Michael Wolff – den bästsäljande amerikanske författaren som tillbringade 100 intervjutimmar med Jeffrey Epstein – berättade i höstas för DN hur en typisk dag i sexualbrottslingens liv såg ut.
Från frukost till middag satt Epstein vid sitt stora matsalsbord i privatpalatset på Manhattans 71:a gata. Det rymde ett 30-tal personer. Gamla och nya makthavare kom och gick. Tidigare premiärministrar, före detta underrättelsechefer, politiska strateger, bankchefer, framstående forskare, ansedda universitetsrektorer, kungligheter.
Inbokade möten kunde överlappa. Det var själva poängen. En undersökande reporter kunde växla några förstulna ord med en tidigare chefsjurist från Vita huset som i sin tur kunde förmedla en insikt i förbifarten till en uppåtsträvande teknikmogul från Silicon Valley. Information är en handelsvara. Epsteins hem fungerade som Almedalsveckan eller Världsekonomiskt forum i Davos – dygnet runt, året om. Ett koncentrat av etablissemanget, en förståelse av vart samhället var på väg i en kaotisk tid.
– Mäktiga människor kom till Jeffrey under förespegling att få träffa andra mäktiga människor, sade Michael Wolff till DN. Man erövrar inte makt ensam. Man gör det i förbund med andra. Det är som pengar: man behöver andras pengar för att kunna skapa sig sina egna. Epstein var bra på att exploatera just detta: han placerade sig själv i centrum av maktens konversationer.
Bland Epsteindokumenten finns mejlkonversationer mellan just Epstein och Wolff som visar att den inbäddade journalisten Wolff var fullt införstådd med att källan på 71:a gatan var en komprometterad sexualbrottsling. Mer än så: Wolff erbjöd Epstein råd över mejl om hur han kunde rehabilitera sin image genom medierna.
Epstein uppfattades som insiktsfull om Trump i en tid då praktiskt taget hela västvärlden försökte fatta vem presidenten är bakom masken.
Michael Wolff gjorde med andra ord samma kalkyl som hundratals andra makthavare i USA och Europa gjort sedan en domstol i Florida 2008 dömde Epstein skyldig för sexbrott mot minderårig: man fann Epsteins nätverk så attraktivt att man hade överseende med hans brott. Man valde att titta bort när unga kvinnor eller flickor tog emot ens rock i Epsteins foajé, också efter att värden suttit i fängelse för just brott mot barn. Medvetna beslut som nu tvingar fram ursäkter på båda sidor av Atlanten.
– Jag skriver om mäktiga människor så för mig var det väldigt smidigt att kunna gå runt hörnet hem till Jeffrey och träffa dem, sade Wolff till DN i fjol.
Epsteins inre krets tog form under ett halvt sekel. Från mitten av 1970-talet, då han var verksam som mattelärare på en av Manhattans mest exklusiva privatskolor, Dalton school, via en anställning på investmentbanken Bear Stearns på Wall Street, till grundandet av den egna konsultfirman.
Många har tänkt på Epsteins depraverade vanor som ett uttryck för finanskapitalismens utveckling sedan 1980-talet. Den oerhörda värdeökningen på finansiella tillgångar, den grasserande ojämlikheten, en dekadent samhällselit som svävar över lagar och normer.
Deltagarna runt Epsteins bord kunde blunda för hans brott eftersom de hade lärt sig blunda för så mycket annat lidande som de bidragit till, skrev författaren Anand Giridharadas i New York Times i höstas. Han syftar på finanskriserna. Bostadskrisen. Krigen. Läkemedelsepidemin.
Men kanske är det också meningsfullt att zooma in på Jeffrey Epstein som en aktör eller en birollsinnehavare i ett mer specifikt sammanhang: Trumprevolutionen. Trumps maktövertagande av det republikanska partiet och hans oväntade valvinst hösten 2016 kan ha ökat Epsteins dragningskraft.
I det senaste släppet av omkring tre miljoner Epsteindokument förekommer åtminstone Trumps namn 38 000 gånger, enligt New York Times analys av materialet.
