genomsnittliga ETS-priset 2024 beräknas ligga på drygt 700 kronor per ton koldioxid, enligt BloombergNEF, en forskningsorganisation på energiområdet. Till 2030 beräknas ETS-priset mer än ha fördubblats, till 1 600 kronor.
● Bästa scenariot i uträkningen är att regeringen köper 6 miljoner ton koldioxid till 2024 års ETS-pris. Det skulle kosta 4 miljarder. Sämsta scenariot i uträkningen är att Sverige köper 26 miljoner ton koldioxid till 2030 års ETS-pris. Det kostar 42 miljarder kronor.
DN:s uträkningar utgår från det pris som Europas industrier betalar för sina utsläppsrätter. Många bedömare som DN talat med tror i själva verket att nationella utsläppspotter kommer att bli mycket dyrare.
– Sannolikt kommer det att bli väldigt ont om sådana här överprestationer och de kommer därför att bli väldigt dyra, säger Magnus Nilsson, klimatpolitisk analytiker.
Sedan årsskiftet letar Sverige aktivt efter utsläppsutrymme utomlands. Sandra Lindström, enhetschef på Energimyndigheten, har i uppdrag att hitta länder som kan tänkas vilja sälja.
Hon säger att de ännu inte har någon uppfattning om priset.
– Däremot tror vi att det är fler länder som kommer att vara intresserade av att köpa utsläppsutrymme från andra EU-länder, säger hon.
Ännu har inga kontrakt slutits.
– Sverige har haft en del tidiga kontakter med några länder, för att sondera intresset, säger Sandra Lindström, men vill inte berätta vilka länder det rör sig om.
Andra källor till DN har nämnt Bulgarien som ett land som skulle kunna sälja en del av sin koldioxidpott till Sverige.
Regeringens plan att åtminstone köpa en del utrymme för att klara EU-målen har en akilleshäl: Sverige är långt ifrån ensam spekulant.
I somras slog den Brysselbaserade miljöorganisationen Transport and Environment fast att elva EU-länder förutom Sverige kommer att missa sina ESR-mål om de inte lägger i en högre växel. Samtidigt väntas bara en handfull länder göra mer än de måste, främst Spanien, Grekland och Polen.
Både Tyskland och Italien räknar med enorma underskott. Om de dammsuger marknaden blir det inget över till mindre länder som Sverige. Enligt miljöorganisationen kommer Tyskland ensamt behöva köpa 70 procent av överskottet.
Flera EU-länder som DN varit i kontakt med har också avsatt pengar i sina statsbudgetar för att kunna köpa utsläppspotter av varandra. Samtidigt är det få som pratar öppet om det. Och ännu har inga avtal rapporterats in till EU-kommissionen, uppger institutionens presstjänst.
Enligt klimatanalytikern Magnus Nilsson är svenska regeringen redan sen på bollen.
Om ett par år har man stängt fönstret för att hinna pressa ner de svenska utsläppen, säger han. Och då tvingas regeringen – eller nästa regering – betala vilket pris de säljande länderna än begär.
I värsta fall finns inga oanvända utsläppspotter kvar på marknaden. Då tvingas Sverige bryta mot EU-lagen – och kan stämmas i EU-domstolen.
Och det kan bli ännu dyrare för Sverige.
När ett medlemsland bryter mot en gemensamt överenskommen EU-lag kan EU-domstolen utdöma böter i en klumpsumma och dessutom dagliga viten som tickar på ända tills landet rättat in sig i ledet och börjat följa EU-lagen igen.
En vägledande princip är att böterna ska vara avskräckande, alltså högre än vad EU-landet har tjänat på att strunta i lagen. Det är därför troligt att EU-domstolen sneglar på vad det skulle ha kostat för Sverige att köpa utsläppspotter och lägger på en straffavgift.
– Man ska helt enkelt inte kunna spekulera i att bryta mot lagen och tjäna pengar på det, säger klimatanalytikern Magnus Nilsson.
Fakta.EU:s klimatmål till 2030
EU:s flaggskeppslag Fit for 55 innebär att unionen totalt ska minska koldioxidutsläppen med 55 procent till 2030, jämfört med 1990 års nivåer. Det är ett etappmål, på väg till 2050, då EU inte längre ska släppa ut någon koldioxid.
Tre av det tiotal lagar som ingår i klimatpaketet ska sammantaget minska utsläppen med 55 procent:
● ETS. EU:s handel med utsläppsrätter (Emissions Trading System, ETS) gäller för den tunga industrin samt el- och värmeproduktionen. Företagen köper rätten att få släppa ut koldioxid på denna gemensamma europeiska marknad, och för varje år minskar antalet utsläppsrätter.
● ESR. De utsläpp som inte kommer ifrån industrin, såsom utsläpp från vägtransporter, jordbruk och uppvärmning av bostäder, ska också minska. Ansvaret är fördelat mellan EU-länderna, därav EU-lagens namn Ansvarsförordningen (Effort Sharing Regulation, ESR). EU-länderna har olika stora beting, beroende på bnp. Ett rikt land som Sverige ska minska sina ESR-utsläpp med 50 procent jämfört med 2005, medan relativt fattiga Bulgarien bara behöver få ner sina utsläpp med 10 procent.
● LULUCF. EU-lagen innehåller ett bindande mål för koldioxidutsläpp och kolinlagring i skog och mark i EU. Också här fördelas ansvaret mellan EU-länderna. Sverige har fått ett stort beting.
● ESR och LULUCF är på olika sätt kommunicerande kärl. Om Sverige exempelvis minskar ESR-utsläppen mer än EU-kravet behöver man inte göra lika mycket i LULUCF-sektorn.