När Donald Trump i september kastade ut CNN, Politico och MS Now från Vita husets pressrum verkade något nytt hända. Mediebolagen agerade samfällt och övriga redaktioner i Vita huset slöt upp i en gemensam protest mot beslutet. Att också den konservativa, Trumpvänliga kanalen Fox News deltog fick en och annan att höja på ögonbrynen.
Sympatiåtgärden märktes även för publiken: CNN tillhör den mindre grupp av redaktioner som turas om att punktmarkera presidenten, presspoolen, och som delar materialet med övriga medier. Inget av de andra tv-bolagen hoppade in på de skift som tilldelats CNN, och under flera dagar var bildmaterialet stympat. Som följd fick Trump klippa röda band i Vita husets trädgård utan kameror, och rapporteringen om den kinesiske presidenten Xi Jinpings besök i USA blev till stora delar bildlös.
Den typen av gemensamt försvar av mediernas rättigheter har inte tidigare synts.
När en AP-journalist under 2025 stängdes av följdes det inte av något uttåg; inte heller när Trump under sin första mandatperiod portade en enskild CNN-journalist.
Men flera journalister i USA som DN talar med varnar för att dra för stora växlar på motståndet.
– Det är så dags nu. Solidariteten är förstås positiv, men Trumps attacker har pågått under lång tid. Oftast har reaktionerna varit patetiskt svaga, säger journalisten Charlie Sykes från sitt hem i Wisconsin.
Han började en gång som nyhetsreporter, blev konservativ radiovärd, skribent och kommentator i vänsterliberala MS Now och är medgrundare av nyhetssajten Bulwark.
Susan Glasser, skribent i The New Yorker, menar att Trump rätt väl förstår psykologin i hur journalistkåren fungerar. Hon har lång erfarenhet av politisk nyhetsbevakning och har skrivit boken ”The divider”, om Trumps första år som president, tillsammans med Peter Baker, reporter på The New York Times.
– Trump vet att branschen är enormt tävlingsinriktad och att någon alltid står redo att fylla en ledig plats. Inför presidentvalet 2016 var jag redaktör på Politico, vars journalister pekades ut och kastades ut från Trumps kampanjmöten.
I princip ingenting hände.
– Ingen stod upp, ingen försvarade principen om att en presidentkandidat inte kan välja vilka medier som ska bevaka hans kampanj. Jag tror att Trump under den perioden insåg att solidaritet medier emellan aldrig skulle vara ett problem.
Hittills har den bedömningen i stort sett varit korrekt.
Det fanns också ett mått av opportunism i bojkotten, menar Dahlia Lithwick. Hon är jurist och journalist, och värd för podcasten Amicus som handlar om USA:s rättsväsende och högsta domstol.
– Det var en symbolisk gest som låg nära till hands, och som väckte uppmärksamhet. Men alla vet också att det var längesen den verkliga nyhetsjakten var beroende av en pressackreditering till Vita huset.
USA:s redaktioner var inställda på att Trump skulle gå hårt åt medierna när han återigen installerades i Vita huset. Frågan var hur hårt. Efter halva mandatperioden vet de: det handlar om stämningar och hot, grova förolämpningar och anklagelser, svartmålande och ett öppet utnyttjande av lojala ministrar och myndighetschefer.
FBI, under ledning av Kash Patel, har stämt tidskriften The Atlantic för förtal och gjort husrannsakan hos en reporter på Washington Post, där två datorer, en mobil och en digital klocka beslagtogs tidigare i år. DN har varit i kontakt med journalisten Hannah Natanson som avböjer att kommentera den pågående rättsutredningen. Hon belönades i maj med ett Pulitzerpris för den granskning hon höll på med.
Försvarsminister Pete Hegseth drog förra året in ackrediteringar för alla reportrar som vägrade att acceptera nya, restriktiva regler för mediebevakningen i Pentagon.
Federal communications commission, FCC och dess Trumptrogne chef Brendan Carr har hotat med att dra in sändningstillstånden för kanaler som inte passar Vita huset. Något som har fått flera tv-bolag att ingå avtal om mångmiljonbelopp eller ändrat publiceringar – senast i september, då ABC stoppade sändningen av en intervju med Texasdemokraten James Talarico, efter påtryckningar. Intervjun publicerades i stället på Youtube.
Verktygen känns igen från andra länder som gått i auktoritär riktning. Flera journalister och forskare drar paralleller till Ungerns Viktor Orbán och framträdande republikaner har under lång tid odlat nära kontakter med hans parti. I spelboken ingår att dra in finansiellt stöd eller att genom rena uppköp ta kontroll över bolag, liksom att odla misstro mot medierna.