Det måste innebära att mängder av samtal, mejl och sms som Epstein utväxlade med sina informanter och bundsförvanter under åren innan han hittades död i cell på Manhattan i augusti 2019 handlade om just Trump.
Alla människor pratar visserligen om Trump. Men som Trumps mångåriga vän och kompanjon i New York och Florida under 1980- och 90-talet satt Epstein på unika förstahandsupplevelser av presidenten. Epstein uppfattades som insiktsfull om Trump i en tid då praktiskt taget hela västvärlden försökte fatta vem presidenten är bakom masken. Epstein blev en Trumpciceron.
Det var kanske ett behov som förband den ideologiskt spretiga skara som Epstein konverserade med, som fortsatte umgås med honom efter domen: forskare, politiker, journalister, diplomater, underrättelseagenter och finanskonsulter handlar oavsett ideologisk utblick med politisk omvärldsinformation.
Som DN:s korrespondent i Washington vid tiden för Trumps maktövertagande minns jag själv det informationsvakuum som uppstått. De etablerade mediebolagen och opinionsinstituten hade underskattat Trumps grepp om fyrtio procent av väljarkåren, tunga statsvetare hade avfärdat den republikanske presidentkandidaten som en clown, de ansedda tankesmedjorna i huvudstaden tycktes överspelade.
Människor som stått Trump nära, som kunde förklara Trump, stod däremot mycket högt i kurs. Kvällstidningsmurvlar. Casinoentreprenörer. Ljusskygga finanskonsulter. De hade plötsligt ett ovärderligt kapital: egen Trumpempiri. Kanske är det delvis så man ska förstå de 38 000 referenserna till Trump i senaste Epsteindumpen och hans attraktionskraft bland en grupp människor som borde vetat bättre.
Det fanns, och finns än i dag, en lite fattigare motsvarighet till Jeffrey Epsteins matsalsbord på Manhattan. Den tidigare kampanjchefen och Trumpstrategen Steve Bannons gillestuga på Capitol Hill i Washington DC. Dagarna i ända sitter Bannon där i hjärtat av regeringskvarteren och tar emot liberala journalister, europeiska diplomater, kvalificerade forskare.
Bannon är en kolportör av grov högerextrem propaganda. Han är dömd för att ha försnillat Trumpväljares donerade pengar och har suttit i fängelse för att ha vägrat att vittna i kongressen. Han citeras ändå dagligen i etablerad amerikansk press och uppfattas som en auktoritet i Trumpfrågor.
Det är ingen slump att Epstein och Bannon blev kompanjoner mot slutet av Epsteins liv. Två medelålders män ur den amerikanska arbetarklassen som plötsligt fann sig själva i presidentmaktens närhet. De profilerade sig som rebeller – Epstein i sina mysbyxor, Bannon i sin solkiga oljerock. Ett informellt yttre som kunde ge intryck av att de var utsända från grovköket, där de egentliga besluten fattades.
Fakta.Fallet Epstein
● Affärsmannen Jeffrey Epstein dömdes 2008 efter att han erkänt ett fall av sexköp och ytterligare ett fall av sexköp gällande en person under 18.
● Åklagaren Alexander Acosta gjorde en unik uppgörelse om ett 18 månader långt fängelsestraff som innebar att Epstein dagligen fick lämna fängelset för att jobba. Han släpptes efter 13 månader. Uppgörelsen dömdes senare ut som olaglig och Acosta tvingades avgå efter kritiken.
● Den 6 juli 2019 greps Epstein igen och åtalades för trafficking. Han misstänktes ha betalat och tvingat en mängd minderåriga tjejer till sexuella handlingar och förmått dem att rekrytera nya offer.
● Den 10 augusti 2019 hittades han död i sin cell. Den rättsmedicinska undersökningen visade att han begick självmord genom hängning.
Läs mer:
Stjärnförfattaren: ”Epstein var livrädd för Trump”
Norges tidigare statsminister utreds efter Epsteinfilerna
Snaran dras åt kring Starmer om Epsteinskandalen
