Europa
För europeisk del kommer konflikten mitt i en spirande, men ännu bräcklig, konjunkturvändning.
Redan 2023 försökte ECB ta ett grepp om de potentiella konsekvenserna av en utdragen konflikt i Mellanöstern, som skulle minska frakten av energiprodukter genom Hormuzsundet med en tredjedel. I ett sådant scenario ledde energichocken till att tillväxten i euroområdet sänktes med 0,6 procentenheter och inflationen steg med 0,8 procentenheter jämfört med basscenariot.
Appliceras samma effekter på de nuvarande prognoserna för 2026 ger det en tillväxt på 0,6 procent och en inflation på 2,7 procent, alltså över inflationsmålet.
Det finns dock en tydlig vinnare, åtminstone på kort sikt. Priset på Rysslands olja har nämligen rusat tillsammans med världsmarknadspriset, och som världens största nettoexportör av naturgas gynnas Ryssland dubbelt.
Det ger tillskott i den pressade statskassan, som får omkring 30 procent av sina intäkter från oljesektorn. Skjutsen från stigande energipriser dämpas dock av att ukrainska attacker fortsätter att slå mot landets produktionskapacitet.
Asien
Mycket av den energi som produceras i Mellanöstern säljs i första hand till Asien. I till exempel Japan och Sydkorea är energilagren välfyllda, vilket minskar risken i närtid.
Värre är det i Kina och Indien, två länder som ökat sin import från just Mellanöstern ordentligt under det senaste året och också två av världens största energiimportörer.
Kina importerar omkring 70 procent av den gas och olja som landet konsumerar, och kinesiska myndigheter har nu beordrat landets största raffinaderier att stoppa exporten av oljeprodukter som bensin och flygbränsle, för att istället prioritera inhemsk efterfrågan.
Men analytiker pekar på välfyllda strategiska lager och en bred flora av länder att importera från som en krockkudde för Kina i den akuta krisen.
I jämförelse framstår Indien som mer sårbart. Enligt uppgifter till nyhetsbyrån Reuters motsvarade oljelagren i början av mars 20-25 dagars konsumtion. Beroendet av Mellanöstern har ökat i takt med att Indien minskat sin import av rysk olja – mer än hälften av importen kom via Hormuzsundet i början av året enligt S&P Global.
Konflikten slår också direkt mot de drygt 10 miljoner indiska arbetskraftsinvandrare som Indiens regering uppskattar finns i regionen, och som bidrar till att stärka den inhemska hushållskonsumtionen genom att skicka hem pengar till släkt och familj.
USA
Den amerikanska ekonomin ser ut att ha bromsat in under slutet av förra året, då tillväxten föll väsentligt. Nu syns redan tecken på att ökningen i oljepriset börjat slå mot konsumenter i form av dyrare bensin. Bara under den senaste veckan har det genomsnittliga bensinpriset i USA stigit med 9 procent.
Men till skillnad från både Kina och Europa är USA självförsörjande på energiområdet. Landet producerar exempelvis stora mängder skifferolja. Dyrare olja slår alltså mot till exempel hushållen, men gynnar oljesektorn vilket ger en mindre negativ effekt på tillväxten än i till exempel Europa.
Värre är det när det gäller inflationen, som på 2,4 procent fortfarande ligger en bit över centralbanken Federal Reserves mål. Redan innan konflikten med Iran brakade loss fanns tecken på att inflationen tagit ny fart igen, bland annat via mätningar som visade att företagens inköpspriser stigit i den snabbaste takten sedan 2022.
Olja prissätts på en global marknad, vilket betyder att även amerikanska oljeproducenter får chans att höja sina priser när utbudet i Mellanöstern nu stryps. Den amerikanska WTI-oljan har stigit med 15 procent sedan förra helgen. Varje ökning med 10 procent ger mellan 0,3 och 0,4 procentenheter högre inflation enligt beräkningar från bland annat Morgan Stanley och Goldman Sachs.
Mellanöstern
Länderna runt Persiska viken är inte en lika viktig tillväxtmotor för världsekonomin som till exempel Kina eller USA, men effekterna av att stora delar av energiproduktionen nu stängs inne kan bli stora.
Redan på tisdagen meddelade Irak att oljeproduktionen kapas med omkring en fjärdedel eftersom lagren nu börjar fyllas upp.
Om kriget pågår i 15 dagar kommer produktionen i regionen att behöva minskas med 3,8 miljoner fat per dag enligt en analys från storbanken JP Morgan. Det motsvarar lite mindre än 4 procent av den dagliga världsproduktionen, och omkring en femtedel av volymen olja som normalt fraktas genom Hormuz varje dag.
Läs mer:
Så tjänar USA på EU:s desperata behov av gas
Carl Johan von Seth: Världsekonomin kan inte räkna med att Trump fegar ur i Iran
Experter: Riskerna för oljemarknaden underskattas