– Vi har fått ett litet antal extremt rika oligarker, som i flera fall också köpt eller kontrollerar stora mediebolag, och som direkt eller indirekt blivit politiska aktörer, säger Susan Glasser på New Yorker.
Hon räknar upp Elon Musk (som köpte Twitter), Jeff Bezos (som äger Washington Post), David Ellison (huvudägare i Skydance, med bland andra CBS och CNN).
Angreppen mot medierna är en del av ett större mönster där många institutioner pressas eller politiseras. Samtidigt är motivationen att granska makten fortfarande hög.
– Fogligheten har varit betydligt större i andra sektorer – se på advokatbyråer och universitet, se på Högsta domstolen, säger poddaren Dahlia Lithwick.
Hur det kan gå till skildras bland annat i den nyutkomna boken ”Profiles in cowardice” av Jacob Weisberg, som är en analys av hur individer på skilda, höga positioner snabbt anpassat sig till Trump. Titeln är en blinkning till John F Kennedys ”Profiles in courage” från 1956.
Men det är en utmaning att inte bli blind för helheten. Trots att Donald Trump har befunnit sig i centrum av USA:s politik i över tio år, anser Bulwark-grundaren Charlie Sykes att bevakningen av presidenten fortfarande är tafatt.
– Vi befinner oss fortfarande i lärostadiet. Trumps presskonferenser direktsänds inte längre, men hur ska man hantera till exempel hans alltmer förvirrade tal? Berättar man att presidenten rabblar och tappar tråden? Ignorerar man hela talet, eller tar man fasta på de två minuter som innehåller nyheter om säg tullar mot Europa?
Trump har en förmåga att sakta rucka på våra referensramar – vilket också är syftet, menar Susan Glasser.
– Den som följer varje utspel tappar lätt perspektivet. Det händer även andra i Trumps omgivning – titta på utrikesminister Marco Rubio, som var en ganska normal republikan, och på vicepresident JD Vance, som i ett privat samtal kallat Trump för ”Amerikas Hitler”. Nu ingår de i ett slags hov. Men om de hade ramlat direkt in där hade de nog baxnat och undrat vad sjutton detta var för en helt galen situation?!
Ingen av de journalister DN talar med tror att den gemensamma bojkotten av Vita husets presspool består, eftersom kommersiella mediebolag alltid kommer att prioritera aktieägarna framför principiella ställningstaganden.
I Washington har Trumps portande av de tre redaktionerna blivit rättssak. En domare har tillfälligt stoppat avstängningarna och ålagt Vita huset att ge tillbaka ackrediteringarna.
Justitiedepartementet har stämt de fem tv-bolag som ingår i Vita husets presspool för att ha bildat kartell och därmed brutit mot konkurrenslagstiftningen.
CNN, Politico och MS Now har å sin sida dragit administrationen inför rätta, och menar att inskränkningarna i möjligheterna att självständigt rapportera utgör ett brott mot konstitutionen.
De läggs i raden av de ärenden om journalisters frihet som väntar på avgörande i amerikanska domstolar.
Fakta.Stämningar och uppgörelser
Under Trumpadministrationen har medier stämts eller hotats om stämning ett flertal gånger.
Mediebolag har i flera fall också inlett rättsprocesser för att deras rättigheter kränkts.
FBI-chefen Kash Patel stämde i april tidskriften The Atlantic för förtal, efter ett reportage om honom.
ABC stämde i augusti 2026 FCC för att tillämpa ovanliga rutiner och förhala förlängningen av kanalens sändningstillstånd.
Justitiedepartementet har stämt de fem tv-kanalerna ABC, CBS, CNN, Fox och NBC för att ha bildat kartell.
Donald Trump har också stämt New York Times för hur han beskrevs under valkampanjen 2024.
I en uppgörelse gick ABC med på att betala 15 miljoner dollar till Trumps presidentbibliotek, för ett uttalande en programledare gjort.
I en separat uppgörelse betalade ABC och CBS tillsammans 31 miljoner dollar för hur intervjuer redigerats.
Trump har som privatperson stämt New York Times, CNN, Des Moines Register, BBC och Wall Street Journal.
Administrationen har också på olika sätt tillsatt utredningar av samtliga större tv- och radionätverk, utom Fox News.
Läs mer:
Trump portar flera medier från Vita huset: ”Lögner”