Officiellt slår Bokmässan upp sina portar på torsdagen, men redan dagen innan vallfärdar de litterära agenterna till Göteborg.
I år har mässans rättighetscenter, International rights centre, nämligen tidigarelagt sin öppning. Enligt mässchefen Oskar Ekström handlar det till stor del om ett ökat intresse från utlandet.
– Vi märker att många internationella agenter drar ner på sin medverkan på de stora bokmässorna i Frankfurt och London, för att i stället satsa mer på de mindre, nischade marknaderna. Där är Göteborg en viktig aktör, säger han.
Även för de svenska agenterna har Bokmässan blivit en viktig mötesplats. Där kan de träffa både inhemska och internationella förlag, pitcha författare och, inte minst, nätverka.
– Det är full rulle för oss just nu, säger Johanna Lindborg, agent på Bonnierförlagens egen agentur Bonnier Rights.
– Bokmässan har blivit viktigare för internationella förlag och agenter som bevakar skandinavisk litteratur. Nederländerna, Tyskland och de andra nordiska länderna är superangelägna om att komma dit. Många ser en fördel med att göra riktade resor där de kan köpa rättigheter före andra.
Agenter jobbar med att förhandla författares bokrättigheter med förlag och andra aktörer, och det är viktigt att göra sin research, fortsätter Johanna Lindborg.
– Vi förbereder oss till tänderna! Vad vill just den här personen höra? Vilken typ av litteratur jobbar den med? Det viktigaste är alltid att rätt förläggare hittar rätt bok.
Elisabet Brännström på den fristående agenturen Grand Agency beskriver Bokmässan som årets viktigaste bokning.
– Vi är i rättighetscentret alla dagarna, träffar förlag och pitchar våra hetaste titlar.
Hur viktigt är det för en svensk författare att ha en agent?
– Vill man röra sig utanför det svenska förlagslandskapet och ge ut sina böcker i mer än bara vanligt bokformat, då behöver man en agent, säger Elisabet Brännström.
I dag verkar det vara mer regel än undantag att etablerade svenska författare har agenter. Men i vilken utsträckning behövs de egentligen? Här går åsikterna isär. Vissa menar att förlagen kan sköta det mesta själva och att agenter främst fyller en funktion i förhandlingar med utländska förlag. Andra menar att de är oumbärliga för alla författare som vill hitta rätt i förlagsdjungeln – även på hemmaplan.
Agenterna gjorde entré på den anglosaxiska bokmarknaden i slutet av 1800-talet, och blev snart en bärande del av det litterära kretsloppet. I USA och England fungerar de i dag som författarens första hållplats – man skaffar en agent innan jakten på ett bokförlag ens kan börja.
I Sverige dröjde det innan agenttrenden fick fäste. Under större delen av 1900-talet var agenterna få, kopplade till förlag och nästan uteslutande upptagna med översättningsrättigheter.
Men mot slutet av 90-talet var det något som förändrades – och då gick det fort.
– Det blev en agentboom i Sverige, säger Karl Berglund, docent i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet.
– Först kom Nordin Agency och sedan Salomonsson, som hade en mer aggressiv agentroll. Plötsligt representerade agenturerna inte bara svenska författare utomlands utan också i Sverige, mot de svenska förlagen. De förhandlade deals och flyttade oblygt författare mellan förlag.
Från förlagshåll knorrades det när agenterna kom och ”rörde om”, men Karl Berglund menar att de delvis hade sig själva att skylla. När förlagen slutade hålla sig till snarlika avtal skedde en sorts amerikanisering av den svenska bokmarknaden.
– Varje författare blev sin egen lyckas smed. Det var goda tider för svenska agenter.
Trenden fick också ordentligt med draghjälp av det svenska deckarundret, med författare som Henning Mankell, Stieg Larsson och Liza Marklund.
I dag är deckartrenden inte lika stark, men agenterna har hängt kvar. Branschen är etablerad, konstaterar Karl Berglund.
– Vill man in på den kommersiella delen av bokmarknaden är det svårt att bli riktigt framgångsrik utan en agent. Så såg det inte ut för 25 år sedan. Då räckte det med att ha ett förlag.
Dessutom, fortsätter han, har agenterna stärkt sin roll i takt med att formaten, och i förlängningen behoven av olika avtal, blivit fler – från ljudböcker till tv-serier, tv-spel, brädspel och AI.
– I stället för boken är det nu berättelsen som är i fokus. Den här mediesammanblandningen gynnar agenter som ju jobbar med immateriella rättigheter.
Branschen blomstrar, men inte bara. Med jämna mellanrum kommer rapporter om agenter som råkat i luven på förlag, författare eller rättighetsinnehavare. Häromåret valde ett gäng författare att lämna Salomonsson-ägda Ahlander Agency när vd:n gjorde detsamma. I våras rapporterade Förlagspodden om författare som var besvikna på att de blev uppsagda av Albatros Agency när deras agent slutade (något som agenturen valt att inte kommentera). Och i Svensk Bokhandels senaste agentspecial framträder en bild av en bransch där omsättningen gått ner.
Elisabet Brännström på Grand Agency tror att det är svårare att starta en agentur i dag än för tio år sedan.
– Just nu köps det inte in lika mycket från utlandet. Inte så att det finns ett ointresse för skandinavisk litteratur, men trender kommer och går. Jag tycker att agentbranschen har normaliserats och mognat. Och för oss som är en etablerad agentur går det fortfarande väldigt bra. Man får kavla upp ärmarna.
Fakta.Så jobbar en litterär agent
Stöttar författare i kontakt med förlag, media och andra aktörer.
