Så förändrar den främmande tallen skogens ekosystem

En plantering med contortatallar liknar sällan den strövskog som bär- och svampplockare kanske drömmer om.

– Du kommer nog att uppleva den som risig, mörk och ful. Träden har många spretiga sidogrenar medan stammarna är mjuka och kan böjas så att de växer kors och tvärs, som ett plockepinn. Man får känslan att det är snårigt och svårt att ta sig fram. I en yngre contortaplantering blir man liksom borstad. I en äldre blir man mer rispad och får pinnar i ögonen.

Det säger Therese Löfroth, som forskar om restaureringsekologi och biologisk mångfald vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).

Forskare har beskrivit det hela som ett ekologiskt experiment. På 1970-talet började skogsnäringen att i stor skala föra in den nordamerikanska, snabbväxande contortatallen i Sverige.

Vid den här tiden fanns en oro för en kommande ”virkessvacka” – att skogen inte skulle räcka till samhällets behov av träråvara.

Tanken var att contortan skulle lösa problemet, eftersom den nordamerikanska tallen växer 30–40 procent snabbare än vår inhemska tall. Den kallades för broilertallen.

Statliga Domänverket beskrev contortan i lyriska ordalag – som en ”räddningsplanka” och ”ett ljus i mörkret”. I en skrift från 1979 ritade man till och med ut contortatallen med en helgongloria över kronan.

Men det fanns en hake.

Contortan har ingen naturlig plats i det svenska ekosystemet. Enligt Artdatabanken finns en ”mycket hög risk” för att den främmande tallen blir invasiv – och de ekologiska konsekvenserna på lång sikt är okända.

Nu, 50 år senare, är många av de svenska contortabestånden mogna att avverkas. Samtidigt planerar stora skogsbolag som SCA och Holmen att plantera ny contortatall – något som nyligen uppmärksammats i Sveriges Radios Ekot.

Den fortsatta satsningen på det främmande trädslaget väcker protester från både samebyar och miljöorganisationer.

Samebyarna har länge sagt att contortan försvårar renskötseln. Forskning har bekräftat att renarna i högre utsträckning undviker planteringar med den främmande tallen. Marklaven, som utgör renarnas vinterbete, har svårt att växa i contortabestånd.

– För renskötseln är det väldigt negativt med contorta. Det finns inget renbete där, säger Therese Löfroth.

Vad händer då med skogens ekosystem i en contortaplantering? Allt är inte undersökt, men det finns några studier, berättar Jörgen Sjögren, naturvårdsbiolog och forskare på SLU.

En påtaglig förändring är just att undervegetationen förändras. Inte bara marklavar, utan även blåbärsris försvinner.

– Det blir mycket mindre blåbärsris och marklavar och i stället mer av mossor. Tolkningen är att mossor klarar mörka förhållanden lite bättre, säger Jörgen Sjögren.

Att contortaplanteringar blir mörka beror på att träden planteras tätt och att contortan har en stor krona med mycket barrbiomassa som skuggar den underliggande vegetationen. Barr som faller till marken bildar sedan en tjock matta som marklavarna har svårt att tränga igenom.

I en studie publicerad i tidskriften Forest Ecology and Management 2023 har Therese Löfroth och Jörgen Sjögren undersökt vad myror tycker om contorta.

Skillnaden är stor: I svensk tallplantering finns dubbelt så många myrstackar som i en contortaplantering.

– Vi tittade mest på stackmyror, men även andra arter som hästmyror och rödmyror var ovanliga i contortaplanteringarna. De flesta myror vill ha ljust och soligt, så det kan vara en bidragande orsak, säger Therese Löfroth.

Det är också mycket färre myror som springer upp och ner på contortastammarna – nästan inga alls.

I en inhemsk tallskog går myrorna upp i träden för att ”mjölka” bladlöss på honungsdagg, en sockerrik avföring som bladlössen producerar när de suger i sig växtsaft. Myrorna kan till och med själva bära upp bladlössen i trädkronorna, och beter sig på så vis som ett slags boskapsskötare.

Men av någon anledning ratar både myror och bladlöss contortatallar.

– Om det är myrorna som inte vill eller om det är bladlössen som tycker att contortan smakar äckligt vet vi inte. Contortatallen luktar lite citrus och har en annan kemi än den inhemska tallen, så eventuellt kan det vara så att bladlössen mår dåligt av den, säger Therese Löfroth.

Ett ekosystem är en komplex väv och det är alltid svårt att veta vad som händer när man plockar bort en eller flera arter. Men myror påverkar sin omgivning i så hög grad att de kallas ekosystemingenjörer. Bland annat jagar de insekter, fördelar om växtmaterial och fungerar som pollinatörer när de samlar frön. Skalbaggar och fjärilar har larver som utvecklas inne i myrstackar och myror utgör också föda åt till exempel spillkråka och björn.

Bild 1 av 3

Bild 2 av 3

Bild 3 av 3

När contortan introducerades i Sverige sa förespråkare att den inte kan självsprida sig, eftersom dess kottar är inkapslade i kåda som smälter först vid en skogsbrand.

– I dag vet vi att det inte stämmer. Unga contortaträd producerar kottar utan kådlås. När fjällen på kottarna viks upp frigörs bevingade frön som kan sprida sig långt med vinden, säger Jörgen Sjögren.

I en stor fältstudie från 2020, publicerad i tidskriften Biological Invasions, konstateras att självspridningen av contorta är hög och ökande. På Grönfjället i Härjedalen, 820 meter över havet, har forskare funnit en contortatall som tagit sig dit av egen kraft, trots att det är 2 mil till närmaste contortaplantering.

Enligt Jörgen Sjögren är det framför allt på myrmarker och i fjällvärlden som contortan riskerar att bli invasiv.

– Vi vet att främmande arter kan ställa till med stora problem. Med tanke på de ekologiska konsekvenserna tycker jag att man bör vara försiktig med att plantera ny contorta, säger han.

Läs mer:

Så bäddade skogsbruket för den fruktade skalbaggen

Regeringen vill gödsla skogen – trots forskares avrådan

Utredare föreslår omställning av kyrkans skogsbruk