Kanske började allt med Pedro Almodóvar. I en intervju med The Observer 2016 fick den spanske stjärnregissören frågan om vad han läser. Ur ryggsäcken plockade han den spanska utgåvan av Torborg Nedreaas ”Av månsken växer ingenting”.
– Den är fantastisk. Den är otrolig, sade Almodóvar, och placerade ett par år senare ett exemplar av ”Nada crece a la luz de la luna” i bild i sin film ”Smärta och ära”.
Hur en norsk roman från 1947 hade hamnat i hans ägo förtäljer inte historien. Men något slags snöbollseffekt satte i gång. En bok som fört en undanskymd tillvaro, sedan länge borttagen till och med från norska skolelevers läslistor, började leta sig fram till nya läsare.
Med snart 80 år på nacken är berättelsen om en ung kvinna som drömmer stort i ett samhälle präglat av klasskillnader och sträng sexualmoral märkligt tidsenlig. När abort återigen blivit en politisk stridsfråga har ”Av månsken växer ingenting” med sina våldsamma skildringar av illegala aborter fått ny klangbotten i samtiden.
– Aborttemat har förstås hjälpt boken, säger Grethe Fatima Syéd, författare, översättare och litteraturvetare, som sedan 2017 driver Torborg Nedreaas-selskapet.
– Men det är bara ett av flera viktiga element. Jag tycker till exempel att klassperspektivet har betonats alldeles för lite. Nedreaas hade ett skarpt, gnistrande intellekt och ett varmt, glödande hjärta. I ”Av månsken växer ingenting” lyckas hon förena de båda sidorna.
Torborg Nedreaas föddes 1906. Under stora delar av 1900-talet sågs hon som en av Norges främsta författare. En färgstark figur i det norska kulturlivet, som höll beryktade fester i villan på Nesodden utanför Oslo. Som älskade att dansa och gärna poserade på bild med en cigarett i handen och någon av sina vackra siameskatter i knät. En diva. Men också just en skarp intellektuell som lät sitt politiska engagemang genomsyra böckerna hon skrev.
Idén till sin första roman ”Av månsken växer ingenting” fick hon efter en partynatt i Oslo. I förordet till den svenska utgåvan berättar Geir Gulliksen om hur hon, incheckad på ett billigt hotell, kommit i samspråk med en ung kvinna. Kvinnan hette Åse och under nattens gång berättade hon om sitt liv. ”Vi kan inte veta vad i denna roman som är Åses historia och vad som är Nedreaas egen eller vad som är dikt och fantasi”, slår Gulliksen fast. Men helt klart är att samtalssituationen fått följa med in i boken.
Precis som i verkligheten utspelar sig romanens möte under en enda natt. En ensam kvinna möter en ensam man. Följer med honom hem och börjar berätta. Inte förrän gatan utanför vaknat till liv och ljuset silar in genom fönstren är hon färdig.
– För mig är huvudpersonen väldigt modig, säger Ida Klem, skådespelare som de senaste åren gjort rollen som romanens namnlösa kvinna i en hyllad dramatisering på Den nationale scene i Bergen.
– Eftersom hon vägrat finna sig i samhällets hierarki har hennes liv varit en evig kamp. Det är en krävande pjäs att spela. Berättelsen är på många sätt en mardröm. Men trots att hon upplevt så oerhört mycket smärta finns ändå en livshunger i henne. Jag har försökt använda den drivkraften.
Kvinnan som läsaren möter i romanen är uppvuxen i en liten by på norska Vestlandet. Nedreaas själv tillbringade under andra världskriget tid i en liknande miljö. Hennes mor hade judiska rötter och kände sig inte trygg i staden. Tillsammans med modern och sina två barn flyttade författaren till ön Stord, vid utloppet till Hardangerfjorden.
Familjen lär under krigsåren ha levt närmast på svältgränsen. Nedreaas sydde kläder, fiskade och odlade tobak och potatis för att försörja sig. På Stord träffade hon också mannen i sitt liv: Aksel Bull Njå. Han var kommunist och hon blev det också. Senare har hon beskrivit tiden på ön som en politisk väckelseprocess. I ”Av månsken växer ingenting” skildrar hon levande den norska landsbygdens strikta normer, som låser fast kvinnorna i kyskhet och arbetarna i misär.
– Romanen gör det här lilla samhället till ett mikrokosmos, säger Nedreaas-kännaren Grethe Fatima Syéd.
– Byn är så liten och samhället så kompakt, och tack vare det blir berättelsen rensad från ovidkommande faktorer. Stämningen är oerhört förtätad, vilket gör att Nedreaas får fram den låsta politiska situationen som invånarna där befinner sig i väldigt väl. Huvudpersonens far vill strejka, men måste arbeta för att familjen alls ska få mat.