Pitchar författares manus till bokförlag, ofta utomlands men ibland även i Sverige.
Förhandlar författares förskott, royalties och andra arvoden.
Bistår i rättighetsförsäljning när en bok ska bli exempelvis ljudbok, film eller spel.
Hjälper ibland till med redigering av manus.
Vilken typ av författare väljer ni att jobba med i dag?
– Vi ska gilla författaren, gilla boken, och tro att vi kan sälja den.
Hur vanligt är det, i Sverige, att en författare söker sig till en agent före ett bokförlag?
– Jag skulle säga att det blir vanligare, även om det vanligaste nog är att man kontaktar förlag och agent samtidigt. Det viktigaste är att man läser på och förstår vad man själv skrivit. Tror man att man har skrivit nästa bästsäljande roman så är det absolut läge att prata med en agent.
Den svenska bokmarknaden är liten, med ett fåtal förlagshus med hög status. Därför är standard fortfarande att en författare först krokas upp av ett förlag och sedan kommer i kontakt med en agent, menar Karl Berglund. Det är inte heller så vanligt att svenska agenter också fungerar som redaktörer. Men undantag finns, och något är i görningen.
Leone Milton är ett exempel. Hon jobbar som en sorts frilansande litterär agent som letar upp intressanta personer och hjälper dem att ta fram bokmanus. Det handlar ofta om kvinnor med gripande livsöden – eller namn som känns igen. Just nu håller hon på med ett projekt tillsammans med Jeanette ”Tunnelbanenettan” Höglund, en ordningsvakt känd från TV5-programmet ”Tunnelbanan”.
– Det kändes spännande så jag tog kontakt med henne. Nu jobbar hon med boken ihop med en författare som jag har parat ihop henne med, och ett förlag har köpt in den, säger Leone Milton.
Det är ett väldigt kreativt sätt att jobba på, fortsätter hon.
– Jag söker mig till sådant jag själv tycker är kul. Det handlar ofta om sådant jag själv hade velat skriva men inte hinner.
Leone Milton är också författare. Hon representeras av Lagercrantz Agency, men det tog ett tag för henne att förstå att hon kunde bli hjälpt av att ha en agent. Först var hon bara tacksam över att ha blivit utgiven.
– Jag fattade inte grejen med agenter. Men när man börjar bygga upp ett självförtroende och får syn på maktförhållandet mellan författaren och det stora förlaget, då känns det skönt att ha en som kan hjälpa en.
Som både författare och agent kan hon förstå om förlagen ibland tycker att agenter är lite ”jobbiga och krävande”.
– Men det handlar nog mest om förlag som är dåliga på att betala ut rimliga arvoden från början. Min erfarenhet är att det oftast funkar jättebra.
Ja, vad tycker förlagen egentligen om agenterna i dag? Är de fortfarande inne och ”rör om”?
Håkan Bravinger, förlagschef på Norstedts, säger att han tidigare kände sig mer skeptisk.
– Jag förstod inte varför författarna ville ge bort en så stor del av sin inkomst till agenterna. Nu har agenterna ökat i antal och inflytande och tagit en ännu större pajbit av bokens ekonomi. Men de har också blivit mer professionella, och det kan hela branschen tjäna på. En författare och en agent kan nog ha ett extremt värdefullt samarbete.
I fjol valde den norska stjärnförfattaren Karl Ove Knausgård att byta svenskt förlag från Norstedts till Albert Bonniers. ”Hans agent har valt att avsluta samarbetet”, skrev Håkan Bravinger till TT när nyheten blev känd, och syftade då på den internationella agenturen Wylie.
Hur stor makt har de internationella agenterna över era författare?
– De har stor makt, säger Håkan Bravinger.
Även om många svenska förlag i dag ser agenternas förtjänster och samarbetar med dem kring författarskapen så kan det finnas varningar att vädra, menar litteraturforskaren Karl Berglund.
– En eventuell kritik mot framväxten av agenter är att den lett till att bästsäljarförfattare får bättre villkor än andra författare, vilket i ett större perspektiv kan dränera den litterära kulturen. Och det kan finnas en oro från mindre förlag, som är i en sämre förhandlingsposition. Blir det en budgivning om ett manus så kommer de stora att vinna, vilket gör att bästsäljarna koncentreras till få förlag.
Johanna Lindborg på Bonnier Rights poängterar att agenterna står på författarnas sida.
– Det vi kan tillföra är den ekonomiska hållbarheten i att leva som författare, säger hon.
– Vi sätter deras rättigheter i första rummet, oavsett vilket format eller vilken marknad vi pratar om. I dessa AI-tider har vi agenter verkligen en möjlighet att kliva fram med vår expertis.
Fakta.Litterära agenturer i Sverige – ett urval
Rights & Brands Agency (representerar bland annat Sofie Sarenbrant och rättigheterna till Mumin och Pippi Långström)
Salomonsson Agency (bland annat Lars Kepler, Simona Ahrnstedt och Ia Genberg)
Nordin Agency (bland annat John Ajvide Lindqvist, paret Grimwalker och Per Anders Fogelströms rättigheter)
Albatros Agency (bland annat Andrev Walden, Martina Haag och Wera von Essen)
Hedlund Literary Agency (bland annat Mikael Niemi, Peter Englund och Stieg Larssons rättigheter)
Grand Nordic (bland annat Mats Strandberg, Bianca Kronlöf och Kerstin Thorvalls rättigheter)
Paloma Agency (bland annat Nicolas Lunabba, Maxim Grigoriev och Jonas Brun)
Lagercrantz Agency (bland annat Faysa Idle och Diamant Salihu)
Läs fler artiklar av Matilda Källén och läs mer om bokbranschen