– Min gammelfarfar var guldsmed och brukade dricka kaffe på ett visst kafé i Bern. Där träffade han Hans Bangerter, en av Uefas första generalsekreterare, säger Andrin Krieg Stadelmann.
Andrin jobbar med business management på smyckeföretaget ”Stadelmann” som hans farfar, Jürg, grundade i Bern 1972. Han och hans bror Micha är tredje generationen Stadelmann, som än i dag förvaltar företaget tillsammans med sin mamma Nicole.
Under 1960-talet arbetade Jürg som lärling i sin fars smyckebutik, bara ett stenkast från den gata där han senare kom att öppna sin egen. I närheten låg även Uefas högkvarter, som 1960 flyttade från Paris till Bern.
Det många inte vet är att det var här, i sin pappas smyckebutik, som Jürg smidde den allra första versionen av den nyvarande Champions League-pokalen i mitten av 1960-talet.
– Bangerter frågade om min gammalfarfar var intresserad av att göra en trofé. Då svarade han att han inte var helt säker att han orkade, men att hans son som var en uppåtstigande guldsmed, säkert var intresserad.
Jürg Stadelmann fick reda på nyheten och tog sig an uppdraget att ta fram en pokal till turneringen som då hade namnet Europacupen. Han skissade och visade till slut upp en design som innehöll värdefulla och unika stenar och kristaller som han gillade att arbeta med.
Men Uefa-bossen underkände skissen direkt.
– Hans Bangerter gillade den inte alls. Han sa ”vi behöver något som alla tycker om, inte bara sånt som schweizare med mycket pengar och värdefulla stenar gör. Vi behöver något som också tyskar, fransmän och italienare tycker om”.
Och svenskar kanske?
– Haha, ja, det också.
Ytterligare krav var att trofén behövde designas med ett par handtag och en stor kupa, som i dag kännetecknar mästerverket.
– Bangerter sa att trofén måste ha något så att alla kan lyfta upp den i luften. Jag tror också att storleken var ett krav – att fem liter champagne var tvunget att få plats i pokalen.
Trofén behövde göras klart fort, för snart skulle Jürg tillsammans med sin fru Stefanie gifta sig och åka på smekmånad. Och efter totalt 340 timmar av arbete, med hjälp av en utomstående silversmed, fick Bangerter till slut sin trofé – precis som han och Uefa ville ha den, utan krusiduller.
– När den var klar skickade han sin chef, alltså min gammelfarfar, att lämna över den till Uefa. Det var normalt då att det var chefen som lämnade över trofén, även om det var sonen i det här fallet som gjorde allt, säger Andrin.
Den 31 maj gör Paris Saint-Germain och Inter upp om vilket lag som får lyfta Europas mest eftertraktade trofé för klubblag. Men pokalen som ett av de lagen kommer få lyfta, är inte gjord i Schweiz.
Den sista pokalen som gjordes av familjeföretaget i Bern räcktes över 2005 till Liverpool efter segern i finalen mot AC Milan. Det schweiziska företaget fick efter det frågan om att göra ytterligare en pokal, men sedan slutade Uefa att höra av sig.
Enligt Andrin bytte Uefa till en annan leverantör i Italien, troligen på grund av för höga kostnader.
– Vi har alltid haft en bra relation med Uefa. Vi fick behålla originalskissen men jag är rädd att de någon gång vill ha tillbaka den, jag är väldigt glad att vi har den.
Mycket vatten har passerat under broarna i Bern sedan dess, och Stadelmanns Champions League-historia har sakta men säkert fallit i glömska.
– Det är galet men ingen här på byrån bryr sig om att det var här som pokalen gjordes. Det är inte så många här som är intresserade av fotboll förutom jag och min bror.
Har folk börjat glömma bort historien?
– Ja, nästan, framför allt i Bern och i Schweiz. När jag berättar för mina vänner eller andra jag lär känna är det ingen som tror mig.
– Vi är ingen smyckebutik som gör troféer primärt och pokalen definierar inte vår identitet, men det är en fin historia att kunna berätta.
Läs mer:
Blackstenius röst sprack under firandet: ”Otroligt stolt”
Massivt polispådrag i Paris inför CL-finalen