”Av månsken växer ingenting” berättar om slitet och armodet. Men också om förälskelsen. Framför allt är den en våldsam kärleksroman. Kvinnan vars liv läsaren får följa faller handlöst för sin lärare. Han heter Johannes. Är en uppkomling, en klassresenär. Han säger att han älskar henne, men vägrar synas tillsammans med henne i byn. Lovar att de ska resa bort tillsammans, men går sedan och förlovar sig med apotekarens dotter. Huvudpersonen slits mellan hopp och förtvivlan.
När hon blir gravid vävs klassfrågan samman med kärleken – och med kroppen. Det blir tydligt hur farligt det är för en kvinna att älska en man, när hon är fattig och abort är förbjudet.
– Hon tar livet av sig själv långsamt, i jakten på den här kärleken, säger skådespelaren Ida Klem.
– När jag själv läste boken tyckte jag att delarna som skildrar relationen var väldigt tunga. Det är jobbigt att läsa om en kvinna som har hakat fast så totalt vid en människa som inte vill henne väl. Samtidigt är det också en skildring som jag tror att många kan relatera till. Trots att hon far så illa följer hon sitt hjärta. I kärleken till Johannes märks hennes idealism på gott och ont.
Precis som i Sverige var abort förbjudet i Norge på 1940-talet. Kvinnor riskerade sina liv för att avsluta oönskade graviditeter. Så också Nedreaas huvudperson. I en fruktansvärd scen tillfogar hon sig själv en abort med en strumpsticka. Skildringen har i all sin detaljerade våldsamhet och skräckinjagande realism skrivit in sig i den norska litteraturhistorien.
Ofta omtalas ”Av månsken växer ingenting” som den första stora abortromanen i landet. Kommunisten Nedreaas har setts som en symbol för kvinnans rätt att själv bestämma över sin kropp. Men på senare tid har hennes position i abortfrågan omvärderats. Så sent som år 2020 utspelade sig en eldig debatt på norska kultursidor om Nedreaas abortsyn. Hon var för fri abort, absolut. Men hon var på samma gång också för barnets rätt att bli fött.
– Under 1970-talet var Nedreaas tydlig på det området, säger Grethe Fatima Syéd.
– Hon var en viktig röst i kampen för att få bort strumpstickorna, men samtidigt menade hon att det stred mot naturens ordning att ta ett ofött barns liv. Hon såg abortfrågan som en del av klasskampen. Menade att den inte kan ses som bara ett kvinnoproblem, eftersom barns möjlighet att födas hänger samman med hur samhället är organiserat.
Skådespelaren Ida Klem är inne på samma spår.
– Det rösten i romanen vill säga är att samhället måste ge kvinnor stöd så att de kan ta hand om barnen och slipper göra abort, säger hon.
Vid det här laget har hon gjort 88 föreställningar av pjäsen i Bergen. Egentligen var uppsättningen tänkt att spelas några veckor. Men publiktillströmningen har bara fortsatt och spelperioden förlängts, gång på gång. Ida Klem berättar att efter sista applåden kommer ofta kvinnor ur publiken fram och berättar sina egna historier. Den snart 80-åriga texten väcker ständigt nya tankar och reaktioner.
– Vi har haft en så stark feminism i både Norge och Sverige, men de senaste åren har det skett en tillbakagång, säger Ida Klem.
– Att vara feminist har nästan blivit något dåligt. Vi har det ju bäst i världen i våra länder! Jag tror att många känner en befrielse av att genom den här boken bli påminda om varför vi haft en kvinnokamp. Av att få möta en sådan här feministisk text och komma ihåg att lagen om fri abort inte är något man kunnat ta för givet.
Sedan Pedro Almodóvar hyllade ”Av månsken växer ingenting” för snart tio år sedan har romanen sålts till 14 länder. Nya utgåvor finns redan på danska, tyska och engelska. Också i flera nationer med inskränkt eller ingen aborträtt är boken på väg att översättas. Snart kommer den förhoppningsvis att möta läsare i såväl Brasilien som Ungern och Polen.
I hemlandet Norge har Nedreaas uppvärderats i takt med att det internationella intresset ökat. I dag finns hon återigen på läslistorna både i skolorna och på universitetet och flera av hennes böcker går att köpa i bokhandeln. ”Av månsken växer ingenting” har just kommit i en ny utgåva, med förord av författaren Maria Kjos Fonn.
– Jag tror att det finns ett inneboende behov hos många av oss att få rivas med av en väldig kärlekshistoria, säger Grethe Fatima Syéd.
– Vi lever i en så otroligt rationell tidsålder. Allt ska mätas och räknas och analyseras. Kärlek är ju inte rationell. Och jag tror faktiskt att vad den här kvinnan känner för Johannes är kärlek.
